Tillåt aldrig din manager behandla dig respektlöst

Jag tänkte förklara varför jag valde att säga upp mig ifrån min arbetsplats. Min familj är redan medveten om situationen men jag tänkte att det kommer räta ut frågetecken till resterande läsare. Förbered er på en lång läsning.

När jag och Johnny kom tillbaka från var roadtrip längs östkusten av Australien var tanken att jag skulle arbeta som nanny under ett par veckor för en familj. Jag åkte direkt från flygplatsen till familjen för intervju och jag blev meddelade att jag fick jobbet. Mamman berättade att hon skulle ringa mig på kvällen och fylla i detaljer kring positionen. Jag mottog samtalet och fick då meddelat att dem tillsatt positionen av en annan tjej. Jag blev så himla ledsen och besviken då jag verkligen behövde jobbet. Johnny sa åt mig att hålla huvudet högt och att fler jobberbjudande skulle dyka upp.

Jag gick på ytterligare två intervjuer på två stycken cafe. Det ena caféet gav mig direkt dåliga vibbar då den ansvariga bett mig komma in på intervju och när jag väl kom visste personen knappt vem jag var och hade uppenbart inte läst mitt CV. Blev erbjuden att komma tillbaka på upplärning och jag tackade ja. Tidigare samma dag hade jag varit på en intervju till ett cafe som serverade bagels, det är ju trots allt något jag har erfarenhet. Jag gillade direkt caféet och chefen, dessvärre kunde hon bara erbjuda mig runt 20/h veckan. Jag blev även här erbjuden att komma in för att provjobba och jag tackade ja.

Samtidigt fick jag ett sms om att komma in för ett nattskift i ett kök. Jag hade tydligen ansökt om denna position men jag hade totalt missat att det var nattskift. Hur som haver så tänkte jag att det kan jag säkert klara av och bestämde mig för att tacka ja. Jag började 01.30 och när Johnny lämnade av mig mitt i natten sa managern att jag skulle vara klar någon gång runt 5. När alla mackor var klara, nedpackade i lådor och påväg ut till de olika caféerna frågade managerna mig om jag ville stanna och hjälpa till med förberedelser för morgondagen eller gå hem. Jag såg det som något positivt att hon erbjöd mig att stanna istället för att bara skicka hem mig. Klockan 10.30 lämnade jag köket efter ett långt pass! Managern var väldigt nöjd med mig och sa att hon gärna vill behålla mig och att hon kunde erbjuda mig runt 35-40h/veckan.

Det var givet att tacka ja och därmed tacka nej till de två andra caféer som bara kunde erbjuda mig hälften av timmarna. I efterhand är jag oerhört glad att jag aldrig hade provträning på caféet som gav mig dåliga vibbar då jag nyligen läste i Facebook gruppen ”Svenskar i Melbourne” om en tjej som provjobbat och efter passet varit med om sexuella övergrepp. När detta skrevs ut på Facebook var det ytterligare en svensk tjej som kommenterade att hon varit med om detsamma. Så himla glad jag aldrig gick dit! Det finns verkligen idioter överallt.

Hur som helst så blev jag anställd i köket och min position blev ”sandwich hand”. Köket är ett produktionskök som förser 13 olika caféer i centrala Melbourne med smörgåsar. Vi tillverkade olika smörgåsar och brödet vi använde var turkiskt bröd eller baguetter. Vi gjorde också bagels, engelsk muffins, wraps, sallader och yoghurt. Vi bakade alltså inte brödet utan fick det levererat från olika bagerier men vi var därefter ansvariga att fylla mackorna med diverse ingredienser. Jag blev snabbt ansvarig över sektionen som gjorde panini, wraps och rotibröd rullar. Detta var den största sektionen då jag också var ansvarig över fritösen och att fritera schnitzel, kycklingbitar, aubergine samt baconbitar.

Sidan om mig arbetade en kille som var ansvarig över frukostsektionen. Han stekte mängder av bacon och ägg och därefter gjorde han alla engelska muffins, bagels och yoghurts. Den tredje sektionen innehöll sallader samt glutenfria baguetter. På denna sektion jobbade en stackars fransk tjej som varje natt fick höra hur värdelös och dålig hon var. Den stackars tjejen stannade ofta hemma på grund av magknip och det var uppenbart varför, hon var så himla stressad och det syntes på henne. Redan när jag klev in i köket första natten fick jag lära mig hur min manager behandlar personer – väldigt respektlöst. Det tog inte många dagar efter att jag klev in i köket tills det att min manager valde att sparka den franska tjejen. Därmed blev jag ensam ansvarig över min sektion och jag hade knappt blivit varm i kläderna efter ett fåtal dagar.

Jag blev införstådd med att det var ett väldigt högt tempo i köket och att det gällde att prestera. Misstag fanns det varken tid eller utrymme för då ALLT vi gjorde var tidsbaserat. Sektionen jag var ansvarig över skulle ta högst tre timmar. Jag jobbade alltså på den sektionen mellan 1-4. Mellan 4 och 5 gjorde vi alla smörgåsar med det turkiska brödet och mellan 5 och 6 gjorde vi baguetter. Dessa tider förändras under tiden jag arbetade där och plötsligt skulle vi vara klara med min sektion på 2-2.5 h beroende på hur många nummer vi gjorde. Istället för att ha allt ute i bilen för leverans runt 6 skulle vi plötsligt ha det ute senast 5-5.10 beroende på hur många vi var i köket. Med andra ord krävdes det mer och mer av oss i köket. Den sista tiden var vi dock ganska många som arbetade där och därmed var det möjligt. Samtidigt som vi inte förstod varför det var sådan otrolig stress att få ut det tidigare än vad som var nödvändigt.

