Sandringham

Hela helgen har bjudit på fantastiskt fint väder! Jag är så otroligt trött på vinter och kyla. Tro det eller ej, men det blir faktiskt kallt i Melbourne under vintern. Vi har haft ett par morgnar när det varit nollgradigt och frost på bilrutan. Trots att temperaturen oftast ligger någonstans mellan 10-15 grader så känns det betydligt kallare på grund av dem isiga vindarna som sveper in från Antarktis. Det värsta måste dock vara att isoleringen i de flesta husen är fruktansvärt dålig, kylan åker rakt igenom väggarna! Under vintern har jag sovit i långarmad pyjamas, tjocktröja, tjocka raggsockor, vintertäcke samt en tjock filt. Jag är så van ifrån Sverige att husen alltid är varma och elementen lämnas på dygnet runt. Det gör man inte här. Här startar man värmen när man kommer hem och stänger av den när man går hemifrån. Ni kan ju tänka hur många gånger jag fått höra:”Men du kommer ju från Sverige, du borde klara av kylan!”
Nu är dock våren här och jag njuter varje minut av att slippa frysa. Idag är det faktiskt 28 grader! Det har hänt så mycket under de 2.5 veckorna jag var i Sverige, det är så mycket grönare överallt! Vi ställde också om klockan under helgen så nu njuter vi av att det är ljust längre på kvällarna.

Igår körde vi ner till Sandringham, det är en stad söder om Melbourne längs kusten, ungefär 3.4 mil ifrån var vi bor. Vi tog med oss smörgåsar och vattenmelon och spenderade eftermiddagen i solen. Vi hittade en hundvänlig strand och Francis fick äntligen möjlighet att gräva i sanden och bada. Han älskade det! Vi har varit på stranden en gång tidigare så han kunde få känna på att gå i sanden, det är viktigt att introducera sin valp för nya underlag sa det inte blir skrämmande när dem blir äldre, det var dock under vintern. Det var så blåsigt så han fick fullt med sand i ögonen och det var iskallt i vattnet, ingen lyckad upplevelse.
Sista helgen i juli, mitt i vintern.

Vi lyckades få en del av stranden som var lite avskilt ifrån människor så vi kunde knäppa av kopplet. Om Francis ser något spännande så kommer han garanterat springa emot det och även om vi ropar kommer han inte tillbaka. Eller i somliga fall gör han det men då det är som rysk roulette om han lyssnar eller inte vill vi inte riskera något. Vi har honom alltid kopplad förutom om vi är ensamma eller om det är långt avstånd till människor och framförallt andra hundar. Francis skulle aldrig skada någon men han hoppar när han är exalterad vilket såklart är skrämmande. Han verkligen älskar alla andra hundar men då han är en valp kan han leka ganska ”tufft” och många hundar uppskattar inte det, så för allas bästa har vi honom kopplad.

Det gick dock bra att ha honom lös, vi slängde tennisbollar som han hämtade i vattnet och grävde ner i sanden. Han såg ut som en våt råtta när vi gick därifrån och hans päls var full med sand. Vi gick också förbi en hundstrand, det var så många hundar som sprang lösa och lekte. Francis var kopplad men han slet som aldrig förr i hopp om att komma loss. Jag ser framemot den dagen när Francis är lite äldre och förhoppningsvis mycket lugnare runt andra hundar. Det vore så härligt att kunna ha honom utan koppel och veta att han inte springer iväg så fort han ser en annan hund.
Råtta eller en våt hund? Francis la sig raklång i all tång, USCH!

11/12 – Judiska museet och Combi Café

Fredag och därmed ledig ett par timmar under dagen. Jag spenderade min förmiddag på ett museum om andra världskriget. Museet heter Jewish Holocaust Centre och ligger i förorten Elsternwick. Det är ett väldigt litet museum. Jag gjorde ingen guidade turer utan gick runt på egen hand och läste.

