God morgon söndag.
Vinden viner utanför fönstret och det känns absolut inte lockande att gå ut. Lyckligtvis är det söndag och jag har därför inga som helst måsten eller krav. Jag känner att jag borde gå iväg till gymmet och träna en stund men jag har ingen motivation. Jag är trots allt på gymmet varenda morgon och oftast går också dit på kvällen när jag slutat arbeta. Går jag inte till gymmet på kvällen så tar jag antingen en promenad eller en löprunda. Hur som helst, nu vill jag bara ligga kvar i min säng, lyssna på podcasts, läsa bloggar och svara på meddelande ifrån mina vänner. Jag är otroligt dålig på att ta mig tiden att svara på Facebook meddelande ifrån alla mina vänner därhemma.. Om jag inte går till gymmet funderar jag på att besöka en salong och fixa mina naglar. Oh herregud, ja, du läste rätt. Jag kan räkna på en hand hur många gånger jag haft nagellack och samtliga gånger har jag känt mig obekväm.. Så varför jag vill ta steget och bygga upp mina naglar är aningen chockerande. Känner att jag måste bli lite mer tjejig efter varit en riktig pojkflicka sedan jag var liten. Igår jag bar till och med en kjol, herregud!
Marli och Alvin kom tillbaka vid 11.45 idag efter ha spenderat natten och gårdagen inne i stan. Dem lämnade igår strax efter klockan två för att ha ensamtid med varandra. Jag tycker det är otroligt bra att Alvin och Marli tar tiden och prioriterar varandra nu när dem har möjlighet då jag kan passa barnen. Har träffat många föräldrar under mina sju månader med barnen. Allt ifrån mammor i parken, föräldrar i skolan eller i väntrummet till Salt Therapy. Då jag är ganska social och öppen tycker jag det är roligt att prata med människor, framförallt då det är mitt tillfälle att ha en vuxen konversation då jag spenderar största delen av min tid med barnen. Hur som helst pratar vi om allt från sömnlösa nätter till trotsåldern och kräsna barn. Har pratat med så många mammor som berättat hur deras förhållande till deras man satts på prov när dem fått barn. Jag kan bara försöka föreställa hur påfrestande det måste vara att ha barn och hur lätt det är att glömma bort varandra och ta varandra föregivet. Ska sanningen fram är det nog en utav dem sakerna jag är mest rädd för när jag beslutar mig för att skaffa barn, rädslan hur det kommer påverka mitt förhållande med min framtid man. Av att bara läsa den meningen kan ni säkerligen förstå hur avskräckt jag blivit efter hört så många historier. Alltifrån att föräldrar inte sover i samma säng de första åren eller att det aldrig finns tid att kunna gå ut och äta middag tillsammans. Nåja, det ligger långt i framtiden och inget jag behöver bekymra mig över nu.
Hur som helst hade jag morgonen för mig själv igår och jag hade en rejäl sovmorgon innan jag begav mig till gymmet för ett ryggpass samt 20 minuter på stairmastern. Började jobba vid 12 och kort därefter gick hela familjen till Dribbles, en hamburgerrestaurang runt hörnet. Hugos basketbollag skulle äta lunch tillsammans och alla familjer var inbjudna. Sully låg och sov och jag stannade hemma med honom. Passade på att sitta ute i solen en stund och äta frukost. När alla kom tillbaka packade Marli och Alvin bilen och jag tog med mig pojkarna till Salt Therapy. Hugo och Spencer fick snällt sitta och vänta i väntrummet utanför medan jag gick in med Austin och Sully under 45 minuter. När vi var klara gick vi hem och lämnade vagnen, bytte om till shorts och gick bort till SevenEleven för att köpa Slurpees, detsamma som iceslush. Vi promenerade genom parken hem igen och njöt av eftermiddagens solen.
Resten av eftermiddagen och kvällen var lugn. Pojkarna åt middag utomhus följt av en dusch och hoppade i sina pyjamasar. Vid sju gick Sully och la sig och de tre stora pojkarna fick lov att sitta uppe och kolla Netflix en timme. Jag var väldigt nervös när Marli och Alvin skulle åka då det var längesedan jag var ensam tillsammans med alla pojkarna. Lyckligtvis gick det väldigt bra, bättre än förväntat! Det var min sista lördag hos familjen Cham.