Majoriteten av tiden jag arbetade i köket har vi varit underbemannade och sprungit röven av oss för att få ut alla smörgåsar i tid. Detta har varit otroligt påfrestande. En vecka var vi tre personer och vi bör vara sex stycken, det var tuff vecka! Jag har stött på flertal personer som provjobbat men de har högst varit där ett par dagar innan dem valt att lämna. Detta på grund av den respektlösa behandlingen managerna har gett dem. Jag sa alltid till mig själv och de övriga arbetarna att om hon någonsin började behandla mig så eller tilltala mig på det sättet så kommer jag lämna. Sedan jag började arbeta där har jag nog stött på 7-8 olika personer som provjobbat. Samtliga personer har plötsligt inte dykt upp under arbetspasset, skickat ett sms i sista stund om att arbetat inte passar dem eller helt enkelt fått höra att dem inte behöver komma tillbaka igen.

Jag har som sagt varit lyckligt lottad då jag lärde mig väldigt fort hur jag skulle göra allt. När jag var på väg till jobb varje kväll spenderade jag tiden på spårvagnen med att läsa igenom vad de olika smörgåsarna innehöll. Jag dubbelkollade alltid fyra gånger att det var korrekt och därmed inte begå några misstag. Om jag mot förmodan gjorde något fel så var attityden från min manager väldigt bitter. Trots det faktum att jag ytterst få gånger faktiskt gjorde något misstag. Efter fem veckor blev jag tillfrågade om jag ville bli assisterande manager och därmed få betydligt mer ansvar. I det kom också möjligheten att bli sponsrad med visum vilket såklart är en fantastisk möjlighet då mitt nuvarande visum går ut i oktober. Trots dessa erbjudande valde jag att tacka nej då jag kände i mitt hjärta att detta inte kommer bli långvarigt, jag mådde inte psykiskt bra i den miljön. Istället skulle en kille ifrån ett utav caféerna börja i köket och bli den nya managern i samband med försäljning av köket.

Vi arbetade långa pass då vi var underbemannade. De första veckorna arbetade jag i snitt 44 h/veckan. Det var en stor omställning att börja arbeta natt och framförallt de timmarna vi arbetade. Jag började som sagt 1.00 och var därmed tvungen att stiga upp 23.20 då min spårvagn gick 00.15. Målet var att vi skulle sluta senast 9 men det skedde inte många gånger. Min fritid blev allt mindre och mindre vilket gjorde mig irriterad och det ledde till onödiga konflikter mellan mig och Johnny. Framåt slutet var vi plötsligt väldigt många i köket då det var chefens önskan. Han skulle nämligen sälja köket någon gång i juni och ville innan dessa bygga ett starkt team. Det var såklart för och nackdelar att vara så många, största nackdelen var att det blev färre timmar för oss alla. Min sista vecka jobbade jag drygt 5-6 h timmar per natt vilket är alldeles för lite.

Trots att min manager inte betedde sig illa mot mig så var det ingen trevlig arbetsmiljö. Jag pratade i princip inte med någon jag arbetade med för om vi började prata med varandra sa hon ofta åt oss att koncentrera oss på arbetet och jobba fortare. Det känns ganska tråkigt att träffa sina kollegor mer än sin partner men trots det knappt tilltala dem. Varje natt så fick någon av arbetarna höra hur värdelösa dem var, hon kunde skrika att hon hatade dem om personen i fråga gjorde ett misstag – exempelvis när en kille skar kycklingen fel. Hon hade helt enkelt en otroligt bitter attityd och ansåg sig ha rätten att säga vad hon ville till vederbörande utan att lägga närmre tanke på hur dessa personerna tog det. Att kränka någon och rent av utsätta dem för psykiska misshandel är definitivt inte ett okej beteende hos en person som ska ses som ansvarig.


Under min sista vecka i köket kom den före detta managern tillbaka för att arbeta ett par timmar, vi kan kalla henne X. Min nuvarande manager, låt oss kalla henne Y, och X kände varandra privat sedan innan och när X var tvungen att lämna köket pga hennes visum erbjöd hon tjänsten till hennes kockkompis, Y som tog över. Y har varit ansvarig i köket under snart två år. Hur som haver förändrades stämningen i köket otroligt mycket under de dagarna. Det kändes nästintill som X försökte bevisa något eller rent av sagt bara visa makten hon har för Y. Den nya killen som skulle bli manager började för ett par veckor sedan men dessvärre så märktes det tydligt att han inte var redo att ha sådant ansvar. Han gjorde många fel, vilket är helt okej enligt mig när man är ny. Som ni har förstått accepterar Y detta och han fick varje natt ta emot mycket elaka kommentarer. Den sista veckan skrek hon att han var värdelös, att han var ”piece of shit” och när hon ifrågasatte något han gjort och han försvarade sig bad hon honom hålla käften. Jag blev otroligt upprörd att se henne behandla denna kille så dåligt så jag valde att vända mig till chefen. Jag berättade om läget och var otroligt rädd att detta senare skulle vändas emot mig.