Det var två stycken guider som kom fram ett par gånger och frågade om dem kunde berätta lite om historien för mig. Den ena guiden blev oerhört förvånade när jag svarade nej på frågan om jag studerade om förintelsen på universitetet. Det kanske inte är så vanligt att en 20-åring frivilligt spenderar sin förmiddag på ett museum. Den andra guiden blev förvånad när jag talade om att jag besökt Auschwitz, Birkenau och Mauthausen. På museet fick jag läsa att arbetet som utfördes på Mauthausen var totalt meningslöst och enbart för att försvaga och bryta ner fångarna psykiskt och fysiskt. Det fanns andra läger som hade fabriker och gruvarbete, alltså aningen ”mer meningsfullt arbete” om man kan uttrycka sig så..

DSC_0673
Visserligen är jag en känslig människa som har lätt för att visa känslor.. Men jag blev själv förvånad när jag insåg hur det rann tårar nerför mina kinder när jag gick runt och läste. Det är så overkligt att något så fruktansvärt har hänt och att det inte skedde för så många år sedan. Det gör mig så himla upprörd att det finns människor som påstår att förintelsen aldrig har hänt. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på framtiden och vad som kommer ske inom de kommande åren.. Det går inte att undgå att det varje dag pågår krig världen över. Hur lång tid kommer det dröja innan det kommer till Sverige? Kommer ett nytt världskrig uppstå och kommer kristna vara den utsatta gruppen? ISIS skrämmer mig.

DSC_0671
Oh, här kunde jag inte låta bli att få tårar i ögonen. En judisk barnläkare vid namn Januz Korczak hade två barnhem i Warszawa, ett för kristna barn och ett för judiska barn. Han var en känd författare och därför erbjöd nazisterna honom en chans att fly men han valde att fortsätta driva barnhemmet. I augusti 1942 kom nazisterna till barnhemmet och förde med sig barnen till Treblinka. Nazisterna hade ingen anledningen att ta med sig honom men han valde att följa med barnen till koncentrationslägret. Kunde han inte rädda barnen så kände han inte heller att det var rätt att rädda sig själv. Vilken hjälte!

DSC_0669
DSC_0666
Usch, här grät jag också.. Fruktansvärt med alla barn som dog.

Efter ett känslomässigt besök på museet promenade jag bort till förorten Elwood och till ett café vid namn Combi. Det regnade och blåste ganska rejält men jag trotsade vädret och promenerade hela vägen. Combi är också ett utav dem caféer som jag har på min ”att-besöka-lista”. Ett café som är passionerad i att använda organiska produkter som inte innehåller några syntetiska ämnen eller kemikalier. Spännande!

Jag passade på att äta lunch och valde en utav raw food rätterna, Zucchini spagetti. På menyn stod det ”Färsk ekologisk sallad med spiraler av zucchini spagetti, toppade med husets krämig cashew dressing, hackad svamp, paprika och kål, toppat med groddar och frön. Oerhört gott! Till detta tog jag en Flat White som tydligen är typiskt australienskt. Mikroskum – ångad mjölk från botten av en kanna – hälls över en dubbel espresso. Det liknar alltså en latte men med mindre mjölk. Tydligen är det väldigt viktigt vilken del av en skummande mjölken som man använder, den i botten eller den översta.. Japp, jag har precis läst väldigt mycket om detta på google för att få en korrekt beskrivning. Hur som helst tog jag kokosmjölk istället för vanlig mjölk, det rekommenderas inte. Det smakade enbart kokos..

Processed with VSCO Processed with VSCO
Så vackert att man blir tårögd! Ät mer färger folket.

Min fredagskväll spenderade jag i Melbourne tillsammans med en grabb. Vi drack kaffe och pratade om allt mellan himmel och jord. Då han är medveten om hur mycket jag älskar julen tog han med mig på en promenad runt Melbourne för att visa mig alla de platser med julpynt. Alltifrån ljusshower till stora julgranar. Då han inte själv är ett vidare fan av julen kunde jag inte bli annat än rörd när han frivilligt promenerade runt staden med mig.. Små saker som betyder mycket. Det var en mycket lyckad kväll.

29/11 – Wilson Promontory [Dag 3, del 1]

Söndag och sista dagen! Inledde morgonen i vanlig ordning med att äta frukost och därefter gick vi bort till en liten flod så att barnen kunde få prova på att fiska. Blev förvånad över vilket tålamod en del utav barnen hade. En liten fisk drogs upp och den lilla killen som drog upp den var en utav de yngsta barnen. Alla barnen fick känna snabbt på fisken innan dem slängde tillbaka den vattnet.

