Bowlingkväll med Danne

Förra helgen efter mitt sagt oerhört svettiga pass på gymmet åkte jag hem, tog en dusch och såg den tredje nya Johan Falk familjen tillsammans med Dennis och Patrice. Vi har hittills sett de tre nya och väntar på resterande två. Har ni sett dem? Jag älskar Johan Falk!

Mitt under filmen blev det bestämt att jag skulle bege mig in mot staden senare för att träffa Danne. Sagt och gjort hoppade jag på bussen till Gullmarsplan där jag mötte upp Danne. Vi gick bort till Tele2Arena och på bottenplan finns det något som kallas “Tolv Stockholm”. Detta är ett mat- och nöjeskoncept där flertal olika restauranger blandas tillsammans med olika typer av underhållning. Inne på Pitchers möttes vi av bowlingbanor och efter fyra spel stod det klart att att Danne var vinnaren! Inte helt oväntat då mina färdigheter inom bowling inte är något jag skryter om. Därefter spelade vi ett par rundor pingis vilket jag är ännu sämre på.

Strax efter tolv tog vi en taxi tillbaka till Tyresö och kollade film hos Danne. Det var en väldigt rolig och trevlig kväll med bra sällskap, jag är mer än nöjd.

Ibland kan jag tycka det känns otroligt jobbigt att göra nya saker och framförallt med nya människor av rädslan att göra bort mig. Den tanken slog mig när vi skulle spela pingis då detta inte är någon sport jag direkt utövat, möjligtvis har jag haft en fem minuters karriär på den lokala fritidsgården som 10-åring. Å andra sidan finns det inget mer avtändande med människor som säger “Nej” och avstår, just av rädslan att prestera dåligt.

Samma tanke slog mig på jobbet första veckan när alla grabbar kickade fotboll och det ryckte i benen för jag ville vara med men valde istället att stå som en passiv åskådare då jag visste att jag inte presterade på samma nivå som killarna. Kanske är det typiskt svenskt beteende? Det är ett utav mina små mål, våga mer. Så den här gången sa jag faktiskt inte nej, jag spelade pingis och det visade sig vara väldigt roligt även om jag var ganska dålig! Men vad gör det?

Leave a Reply