Nästa natt när jag kom till jobb kunde jag känna från det att Y klev in genom dörren att något var fel. Hon sa inte god morgon, det var visserligen ovanligt utan gick bara rakt in i köket. Killen jag brukade arbeta tillsammans med var sjuk och hon skulle istället hjälpa mig. Hon tilltalade mig knappt och om hon gjorde det var det med en otroligt taskig attityd. Det kändes som hon försökte leta efter fel och sätta dit mig för något. Jag förstod direkt att hon insett att det var jag som sagt åt chefen. Vill tillägga att han redan är medveten om situationen då tjejen som packar lådorna samt gör leveransen känt honom i 10 år och dagligen uppdaterar honom. Plötsligt säger hon åt X ”Någon har skickat ett sms till chefen igår och klagat, men vi kan prata om det senare”. Det kändes som en käftsmäll att hon stod sidan om mig och pratade om mig till X. Resten av natten var långt ifrån trevlig. För första gången under alla dessa veckor bad hon mig diska alltihop samt tvätta salladen, två arbeten som jag aldrig gjort tidigare och vanligtvis något killarna gör. Detta på grund av att jag kan mer eller mindre hela listen över saker vi förbereder inför morgondagen och killarna kan inget av detta. Det var uppenbart att hon gjorde detta för hon var förbannad på mig. När jag tvättade salladen stod hon sidan om sig och sa flertal gånger ”Snabbare, snabbare, snabbare, du måste snurra handtagen snabbare eller inget händer!” Jag blev så irriterad och upprörd och jag vände mig om och sa att jag försöker så gott jag kan och hon svarade ”Mm, jag ser det!”

Kort därefter var passet slut och jag grät hela vägen hem. Jag var så upprörd över att hon behandlat mig med så dålig attityd hela natten. Jag hade inte behövt skriva till chefen och berätta men jag ville stå uppför de stackars killarna i köket som dagligen blev kränkta av henne. Dessvärre satte det mig i deras situation, något jag definitivt inte ville vara i. När jag väl kom hem grät jag ännu mer och var helt förstörd. Jag såg bara framför mig hur hon kommande natt och natten därpå skulle fortsätta ha en elak attityd mot mig och låta mig göra all skitgöra som bestraffning. Jag bestämde mig direkt att jag inte skulle gå tillbaka dit. Tanken av det gav mig ångest och jag började hyperventilera. Jag har aldrig varit så rädd eller obekväm i någons närvaro som jag var i hennes.

Jag valde att ringa chefen och säga upp mig. Han svarade ”Okej, när tänker du sluta?” Jag svarade omedelbart och förklarade att jag inte tänker arbeta i en miljö där jag känner mig obekväm eller med en manager som varje natt behandlar folk med dålig och kränkande attityd. Han svarade ”Okej, så du ger mig ingen tid alltså? Jag förklarade återigen läget och att jag inte har lust att gå till jobb med magknip och lämna i tårar. Han svarade ”Okej, då får du ta hand om dig själv. Hej då” Jag blev så himla förvånad och chockerad! Denna man hade för ett par veckor sedan erbjudit mig en position som manager och när jag tackade nej och sa att jag inte kommer stanna under en längre period i köket då jag vill ha ett dagtidsarbete så erbjöd han mig en heltidstjänst på ett utav hans caféer. Samma man blev alltså förbannad över att jag sa upp mig och försökte inte på något sätt lösa situationen genom att erbjuda att vi alla kunde ha ett möta eller på något sätt försöka lösa det annorlunda. Jag kände mig så himla sviken och då insåg jag att jag gjorde rätt beslut. Jag tänker aldrig arbeta för ett företag där managern kränker de anställda och chefen aktivt väljer att inte göra något åt det.


Det finns så himla mycket mer detaljer kring detta men jag inser också att jag skrivit ett oerhört långt blogginlägg och tänker därför runda av nu. Det var ett stort och tungt beslut att säga upp mig då jag tyckte det var ett väldigt roligt arbete, jag trivdes med att göra smörgåsar men arbetsmiljön var inte hållbar. Nattskift var inte heller något jag övervägt men jag hade nog kunnat fortsätta om miljön var bra, för jag trivdes trots allt med arbetsuppgifterna. Jag var fast besluten om att jag skulle säga upp mig direkt när hon började behandla mig illa då jag sett under flera veckor hur hon successivt bara behandlat personalen värre och värre. Jag visste alltså redan vad som väntade mig. Det var en stor lättnad när jag väl pratat med chefen även om jag var besviken. Nu behöver jag aldrig mer gå tillbaka dit. Jag är dock otroligt förvånad över att ingen rapporterat dem tidigare för hur dem behandlar sina anställda. Det är nackdelen med att vara backpackers, du har inte riktigt samma rättigheter och lika mycket att säga till om. Otroligt tragiskt! Hade detta hänt hemma i Sverige hade jag kunnat vända mig till facket och fått hjälp och vägledning.

Nu är jag dock stressad över det faktum att jag är arbetslös. Det var ett drastiskt beslut och det satte både mig och Johnny i en position vi inte vill vara i. Nu får jag dessvärre förlita mig på honom vilket jag är otroligt obekväm med. Men jag antar livet ser ut så ibland. Som ett par är man också ett team och jag vet att han stöttar mig och backar upp mig i detta, något jag är otroligt tacksam över. Hade jag varit en backpacker och bott på hostel hade jag inte haft några andra alternativ än att gå dit oavsett hur det påverkade mig psykiskt. Men jag försöker vara positiv, jag hade möjlighet att lämna en miljö jag inte trivdes i och ett nytt arbete kommer att dyka upp. 

