2.5 vecka har passerat…

God kväll!

Ytterligare en vecka har passerat hos familjen Cham. Jag har nu varit här i drygt 2.5 vecka! Första fyra dagarna mellan torsdag-söndag försökte jag mest landa i allting och förbereda mig så mycket som möjligt inför måndagen. Marli’s mamma Helen var också besök och stannade från torsdag-måndag. På måndag och resten av veckan var Marli hemma från arbetat för att kunna hjälpa mig, det kändes ganska tryggt att hon var här så jag kunde få lite stöttning och introduktion. Andra veckan, alltså denna veckan, har Alvins mamma och pappa varit på besök. Detta har medfört att jag knappt haft någon ensamtid med pojkarna, det har alltid varit någon annan vuxen här. Jag ser framemot den kommande veckan då jag kommer få känna på hur veckorna faktiskt brukar se ut hos familjen Cham.

Alvins pappa åkte i torsdag och Alvins mamma åkte nu ikväll. Om sanningen ska fram känner jag en lättnad över att dem lämnat. Förvisso var inte hans pappa i vägen då man knappt såg honom under de fyra dagarna. Hans mamma däremot hade jag otroligt svårt för.. För att uttrycka mig enkelt – Tilltala alla människor med respekt och behandla människor på det sätt du själv vill bli bemött och behandlad.

Jag trivs bra men allt har dessvärre inte varit en dans på rosor..


Andra kvällen när jag kom hit uppstod dessvärre första tråkiga händelsen. Vi hade ätit lunch runt 12 på dagen och på kvällen drog det ut på tiden med att få alla killarna i säng vilket medförde att vi åt middag första halv åtta. När jag inte äter på länge blir jag väldigt tillbakadragen, tyst och grinig. Marli kände sig obekväm och förstod att något inte stämde och jag skämdes över att jag inte sagt ifrån tidigare att jag var hungrig. Till mitt försvar är det inte helt lätt att andra dagen försöka anpassa sig efter tider osv..

Andra händelsen skedde i veckan då det uppstod ett stort missförstånd på grund av dålig kommunikation. Det hela slutade med att jag satt på mitt rum och grät hela kvällen och hade en fruktansvärd hemlängtan. Morgonen därpå pratade jag och Marli och återigen satt jag och grät som ett litet barn. Jag var beredd att packa mina resväskor och hitta en ny familj. Efter vårt lilla samtal kände jag dock en oerhörd lättnad! Sedan dess har jag upplevt att hela situationen har förbättras. Tackar min kära syster Lisa som lyssnade på mig under dessa dagarna och hjälpte mig se det ifrån två perspektiv. Du är guld värd.


Det är inte helt lätt att komma in i en ny familj och leva tillsammans under samma tak. I början kände jag mig lite obekväm och mycket frågor snurrade i huvudet. Är det okej om jag lagar äggröra till frukost eller måste jag äta mackor som barnen? Är det okej att jag är hemma i huset trots att jag ledig eller måste jag vara iväg?

Det är en stor omställning för mig precis som det är för Marli. Marli har nyligen sagt hej då till deras förra aupair, Nina som var här under ett år. Dem två hade en otroligt bra relation, mer som dotter-mamma än vänner. Självklart har det satt press på mig att få höra detta, jag vill såklart också passa bra in i familjen. Precis som det är svårt för mig att komma in i alla rutiner är det såklart en omställning för Marli att återigen gå tillbaka till ruta ett och lära upp en ny aupair. Med Nina så flöt ju allting på. Självklart kunde inte hon allting i början heller!

Marli är dock duktig på att tala om för mig vad jag ska göra, det uppskattar jag väldigt mycket! Jag tror faktiskt att hon är nöjd med mitt arbete, hon har sagt att hon tycker att jag är väldigt flitig. Jag instämmer med henne. Jag tror också hon upplever mig som väldigt organiserad och duktig på att hålla rent runtomkring med. Det tycker jag åtminstone om mig själv, allting är alltid på sin plats när grabbarna varit hemma med mig en dag.

Barnen tycker väldigt mycket om mig och det är ömsesidigt! Marli sa att hon är imponerad över hur fort Austin har knutit sig an till mig, det brukar han inte göra med nya människor. Det värmer såklart att höra. Jag trivs otroligt bra med barnen och redan nu inser jag hur mycket jag kommer sakna dem när jag kommer behöva säga hej då!

Summan av kardemumman – Jag trivs bra hos familjen och jag tror att med tid och tålamod kommer jag att känna mig som hemma här.

Leave a Reply