29 - Wilson PromOLYMPUS DIGITAL CAMERA29 - Wilson Prom1OLYMPUS DIGITAL CAMERA29 - Wilson Prom2OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Ser ni den lilla Wallabyn?

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA
En enda fisk drogs upp och det var av lillkillen på bilden.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA29 - Wilson Prom3OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA29 - Wilson Prom4

28/11 – Wilson Promontory [dag 2, del 3]

Efter en lång stund på stranden hade jag hunnit att få rejält röda kinder av den starka solen. Det där med solkräm är inte min största prioritering här i livet.. Pojkarna tog en dusch efter strandhänget och jag passade på att vila en liten stund i mitt rum. Dagens lunch serverades i familjens stuga och bestod av  smörgåsar med massor av olika tillbehör. Jag tog sallad, frukt, kyckling, tonfisk och ägg. Perfekt när utbudet är stort och man kan välja själv.

När lunchen var nere beslöt vi oss för att promenera en utav alla de vandringsleder som Wilson Promo erbjuder. Vår destination var Squeaky beach. Vårt ”område” där stugorna fanns hette Tidal River och promenaden är 2 km lång. Uppförsbackar och nerförsbackar med fantastisk utsikt över havet beskriver sträckan ganska bra.

Min telefon var urladdade och jag orkade inte bära med min kamera, därför har jag inga bilder ifrån själva promenaden. Jag fotade däremot en del med Marlis telefon så jag får lägga upp bilderna när hon skickat dem till mig. Det var alltså jag, Marli, Austin och tre andra familjer som gick. Hugo och Spencer gick före oss tillsammans med ett par andra familjer. När vi kom fram badade jag med Austin i ett iskallt hav.. Ja, det var verkligen inte varmt. Vi stod mest vid kanten och hoppade för vågorna, det var dock oundvikligt att inte bli blöt långt upp på magen. Alvin kom och hämtade oss och tog även med min kamera så jag kunde fota lite!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA 28 - Wilson Prom2OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA
När vi kom tillbaka blev det ytterligare en dusch för att få bort all sand. Stranden må vara underbar men gud obekvämt det är att ha sand överallt och ingenstans. På kvällen var det middag i mitten stugan och det var indisk mat, mycket gott. På kvällen satt vi återigen och pratade i en stuga. Det blev en tidig kväll för mig.

28/11 – Wilson Promontory [dag 2, del 2]

Jag skyndade mig tillbaka till stugorna, tog på mig ett linne och lämnade av min jacka, det var ju trots allt väldigt soligt nere på stranden. Mitt klädval fick jag dock ångra ganska fort igen när jag insåg att även om solens strålar värmer så är vinden väldigt kylig.

Barnen badade och byggde sandslott. Hur dem kunde bada i det kalla vattnet förstår jag inte! En del föräldrar var dock smarta och hade med sig våtdräkt. Jag stod och pratade en väldigt lång stund med en utav mammorna. Hon har själv rest genom Europa och varit hemifrån ett flertal månader innan hon beslöt sig för att skaffa familj. Jag är så fascinerad av människor som tar beslutet att resa och framförallt på egen hand. Det var minst sagt givande och spännande att lyssna på hennes historier! Jag har verkligen fått intrycket av australiensare är oerhört pratglada och trevliga, denna mamman var inget undantag.

Hon blev förvånad när jag sa att jag bara var 20 och redan hunnit bo i Uganda i sju månader och även bott i en annan stad i Sverige under fyra månader. Jag antar att jag faktiskt har hunnit med en hel del för att bara vara 20 år.. Och massa mer ska upplevas innan jag beslutar mig för att slå mig ner med familj, lägenhet osv..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA28 - Wilson Prom OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA28 - Wilson Prom1 OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

28/11 – Wilson Promontory [dag 2, del 1]

Som tack för att jag fick följa med tyckte Marli att det var lämpligt att Hugo sov i mitt rum, inget jag hade något emot. På lördagsmorgonen vaknade han strax efter sju. Vi båda duschade och klädde på oss innan vi gick bort till familjens stuga för att äta frukost.