Det har gått lite mer än en vecka sedan jag sa upp mig för ett par dagar sedan fick jag meddelande av killen som skulle vara den efterträdande managern. Han uttryckte sin sorg över att jag beslutade mig för att lämna köket samt visade han sin tacksamhet över att jag stått uppför honom. Han sa att han var så ledsen att jag satt i denna situation bara för att han stod uppför mig. Jag pratade också med en annan kille från köket som berättade att sedan jag lämnade har hon inte sagt ett enda ord till någon. Dagen efter hade chefen tydligen kommit in och talat om för henne att jag kommer aldrig mer komma tillbaka till köket och hon låtsades tydligen bli förvånad. Han skulle tydligen också komma dit varje fredag och checka av med personalen att allt fungerar. Så min reaktion har gett resultat vilket glädjer mig så mycket. Jag fick tårar i ögonen när killen berättade att han hade så dåligt samvete över att jag slutat. Jag är bara så himla glad att det medfört en förbättring och att han inte längre får höra att han är värdelös. Det var värt det i slutändan med andra ord!

Tillbaka i bassängen

Johnnys alarm ringde halv sju i morse och jag var så himla trött att jag inte alls hade någon lust att gå upp. Låg kvar en stund innan jag tog på mig badkläder och gick ner till poolen. Simmade 40 längder, 20 längder frisim och 20 längder bröstsim. Avslutade med ytterligare 10 längder lugnt simmande, bland annat benspark på rygg bara för att försöka få ner pulsen. Simning är så intensivt och det blir så utmanande när det börjar kännas tyngre och man ska fortfarande upprätta en hållbar andning. Jag försöker alltid andas var fjärde alternativ var tredje armtag när jag simmar frisim men de sista längderna känns det som jag ska drunkna och får övergå till att andas vart annat armtag. När man sedan sätter händerna i kaklet och andas en stund känns det som att hjärtat ska hoppa ur bröstkorgen. Det känns bra att vara tillbaka i bassängen även om jag är långt ifrån samma nivå som slutade på.

Det var en kall morgon jag möttes av när jag hängde upp tvätten på balkongen. Som ni ser på andra bilden så finns det en byggställning och just nu byggs det en ny lägenhetsbyggnad sidan om vår som ska vara klar år 2019. Kikade precis in på deras hemsida för att se visningsbilderna och priser. Prisen ligger mellan 2.6 och 12.3 miljoner! Så om någon av er är sugen på bosatta er nere i Melbourne och dessutom som granne till oss så vet ni var ni kan flytta in för ett rimligt pris.


Spenderat mer eller mindre hela förmiddagen genom att läsa igenom den fjärde rättegången i ”Hailey fallet”. Hittills har mamman bara förhörts och nu ska pappan få göra sin utsäga. Det värker så i magen att läsa igenom förhören och inse vad denna lilla flickan har fått gå igenom. Hon blev bara sex veckor gammal och den lilla tiden hon hade i livet var med största sannolikhet långt ifrån smärtfri. Alla dessa blåmärken på hennes lilla kropp. Jag hoppas att de ansvariga får ett ordentligt straff för vad dem utsatt denna hjälplösa lilla människa för.

Påbörjade även att se första delen utav tre i ”Fallet Kevin” som SVT sänder. Detta är ett fall från 1998 när en fyraårig pojke hittades mördad och två bröder endast fem och sju år gamla fick stå till ansvar för händelsen. Det har varit mycket frågor i media de senaste åren och det har inte varit helt självklart om det verkligen var två barn som faktiskt tog livet av den lilla pojken. Mycket intressant historia och jag ser framemot att se resterade två delar.


De två bilderna ovan tog jag när jag var på väg hem ifrån affären igår. Hösten har verkligen kommit till Melbourne och det senaste veckorna har det verkligen exploderat med färgglada löv längs gatorna. Jag verkligen älskar hösten! Sommaren i all ära när det är varmt och ljust länge men jag älskar att öppna fönstret på morgonen och känna den svala luften krypa in. Luften är så mycket friskare när det är lite svalt ute! Om två veckor är det första juni och då är det vinter här i Melbourne. Förra året missade jag Melbourne vintern då jag begav mig till Renmark i mitten av maj för att göra mitt farmwork. Visserligen var nätterna otroligt kalla men vi hade uppemot 15-20 grader under dagarna. Precis som Helsingborg ligger Melbourne vid havet så jag får nog förbereda mig på en blåsig, kall och bitter kyla denna vintern.

Klockan är snart tre och jag har inte fått många knop gjorde denna dag. Jag funderar på att ta mig ut på en promenad men då jag sprungit/promenerat mycket de senaste dagarna har inflammationen i mina benhinnor börjat värka igen. Inte haft problem med mina benhinnor på många månader efter investerat i riktigt bra löparskor men tyvärr har det börjat komma tillbaka de senaste dagarna. Johnnys kurs pågår lite längre ikväll än vanligt så jag har ytterligare ett par timmar att sysselsätta mig innan han kommer hem. Som ni säkerligen märker har jag mycket tid för tillfället att blogga och bara göra vad jag vill. Detta på grund av att jag valde säga upp mig från min arbetsplats för en vecka sedan. Helgen som varit var ganska jobbig och jag har haft mycket mardrömmar sedan jag slutade. Kommer berätta mer om detta i ett separat inlägg. Hoppas ni alla har en fin dag!

Infekterad visdomstand

God morgon!

Klockan närmar sig halv tolv och jag har precis ätit frukost samt gjort jordnötssmör. Nötsmör är något som går åt i mängder i vårt hus! Johnny är en stor jordnötssmörälskare men jag är faktiskt värre. Jag har åtminstone större svårigheter med att begränsa mig än vad han har. Hur som haver använde jag vår Nutribullet och körde den tillräckligt länge tills nötterna blev smör. När vi köper jordnötssmör köper vi alltid den som är gjord på enbart jordnötter och utan något socker eller tillsatser. Det blir dock billigare att göra det själv och det tar bara några minuter att göra det, perfekt!

