East coast roadtrip [#3] – Port Stephens

Port Stephens 4/1 – 6/1

Bilturen från Blue Mountains till Port Stephens tog drygt 3.5 timme. Johnny ringde runt till flertal olika campingplatser men dessvärre var alla fullbokade, lyckligtvis hittade vi en campingplats i området Anna Bay som låg 10 minuter från Port Stephens. Vi kom fram strax efter fem på eftermiddagen och började då sätta upp tältet och försöka komma i ordning innan det var dags att förbereda middagen. Stor glädje över att campingplatsen hade en grill! Campingplatsen var hyfsat stor med mycket utrymme för tält och husvagnar, det fanns också ett flertal stugor. Eller stuga är fel ord, det var husvagnar med permanenta annex, det gick alltså inte att förflytta husvagnarna då det fanns en tillbyggnad utanför som liknande en stuga.  Det påminde lite om ett koloniområde då dessa husvagnar/annex/stugor inte var till uthyrning utan folks ”sommarstugor.” Såg dock ut som en del bodde där permanent baserat på all skit det hade liggande högt och lågt runtomkring huset. Till middag grillade vi korv och jag fick för första gången vara ansvarig. Varför är det mer eller mindre alltid mannen som är ansvarig för grillen och kvinnan ordnar med allt som hör till? Jag är ju mästare på att grilla korv! Värt att tillägga att det var fantastiskt härligt att kunna diska under rinnande vatten istället för att använda våtservetter.


Första natten i Port Stephens vräkte regnet ner och vi båda var förvånade över att det inte läckte in. Tältet må ha varit dyrt men när man ska vara iväg så pass länge är kvalitet viktigt, vill inte ens föreställa mig hur det skulle gå om vi plötsligt hade vaknat upp till att det var en pöl sidan om madrassen. Fantastiskt skönt att kunna ta en lång och varm dusch efter frukosten och inte behöva betala 20 cent för varje tre minuter som vi var tvungna att göra i Merry Beach. Vi bestämde oss för att boka en extra natt så vi kunde utforska området utan att stressa över att packa ihop och bege oss vidare.

Vi körde sedan till Nelson Bay och till ett information center för att se vad utbudet var av dagsutflykter och aktiviteter i området. Vi bokade in oss på ”sandboarding” och körde bort till ”One Mile Beach” där vi hoppade på en buss som körde oss över sanddynorna till vår destination. Det var fantastiskt att åka över de stora sanddynorna, det kändes som vi var i öknen. Det var fortfarande lite blött och regnade lite smått då och då. Det stoppade dock inte oss från att försöka surfa ner längs sanddynorna. Jag har aldrig åkt snowboard men enligt Johnny går det inte att jämföra med sandboarding då du här åker rakt nerför baken och står barfota på brädan. Det var minst sagt bra träning att springa upp och nerför sanddynorna! Vi såg ett par med två tvillingar som var runt 2-3 år gamla, föräldrarna bar dem gång på gång uppför baken. Jag kunde knappt bära mig själv upp efter ett par vändor! Det var en rolig upplevelse men väldigt svårt, jag vågade mig inte på den största baken då jag var så rädd att ramla av och slå mig. Slå mig på sanden, känns som jag hade mycket att vara rädd för… Klumpig som jag var tappade jag brädan på min fot som svullnade upp rejält och blev blå och därmed avslutade vi vårt lilla äventyr i sanden.


Vi åt picknick vid stranden innan vi åkte vidare. Tidigare på morgonen när Johnny var och tvättade pratade han med en man ifrån området som högt rekommenderade oss att besöka ”Toboggan Hill Park”, han sa att det fanns massor av roligt att göra där. Mannen såg ut att vara runt 40 års ålder och om han rekommenderade det för oss så måste det ju vara något fantastiskt. Exalterade styrde vi mot Tobaggan Hill Park! Känslan av att vara exalterad försvann ganska omgående när vi stod i kön för att komma in och insåg att vi var ensamma i ett hav av barnfamiljer. Jag kollade skeptiskt mot Johnny och undrade vad han hade tagit med mig på. Vi gick in i parken och såg ett par karuseller samt toboggan karusellen. En toboggan är en släde/pulka och denna fick man då sitta i medan man åkte nerför en lång rutschkana som svängde hit och dit. När vi närmade oss mållinjen stod det massor av föräldrar med kameran i högsta hugg, redo att fotografera deras modiga barn som vågat sig nerför karusellen helt ensamma. Jag skämdes ganska mycket när jag kom i mål och killen som stod och kontrollerade att alla kom av var ett par år yngre än mig. Vilka fantastiska upplevelser och äventyr Johnny tar med mig på! Det som var absolut roligast var att skrämma Johnny när han var påväg ut från toaletten, han hoppade högt och det var hans straff för att ta med mig till en barnpark.


Resten av kvällen spenderade vi i Nelson Bay, promenerade längs hamnen och åt glass/våffla. Vill påminna att vi hade som nyårslöfte att inte äta socker på en månad. När vi beställde glassen sa Johnny ”Ja, men vi sa aldrig vilken månad som skulle vara sockerfri!” När vi gick ifrån caféet ropade någon på Johnny, en gammal arbetskollega. Världen är bra liten när man springer in i folk på de mest otänkbara platserna. På vägen tillbaka till campingen åkte vi till en utkiksplats där vi kunde se utöver hela Port Stephens.


Hade lite svårt att bestämma vad vi ville äta till middag så det blev lite av varje. Pumpasoppa, kyckling, grillat bröd och champinjoner, sallad samt grönsaksstavar med dipp. Det sistnämnde var något vi åt i määängder under hela trippen! Vi hade ständigt paprika, morötter och selleri uppskuret i vår kylväska, himla bra snacks.

Kommentera