Tisdag och dag nummer två på veckan! Efter att utfört alla morgonuppgifter gick jag tillbaka till mitt rum och till min sköna säng, tog inte en lång stund innan jag lyckades somna. När jag vaknade igen läste jag om reglerna för “2nd year visa”.
När man åker som au-pair eller backpacker till Australien så måste man ansöka om visum. Visumet man ansöker om heter “Working Holiday Visa” och är giltigt under ett år. Visumet är bra på så sätt att du kan kombinera semester och arbeta. Till skillnad från turistvisumet som enbart är till för semester och giltigt under 3 månader, detta visumet är dock gratis. På WH-visumet får du lov att arbeta för samma arbetsgivare under sex månader. Du kan ansöka om visumet när du är mellan 18-31 och dessvärre kan du bara ansöka om det gång.
Den australiensiska regeringen verkar uppskatta alla WHV resenärer och har därför ändrat reglerna för visumet sedan ett par år tillbaka. Ändringen har medfört att man nu har möjlighet att förlänga sitt visum med ytterligare ett år! Dessvärre går det inte att ansöka om det på samma sätt som första visumet och bara betala.. För att kunna stanna under ytterligare ett år måste man göra “farmwork”. Detta innebär att du måste arbeta 88 dagar i utsedda delar av Australien, det finns ett flertal olika postnummer, inga storstäder inräknade. Man måste arbeta med det immigrationsmyndigheten klassificerar som “specificerat arbete”. Man kan arbeta med något av följande:
– Växt och djurodling
– Fiske
– Trädodlingar och avverkning av träd
– Gruvarbete och konstruktion
Vanligaste arbetet är “picking job” vilket är att jobba i bananodling och plocka bananer. Likaså jordgubbar, äpple, zucchini, lök, potatis och sallad. Slitsamt, tungt och oftast i de regioner som är absolut varmast. Inte lätt att stå ute hela dagarna i 45 grader. Man kan även arbeta på en gård och ta hand om kor, hästar och får. Där får man göra allt det arbetet kring djuren. Exempelvis mocka hästarnas boxar och mjölka korna. Oftast får man boende samt lite fickpengar. En del arbeten har både boende, pengar samt mat i utbyte mot arbetet. En del familjer som bor på gårdar ansöker om en au-pair och lockar med ett andra års visum. Detta är inte lagligt men oftast kollar inte regeringen. Då arbetar man som au-pair men får också göra ett par timmar ute på gården.
Lagarna för “2nd year visa” håller just nu på att ändras. Det diskuteras om man ska tillåta att arbeta på bland annat äldreboende eller inom turism. Det har även blivit hårdare med lönen. Förr kunde man volontära och utföra sitt arbete i utbyte mot mat och boende, nu måste man ha lön. Detta har såklart medfört att ett flertal arbetsgivare inte kan locka till sig backpackers med och på så sätt få billig arbetskraft. Nu måste en “fairwork” ombudsman godkänna lönen och man måste även uppvisa “payslips” alltså lönespecifikationer när man ansöker om sitt visum.
Efter mina sex månader hos familjen Cham vill jag “farma”. Jag har kollat på jobb på ett flertal olika sidor då jag vill vara ute i god tid. Jag tror att det kommer bli en bra upplevelse och framförallt en rolig erfarenhet att få se hur lantlivet är i Australien. Som jag nämnde är inga storstäder inräknade och de flesta postnummer är ute på vischan. Detta är för att den australiensiska regeringen vill att backpackernas ska få ta del av landsbygden.
Under mina lediga timmar passade jag även på att gå bort till gymmet och träna ett benpass samt köra cardio på crosstrainerna. Det är minsann tungt att ställa sig på crosstrainern efter ett benpass! Det var så otroligt varmt under dagen, lyckligtvis har gymmet väldigt bra luftkonditionering. Jag började arbeta igen vid 16.30 och då tog Marli med sig Hugo och Spencer på simningen. Jag såg till att Austin och Sullivan fick i sig middag innan det var dags för det dagliga kvällsbadet. När pojkarna gått och lagt sig på kvällen åt jag och Marli middag tillsammans innan hon gick iväg för att göra en ansiktsbehandling. Alvin jobbade och jag var kvar hemma medan pojkarna sov.
Att motivera en tre-åring till att städa upp alla sin leksaker är inte en enkel uppgift. Med lite fantasi gick det dock! Jag sa till Austin att vi skulle gå ut på upptäcktsfärd runt köket och vardagsrummet och leta efter alla hans djur. Jag gjorde mig till under tiden och sa flera gånger “Ohh, tror du det finns några här under?” och titta under bordet där det låg flera stycken. Austin tyckte det var jätteroligt och letade frenetiskt för att hitta alla djuren.