Johnny åkte strax efter klockan åtta i morse, han går på en kurs under denna vecka. När hans alarm ringde i morse regnade det utanför fönstret och det är fortfarande väldigt grått och tråkigt väder. En perfekt morgon för att komma ikapp med ett par episoder av två teveprogram som jag följer. För ett par veckor sedan drog jag ut min visdomstand som var ordentligt infekterad. Jag hade åtta dagar när jag bara låg i sängen och övervägde att dränka mig i toaletten på grund av den intensiva smärtan. Istället spenderade jag dagarna att titta på olika teveserier och nu kan jag inte riktigt slita mig. Jag började kolla på Biggest Losers, Sveriges yngsta mästerkock, Det stora tårtslaget samt Hur svårt kan det va? Blir lika imponerad och förvånad varje gång jag tittar på de små barnen som lagar avancerad måltider.. Sen ska jag försöka briljera i köket och bränner broccolin för att jag glömmer bort vatten i botten av kastrullen.

Jag ska strax kila bort till Coles vilket är en matbutik och köpa resterande ingredienser inför veckans matlådor. I början av april tog jag kontakt med en personlig tränare som la upp ett kostschema samt ett träningsschema åt mig för de åtta kommande veckorna. Jag hittade tränaren via Instagram, hon har närmre 1 miljon följare så jag tänkte att hon måste vara väldigt duktig på det hon gör. Jag startade min diet den 12e april och körde två veckor innan min visdomstand blev ordentligt infekterad.

En bild som togs precis innan jag påbörjade dieten.


Här kommer min historia om min helvetesvecka med en infekterad tand..

När jag gick till jobbet på natten började det spänna och smärta ordentligt och när jag kom hem på morgonen ville jag bara sätta mig ner och bryta ihop. Jag ringde min före detta tandläkare som drog ut en utav mina visdomständer i oktober, dessvärre hade dem ingen tid så jag fann en annan tandläkare ett stenkast från där vi bor. Fördelen med privatkliniker är definitivt att man allt som oftast får en tid omgående! Vi gick dit och jag kunde knappt öppna munnen för det var så stelt i hela kinden och käken. Jag bara grät och det gjorde så himla ont. Tandläkaren skrev ut värktabletter samt antibiotika och sa åt mig att komma tillbaka när infektionen dämpats och jag kunde öppna munnen mer. Dessvärre hjälpte inte värktabletterna något nämnvärt trots maximal dos.

På fredag morgon var jag helt förstörd så vi ringde tillbaka till kliniken som gav mig en tid ett par timmar senare. Jag fick träffa en ny tandläkare som direkt frågade om det var på höger sida tanden satt, det syntes nämligen på min kind hur svullet det var. Jag grät så himla mycket och han bad mig öppna munnen så mycket som möjligt för att kunna få en närmre titt. Det kändes helt omöjligt då jag hittills bara kunnat öppna drygt en halv centimeter. Han sa åt mig att oavsett hur mycket antibiotika jag tar kommer smärtan varken förminskas eller bli lindrigare tills jag drar ut tanden. Jag grät hysteriskt och frågade hur han skulle kunna dra ut min tand när jag inte ens kan öppna munnen. Han talade om att så fort han bedövar tandköttet kommer även käken bli mindre stel och på så sätt skulle det bli möjligt att bända upp munnen och komma åt för att dra ut tanden.

Sagt och gjort blev jag bedövad och det var en sådan lättnad att jag plötsligt kunde öppna munnen ett par centimeter mer. Han lyckades dra ut tanden och han skrev ut morfintabletter som jag skulle ta vid behov. Vi åkte hem och jag la mig i sängen. Bedövningen började avta och jag bokstavligt talat låg och skrek i sängen. Jag sparkade med benen och var helt hysterisk för det gjorde så himla ont. Jag till och med googlade om en infekterad visdomstand var mer smärtfyllt än en förlossning. Jag har aldrig tidigare upplevt en sådan intensiv smärta. Jag tog mina morfintabletter och det gjorde fortfarande något fruktansvärt ont men jag lyckades somna intill Johnny. Stackars Johnny, han satt där helt hjälplös och visste inte hur han skulle hjälpa mig när det värkte så mycket.

Det tog ytterligare sex dagar efter utdragningen av tanden innan jag kunde återuppta min diet och börja äta ordentligt igen. Den veckan levde jag på pasta, soppor i mängder samt bröd. Man kan lugnt säga att jag var pumpad med kolhydrater! Jag kunde äntligen öppna munnen ordentligt, jag har varit så orolig att käken låst sig helt och jag aldrig mer skulle kunna öppna munnen. Dramaqueen, jag vet. Infektionen var så pass stor att den spridit sig till kinden och det påverkade alltså förmågan att öppna normalt. Tandläkaren tog beslutet att inte sy mig då han inte ville ”begrava” infektionen utan han ville istället försöka få ut den.

När jag drog ut min andra tand i oktober förra året talade tandläkare om för mig att jag bör dra ut min andra tand också men då måste jag gå till en kirurg. Jag träffade kirurgen som sa att det skulle kosta närmare 4000 kr och då var det billigare med tanken på att jag skulle gjort det vaken i stolen istället för sövd på sjukhuset. Fanns inte på världskartan att jag ville lägga den summan på en tand! Så jag valde att ha kvar tanden och den har bråkat med mig en del sedan dess. Under vår östkustresa var den infekterad ett par gånger och det stank lik i munnen oavsett hur mycket jag borstade eller tuggade tuggummi. Johnny har varit på mig sedan oktober att jag måste dra ut den men jag är så förbannat envis och snål när det kommer till sådant. Så man kan lugnt säga att ingen är gladare än Johnny att den äntligen är ute!