Efter frukosten gick jag ner till stranden som låg ett stenkast ifrån stugorna. Det är något särskilt med havet och stränder, jag älskar det. Kanske är det för att jag är uppvuxen i Helsingborg som är en kuststad. Jag tycker verkligen inte om insjöar eller åar, ryser av att behöva bada i vatten där jag inte kan se botten. Jag stannade en bra stund nere på stranden innan jag traskade tillbaka för att hämta min kamera. Min mobilkamera är väldigt bra men den slår absolut inte min systemkamera.

November6 DSC_0590 DSC_0591 DSC_0592 DSC_0593 DSC_0622 DSC_0624November7
På vägen tillbaka till stranden fick jag sällskap av ett par familjer. Mer om det i nästa inlägg!

27/11 – Wilson Promontory

Fredagsmorgon och dags att göra oss redo inför bilfärden med destination Wilson Promontory. De vanliga morgonsysslorna utfördes och därefter var det dags att packa in allting i bilen. Jag tyckte det kändes onödigt att ta två stycken bilar och var övertygad om att vi skulle få plats med allting i en bil.. Det fick vi, med nöd och näppe. Vi satt som packade sardiner med saker överallt MEN vi fick in allt i bilen.

Processed with VSCO with a5 preset
Wilson Promontory är en nationalpark belägen i södra Australien. Det finns en utsiktsplats i nationalparken som ska vara den sydligaste punkten i Australien. Sista helgen i november brukar familjen tillsammans med tio stycken andra familjer besöka nationalparken. Alla pappor har studerat på universitet tillsammans på nittiotalet och är läkare med olika inriktningar. Det var ett par stycken av dem som var barnläkare, någon var anestesiläkare, en annan hade specialiserat sig med barnonkologi. Det måste vara något av det absolut tuffaste arbetena, att varje dag möta barn som lider av cancer.

Det var alltså tio stycken män tillsammans med deras fruar och barn. Totalt var det 34 stycken ungar, galet! Kändes som att det var ett skolläger. Dem hyr tre stycken stora stugor, dessa måste man boka ett helt år innan då det är ett så pass populärt resmål. Stugorna är väldigt stora, cirka 4-8 sovrum med 2-4 bäddar i varje rum samt åtminstone två stycken badrum och ett gemensamt kök/vardagsrum/matplats. Jag kunde följa med av den anledningen att det var en familj som avbokat, jag fick alltså tillgång till deras rum, därmed bodde jag inte i samma stuga som min aupair-familj.

November5DSC_0582
Såhär såg det ut, antingen sov man i våningssängar eller enkelsängar. Hugo sov i mitt rum första natten och vi sköt ihop våra sängar för att få en dubbelsäng istället.

Vi åkte hemifrån vid 12.30 men hann bara ett kvarter innan vi körde tillbaka för att hämta lakan, alltid är det något man glömmer. Resan tog cirkus 3 timmar och den var inte helt smärtfri. Hugo och Spencer bråkade i baksätet, Sully var hysterisk och grät större delen av tiden och Austin sov. När vi hade drygt 20 minuter kvar grät Austin och sa att han var tvungen att gå på toaletten, två sekunder senare gjorde han en kaskadkräkning i bilen.

När vi väl kom fram packade vi upp allting, åtminstone jag. Jag packade upp mina kläder på hyllorna och bäddade de två sängarna, jag tycker om att komma i ordning. På kvällen åt vi alla spagetti tillsammans, ett par familjer var ansvariga över kvällens middag. Resten av kvällen spenderade jag i familjens stuga med ett par andra familjer. Jag satt mest och lyssnade och försökte hänga med i deras samtalsämnen. Det blev en tidig kväll för mig.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

22/11 – Color Run

Söndagen 22/10 var det dags för Color Run! För er som inte vet var Color Run är så tog jag mig friheten att kopiera information ifrån eventets hemsida. Dem skriver följande: The Color Run är en löparfest, där tusentals deltagare blir täckta i färgpulver från topp till tå. Det handlar på inget sätt om att genomföra fem kilometer på snabbast möjliga tid. Efter varje kilometer finns en färgstation med musik, fest och en ny färg som löparna springer igenom. Festen fortsätter i målområdet med en underbar Finish Line Festival, där festen kulminerar i miljoner av levande färgkombinationer.

