All that I’m or hope to be, I owe to my angel mother.

På torsdag har en hel månad passerat sedan jag klev av flygplanet här i Melbourne! Jag var otroligt nervös men samtidigt väldigt exalterad när jag gick mot utgången på flygplatsen. Det är en speciell känsla att kliva av flygplanet på andra sidan jordklotet och bli uppmött av en främmande människa. Helt främmande var hon förvisso inte, vi hade trots allt haft Facebook och Skype kontakt sedan ett par månader tillbaka. Jag förstår inte riktigt själv hur tiden har kunnat gå så fort.. En månad av sex har passerat hos familjen Cham.

Efter ha spenderat ett par veckor med dessa fyra killar – Hugo 7 år, Spencer 5 år, Austin 3 år och Sullivan 17 månader så har jag insett vilket otroligt jobb det är att ha barn. Jag var inte riktigt inställd på hur otroligt mycket energi det krävs. Au-pair jobb klassas helt klart som ett glassigt arbete där man sitter i soffan hela dagarna och kollar teve med barnen, riktigt så ser inte verkligheten ut. Självklart är det beroende på åldrarna och hur många barn man tar hand om. Dessutom är det upptill en själv hur mycket man vill få ut av dagen, jag aktiverar hellre barnen med en promenad till parken än att sätter dem framför teven. Att sätta dem framför teven går på två sekunder. Att ta med dem till parken innebär att hitta skor till alla killarna, få på dem solhattar, smörja in dem med solskyddsfaktor, ladda upp med kex, frukt och vatten och för guds skull INTE glömma Sullivans napp! Allt som ska göras blir som ett projekt, även om det bara är att gå bort till affären.

När jag varit med killarna en hel dag, från sju på morgonen till sju på kvällen så är jag oftast helt slutkörd. Förutom att ha 110% uppmärksamhet på killarna hela tiden och se till att ingen trillar och slår sig, ingen klättrar på stolar och ramlar eller allt sånt där annat bus som hör barn till.. Så ska jag även hinna underhålla dem, försöka fördela min uppmärksamhet så alla bli sedda och hörda, uppmuntra dem till att hjälpa till och plocka undan deras leksaker vilket inte är det lättaste men med lite fantasi går det samt leka polis och lyssna när dem gnäller över att han sa det eller han gjorde så osv osv.. Något jag ärvt av min kära mamma är att allt måste vara rent och i sin ordning. Jag kan omöjligt lämna disken och säga “Jag tar det sen, nu kollar vi film istället.” Allting måste vara på sin plats!

Ovanpå det måste jag hinna tvätta, hänga upp allt på torklinan, plocka fram och undan mat då ungar äter femtioelva gånger om dagen, hjälpa till att tvätta av munnen och händerna, torka av bord och golv eftersom minstingen är expert på att kladda, bada dem innan läggdags, få på dem pyjamas och självklart kramas en hel del!

Missförstå mig rätt, jag klagar inte. Jag tycker det är väldigt roligt och mysigt att få vara med barnen. Somliga dagar får dem mig att längta tills jag har mitt egna lilla hus och familj. I mångas öron kommer detta definitivt låta som en dans på rosor. “Jaha, jag hade gärna bytt och hängt upp tvätt alla dagar i veckan istället för att gå till min arbetsplats”. För visst kan det vara avkopplade också, när barnen hoppar på studsmattan och jag hinner sitta ner i två minuter och dricka kaffe, eller när det bara är minstingen hemma och han tar sin middagslur så jag i lugn och ro kan hinna med alla hushållssysslor såsom att tvätta, ta ut sopor och städa undan efter deras vilda lekar.

Utöver det så har jag ett enormt ansvar över dessa pojkarna. Jag har kommit in i denna familjen som en au-pair där min viktigaste uppmärksamhet är att se till att barnen är trygga och säkra. Häromdagen trillade Sully ner från klätterställning på lekplatsen när jag vände ryggen till för att ta emot bollen som Spencer kastade. Jag kände mig som världens sämsta människa som inte lyckades ha ögonen överallt. Har ni någonsin haft fyra stycken pojkar i en pool tillsammans med er? Jag kan säga er att det är inte helt lätt att ha en klängig treårig på din höft samtidigt som du försöker ta dig från ena sidan av poolen till den andra innan minstingen trillar i.. Att ha barn är definitivt inte bara skoj och lek hela dagarna!


Varje dag när jag stöter på utmaningar.. Exempelvis när kära trotsåldern-Austin skriker hysteriskt för att han inte får som han vill, eller när Sully är gnällig och springer runt mina ben hela tiden så jag inte får något gjort, eller när Hugo är tjurig för att jag ber honom ta en dusch och lägga undan sin iPod.. Så tänker jag alltid på min mamma. Min älskade mamma som uppfostrade sju stycken barn.

Sju stycken barn som uppfostrades till att bli självständiga, målinriktade och starka individer. En mamma som inte bara varit mamma utan även fick agera som moster, faster och morföräldrar. En mamma som varit närvarande 110% av tiden, som engagerat sig i allt vi gör och alltid försökt fördela hennes uppmärksamhet till oss alla. En mamma som trott på oss, stöttat oss och motiverat oss i våra drömmar och mål. En mamma som ALLTID satt vårt välbefinnande för hennes egna. En mamma som tagit hand om alla oss barn helt ensam under veckorna när vår pappa körde lastbil på utlandet. En mamma som jobbade nattpass, kom hem och skjutsade barn till skola och dagis, sov mellan 10.00-15.00 innan det återigen var dags att hämta barn på skola och dagis och skjutsa till aktiviteter. Som lyckades hålla vårt hem rent och uppfostrades oss till att plocka undan efter oss.

Herregud vad jag beundrar min mamma! Nu när jag fått känna på hur det är att ta hand om barn så kan jag för allt inte världen inte förstå hur min mamma lyckades göra allt detta mer eller mindre än ensam. Visst hade vi vår pappa men han började köra på utlandet när jag var 5 år gammal och kunde vara iväg 2-3 veckor innan han kom hem igen. Jag håller på att bli gråhårig av att ta hand om fyra stycken killar och min mamma tog hand om nästan det dubbla. Hur är det ens möjligt?

Jag har utan tvekan världens bästa mamma! Om jag lyckas växa upp och bli hälften så bra mamma som du varit så kommer jag vara stolt över mig själv. Du är min stora förebild. Du är min högra hand. Jag var sannerligen uppfostrad av en ängel. Jag älskar dig otroligt.

Always together, never apart, maybe in distance but never in heart <3
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Leave a Reply