När jag började kunna tugga bättre firade vi med hamburgare på ett utav mina favoritställen – Grill’D! Då jag inte äter nötkött längre tog jag en vegetarisk hamburgare gjord på bland annat rödbeta. Jag fick slita allt i små bitar som ett litet barn men jag kunde åtminstone få ner det, även om det tog tid. Mysig lunch tillsammans med min bättra halva.

Chilli con carne & sweet potato brownie

Igår kväll lagade jag middag till Johnny och det blev chilli con carne som serverades. Jag använde pappas recept och detta var en måltid som som ofta lagades i  mitt hus när jag var liten. Pappa brukade servera det med ris och små baguetter som han värmde i ugnen. Jag brukade alltid dra ut det mjuka brödet från mitten av baguetten och trycka ner köttblandningen istället. Detta är ett beteende som jag fortfarande har kvar. Ett flertal gånger när vi ätit bröd tillsammans, exempelvis hamburgare, så brukar jag fortfarande dra ut det mjuka innehållet från mitten innan jag äter resterande delen av bullen. Detta är tydligen ett otroligt märkligt beteende, haha!

Jag valde att tillsätta cayennepeppar samt chillisås då Johnny tycker om kryddstark mat. Dessvärre kan jag inte svara på om det smakade som pappas chilli con carne då jag inte provsmakade. Jag har inte ätit ko, gris, lamm, eller kalkon på över sex veckor! Jag äter enbart tonfisk och kyckling i nuläget, har också ätit lax vid två tillfällen.

Till efterrätt bakade jag en sötpotatis-brownie toppad med mörk choklad och chilli. För ett par månader sedan köpte jag ett par olika chillisåser till Johnny varav en utav dem var en choklad-och chillisås. Igår såg jag den i skafferiet och bestämde mig för att blanda i den i chokladlagret som jag toppade brownien med. Originalreceptet är veganskt men dessvärre var Johnnys chillisås inte vegansk. Hur som haver var detta en utav dem godaste bakverken jag bakat och chillisåsen gav verkligen en het eftersmak! Första men definitivt inte sista gången som jag bakar med chilli.

Our first home ❤️

Den sjätte februari hämtade vi nycklarna till vårt första gemensamma boende! Det kände så himla spännande att vrida om nyckeln till låste och kliva in i lägenheten. Lägenheten är en tvårummare på 52 kvm, vi har också en stor balkong på hela ytterligare 9 kvm. Balkongen ligger i västerläge vilket innebär att vi får avnjuta solnedgången. Lägenheten ligger i stadsdelen ”Southbank” och det tar oss tio minuter att gå till central stationen och därmed kärnan av staden. Spårvagnen ligger drygt 2 minuter promenad från lägenheten och på andra sidan vägen ligger den botaniska trädgården. Kan inte vara mer än nöjd över läget!


Den första möbeln som vi inhandlade och fick lov att flytta in i vår tomma lägenhet var ett litet soffbord. Som jag nämnt tidigare i bloggen har Johnny delat lägenhet tillsammans med en killkompis de senaste 2.5 åren. Vi tog beslutet att lämna alla deras gemensamma möbler och köpa allting nytt, det enda som följde med var Johnnys säng samt datorbord. De första dagarna när vi var ute på möbeljakt var väldigt roliga och det var mysigt att planera vår lägenhet tillsammans. Den där mysiga känslan övergick successivt till frustration när vi inte kunde finna vad vi letade efter. Vi insåg fort att vi hade samma smak när det gällde inredningen och var överens i samtliga beslut. En lång lista hade vi över saker som skulle inhandlas. Det är helt otroligt hur mycket saker man behöver till ett nytt boende. Allt ifrån de större sakerna såsom soffa och köksbord till småsaker såsom konservöppnare och mopp till att skura golvet.


Lägenheten är en bostadsrätt och Johnny köpte denna lägenheten för att par år sedan som en investering. Han har hyrt ut den till samma kille sedan inflyttningsdagen. Det var aldrig tänkt att Johnny själv skulle bo i denna lägenheten eller mitt i staden överhuvudtaget, han är ju själv uppvuxen i en förort drygt tre mil ifrån Melbourne. Att flytta in i lägenheten ansåg vi vara den bästa lösningen då de flesta hyreslägenheter har ett kontrakt på ett år. När vi bestämde oss för att bli sambos var framtiden väldigt ovis och det enda som var klart var att mitt visum går ut i oktober 2017, av den anledningen kändes det inte lägligt att skriva på ett kontrakt som vi inte fullt ut skulle kunna nyttja.


Såhär blev resultat av vårt lilla hem! Dessa bilder är tagna i början av mars och ett fåtal saker har förändrats sedan dess. Vi har fått upp en tavla ovanför sängen samt ovanför soffan. Tavlan som hänger ovanför soffan har Johnny byggt ihop själv med hjälp av plankor ifrån en lastpall och därefter slipat och målat med samma färg som vi har på vara kabeltrummor ute på balkongen. Tavlan ovanför säng har Johnny tagit under vår roadtrip längs östkusten av Australien. Vi har också inrett vår balkong och har ett lite fler blomkrukor här och var!

En liten uppdatering

God morgon!

Det känns otroligt märkligt att återigen sitta framför datorskärmen och låta fingrarna leka över tangentbordet. Det har passerat många månader sedan jag skrev här sist och sedan dess har otroligt mycket hänt i mitt liv. Jag tänker ofta att jag borde återuppta bloggandet för att jag tycker det är väldigt roligt att skriva. Det känns bra att kunna dela med mig av min vardag i Melbourne så att vänner och familj hemma i Sverige kan ta del av vad som sker på andra sidan jordklotet. Dessvärre är det otroligt tidskrävande och det är således enda anledningen till som sätter käpparna i hjulet för mig. Hur som haver ska jag försöka återgå till att skriva ett par inlägg med jämna mellanrum!

Så vad har hänt sedan sist jag skrev? Senast jag uppdaterade var ett par dagar efter julafton och då befann jag mig tillsammans med min partner Johnny på en roadtrip längs med östkusten av Australien. Vi lämnade Melbourne tidigt på morgonen den 26:e December och påbörjade vår resa norrut. Vår första destination var ”Merry Beach” vilket ligger drygt åtta-nio timmar körtid från Melbourne. Merry Beach ligger i samma höjd som Australiens huvudstad Canberra men är alltså beläget längs kusten. Vi spenderade vår första vecka i Merry Beach på en campingplats tillsammans med en grupp vänner, totalt var vi 7 stycken med mig och Johnny inkluderat. Gruppen med vänner är samma grupp som vi reste med till Hamilton Island i oktober.

Vi firade nyår tillsammans och beskådade raketer ifrån strandkanten.  Den 2:e januari åkte hela gänget tillbaka till Melbourne förutom jag och Johnny som fortsatte vår roadtrip norrut. Jag kommer berätta mer om vår resa i separata inlägg. Jag har massvis av bilder att dela med mig av och lyckligtvis skrev jag en liten resedagbok under våra sex veckor som vi var iväg.
img_0194img_0197img_0212 img_0208
Den sjätte februari flög vi från Cairns ner till Melbourne då jag hade en arbetsintervju samma dag. De sista två veckorna av vår semester sökte jag frenetiskt efter jobb. Nu i efterhand kan jag ångra att jag inte njöt fullt ut av våra sista veckor utan var mest stressad över att hitta ett arbete. Hur som haver hade jag en arbetsintervju för en familj som behövde hjälp av en nanny cirka 20 timmar i veckan under ett par veckors tid. Min intervju gick strålande, jag blev medbjuden att hämta barnen ifrån skolan och återvände sedan till deras bostad för att bekanta mig med barnen. Jag gick därifrån med ett stort leende och mamman sa att hon skulle slå mig en signal på kvällen för att fylla i lite detaljer om positionen. I samma veva hade Johnny varit och hämtat nycklarna hos fastighetsmäklaren till vårt första gemensamma boende! Tillsammans steg vi in i vår nya lägenhet. En tvårummare på 52 kvm samt en stor balkong på ytterligare 9 kvm. Vi har kvällssol och en fantastisk utsikt över Melbourne! Lägenheten ligger i stadsdelen ”Southbank” och det tar oss tio minuter att gå till central stationen och därmed kärnan av staden.

img_1354På julafton gav Johnny mig en berlock till mitt Thomas Sabo armband, ett litet hus och en nyckel som en symbol för vårt framtida gemensamma boende. img_1359img_1362img_1357img_1358img_1363

Jag tog beslutet att vi skulle äta pizza på golvet, tydligen är det något man gör när man är nyinflyttad! Vi stannade tills solen var påväg att gå ner och då for vi vidare till Pancake Parlour för efterrätt. Jag har tidigare inte besökt denna restaurang och detta blev den sista sötsaken för en tid framöver då jag bestämde mig för att så fort vi var tillbaka från vår semester skulle jag äta efter ett kostschema och följa en diet som jag gjorde för ett par år sedan. Påvväg till restaurangen fick jag ett samtal av mamman i familjen som talade om att dem bestämt sig för att ge positionen till en annan tjej som tydligen var utbildad läkare. Jag blev så himla besviken och kände mig nästan bedragen då jag spenderat timmar hos dem, presenterat mig för barnen och gått igenom veckans schema. Johnny sa åt mig att vara positiv och att något annat kommer dyka upp, han hade rätt!

Fortsättning följer…

Namnlös

26/12 – Alarmet ringde klockan 05:00 och det kändes som att ögonen gick i kors på mig. Vi gick och la oss ganska sent efter julfirande hemma hos Johnnys föräldrar samt efter att ha organiserat och packat ihop så mycket som möjligt av våra saker. Det tog inte lång tid att packa in allting i bilen och jag blev förvånad över hur mycket saker vi tog med oss. Då vi ska campa hela vägen blir packningen stor. Vi har med oss tält, madrass, kuddar, sovsäckar, en stor låda med mat samt köksredskap osv osv.

15726201_10153897408441353_1609823811_o
Vi började att köra strax efter klockan sex och vårt första stopp blev Wallan vilket tog drygt 45 minuter att köra till. Vi mötte upp Elyse, Jess och Joel och åt frukost tillsammans. Vi fortsatte att köra en liten bit till innan jag och Johnny bytte så att han fick vila lite och jag körde. Helt otroligt vad tråkigt det är att köra på en motorväg. Pappa, jag förstår inte hur du kan vara lastbilschaufför och lyckas hålla dig vaken på sådana tråkiga vägar. Det tog oss  drygt fem timmar att köra från Wallan till en liten stad vid namn Gundagai. Vi gjorde ett kort stopp för bensin och fortsatte därefter upp till en större stad vid namn Yass. Bilen vi kör är inte speciellt komfortabel om man kör en längre stund så det var nödvändigt att stoppa och sträcka på benen då och då. Vi passade på att äta lunch och jag och Johnny bytte återigen så att jag fick köra resten av vägen. Resten av biten tog oss lite mer än tre timmar och det är det längsta jag kört i sträck. Körningen blev dock betydligt mycket roligare när vi kom av motorvägen och körde på mindre vägar. Landsbygden i Australien är otroligt vackert och delar utav det påminner mig om Skåne. Platt och med åkrar så man kan se flera kilometer!

15725292_10158000756820596_479267598_o 15725732_10158000757245596_1106405360_o 15784820_10158000757150596_2072471769_o
Vi kom fram till Batemans bay vilket är den närmsta staden från campingplatsen. Vi passade på att köpa med oss mat samt is till våra kylboxar. Drygt 40 minuter senare var vi framme i Merry Beach, campingplatsen där vi ska bo de kommande dagarna. Jag och Johnny var iväg och köpte tältet, madrassen och de två sovsäckarna förra gången Johnny var hemma från jobb. Kvinnan i butiken rekommenderade oss att sätta upp tältet när vi kom hem för att se om det var några delar som fattades. Vi har dock inte haft tid eller möjlighet så jag antar att vi kan skatta oss lyckliga att ingenting saknades. Otroligt enkelt tält att sätta upp och det tog oss inte mer än fem minuter, perfekt!

15778392_10158000757000596_1579748537_o15776526_10153897407181353_1939144887_o

Vi hjälpte Elyse, Jess och Joel att komma i ordning med deras trailer och sedan åt vi en väldigt sen middag. Jag lagade svenska köttbullar på  julafton som vi skulle ta med oss hem till Johnnys föräldrar men glömde dem dessvärre i kylskåpet. Kanske var det bra för det betydde att vi nu hade färdiglagad middag som bara behövdes värmas upp lite. Vi somnade gott den kvällen till ljudet av vågorna som rullade in längs strandkanten.

Mister Hoffman

Förutom mosade avokado på surdegsbröd eller en skål med acai och färska frukt så är ägg benedict en rätt som ständigt återkommer på menyn när jag besöker olika caféer runt om i Melbourne. Det verkar minst sagt vara en populär frukost härnere! Jag har själv aldrig provat rätten och istället för att alltid ta äggröra på surdegsbröd med avokado och diverse tillbehör bestämde jag mig för att prova något nytt. Pocherat ägg med hollandaisesås och skinka serverat på surdegsbröd, en riktig vinnare. Köttet var framförallt otroligt gott!

Min mage bestämde sig dock för att slå bakut och efter att ha ätit lite mer än hälften sa det stopp och jag var tvungen att kila iväg till toaletten. Kanske blev det alldeles för mycket för min mage med all sås? Den senaste tiden har jag haft ganska mycket trubbel med min mage och framförallt illamående, något jag inte tidigare har bekymrats av men usch vad det är påfrestande.

Konsten att slå in paket

Förra helgen besökte jag familjen Cham och passade på att ge Austin sin födelsedagspresent. Austin fyllde år i slutet av november och hela familjen var nere i nationalparken Wilson Prom så jag kunde inte fira honom. Jag köpte ett paket med tre stycken My Little Pony hästar i. Austin är galen i hästar och älskar att sitta och kamma håret på alla sina hästar. Förra året önskade han sig en Elsa klänning, en dockvagn och en sjöjungfru. Gulligt!

När jag slog in paketet insåg jag att jag inte är någon höjdare på paketinslagning. Jag har haft mycket övning den senaste tiden då jag slog in 24 stycken böcker till flickornas adventkalender samt en och annan julklapp har slagits it. Hur lyckas folk få paketen att se så himla perfekta ut? Kanterna är vikta perfekt, presentbandet är sträckt och knutet på ett sätt så att man inte ser undansidan HUR?! Jag hade gärna gått en kurs hur man slår in paket och samt hur man dekorerar paketen därefter. Fantasin tryter och det känns lite som scrapbooking.. Min storebrors flickvän Vicky är väldigt duktig och sätter alltid små kort och rosetter på paketen. Det måste jag lära mig!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

23/11 – Long Story Short

Min favoritaktivitet med Johnny är utan tvekan att gå ut och äta frukost och prova olika cafeer överallt runt Melbourne. Denna morgonen besökte vi ett cafe vid namn ”Long Story Short” och jag fick för första gången prova på äggröra gjort på ankägg, spännande. I äggröran fanns även fetaost, väldigt gott att mixa ägg med ost.

Jag har haft en lång lista på cafeer jag vill besöka och listan har utökats frekvent då jag ständigt finner nya platser som verkar spännande. Det känns som ett nytt cafe öppnar upp ett gathörn varenda vecka här i Melbourne och jag förstår inte hur dem lyckas gå runt, konkurrensen är stor! Sedan jag flyttade till familjen Ibbott har jag varit ute och ätit frukost ett fåtal gånger jämfört med när jag bodde hos Marli och ofta gick ut 1-2 gånger i veckan. Man kan väl räkna att jag i snitt lägger 170 kronor för frukost samt kaffe. Detta är dessvärre vad det kostar när man går ut och äter frukost i Melbourne på alla dessa populära fiken. Självklart kan man komma undan billigare om man köper en muffins med ägg och bacon på något litet fik men en sådan frukost är inte jag ute efter. Det är minst sagt populärt att gå ut och äta frukost i Melbourne men jag har dragit ner på det rejält då jag tycker att det är på tok för mycket pengar. Mina prioriteringar har minst sagt förändrats sedan jag kom tillbaka från Renmark. Nu är jag inte längre bara en aupair som kan roa mig för alla pengar jag tjänar. Nu försöker jag spara varenda liten dollar jag får så jag och Johnny kan få ut så mycket som möjligt av vår kommande resa samt ha pengar till lägenheten.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
 Liquorice salt & local feta scrambled duck eggs served with mushroom crumble, asparagus, herb chili cashews red shiso on toast.