Det är alltså en sträcka på fem kilometer och du bestämmer själv om du springer, går eller kryper fram. Det är därmed ingen seriös löpartävling. Jag blev förvånad över att se hur många barnfamiljer det var som deltog, väldigt många mammor som kom med deras barnvagnar.

Jag sprang nästan hela vägen, väldigt stolt över mig själv faktiskt. Har haft problem med mina benhinnor sedan jag slutade spela fotboll när jag var 15. Sedan dess har jag haft väldigt svårt för att springa och jogga vilket är oerhört tråkigt för det är något jag tycker är väldigt roligt och skönt. Hur som helst var jag väldigt glad över att jag klarade fem kilometer på en relativt bra tid!
DSC_0484November1 DSC_0487 DSC_0495 DSC_0497
Det var ett väldigt roligt event som jag gärna vill göra om! Det hade definitivt varit betydligt roligare om jag hade någon kompis att springa med.. Istället satte jag i mina hörlurar i öronen och fokuserade på att få en så bra tid som möjligt.

Färgen som dem slänger på dig när du springer är gjord av talk och majsmjöl samt lite färg. Jag tror jag passerad fyra stycken stationer med olika färger. Det fanns även ett par stationer där du kunde dricka vatten, välbehövligt i denna värmen.

DSC_0516
Dessvärre hade jag inga kontakter med mig och det fanns inte någon bankomat i närheten så kort efter att jag kommit i mål bestämde jag mig för att bege mig vidare. Fick minst sagt ett par blickar på gatan när jag passerade förbi helt täckt av färg! Stannade i Moonee Ponds som är en förort sidan om Essendon. Åt på en resturang som heter Grill’d där dem serverar hamburgare i alla dess olika former.

Ja, jag är en hamburgare-älskare. Mitt hjärta smälte när jag såg att dem nu fått in ett bröd som dem kallar ”Low Carb Superbun” som innehåller minder än 9 gram kolhydrater och är gluten, spannmåls och mejeri-fri. Jag försöker att välja glutenfritt alternativ på restauranger då min mage blir väldigt uppblåst när jag äter bröd och pasta. Hamburgaren var supergod och till detta åt jag ”Zucchini chips”! Perfekt avslut på en rolig dag.

21/11 – Botanic Gardens

Lördag vilket betyder ledighet, underbart. Förmiddagen spenderade jag på gymmet och därefter hoppade jag på spårvagnen som tog mig till Melbourne Central, detta är alltså en en tågstation precis innan Flinder Station vilket är centralstationen. Tågen går under jorden och ovanför Melbourne Central finns ett trevånings köpcentrum med ett flertal olika affärer, restauranger, det finns ett gym samt en bio på översta våningen. Jag letade specifikt efter en affär där jag skulle köpa proteinpulver. Till min stora besvikelse innehöll de flesta proteinpulverna socker, vad är det för trams?! Jag bad om ett utan socker och jag fick minsann betala för det.. Cirkus 600 kronor fattigare gick jag därifrån, kände mig aningen lurad som inte kollade priset först. Kunde aldrig tro det skulle vara så dyrt!

Promenerade bort till Federation Square som ligger sidan om Flinders. På Federation Square finns det alltid något som sker, något form av event. Solstolar var uppsatta och det var utomhusbio på gång, dessvärre var det en riktigt dålig film som handlade om klimatet så jag stannade inte särskilt länge. Promenerade vidare till ”Noodle Market” och tittade mest, asiatiskt mat i mängder.

DSC_0468DSC_0471DSC_0469
Fortsatte bort till Royal Botanic Gardens som ligger ett stenkast ifrån Flinders Station. Ett besök i den botaniska trädgården är med på min ”Att göra lista” här i Melbourne. Detta är tydligen ett måste när man besöker Melbourne, trädgården ska tydligen vara väldigt vacker. Jag instämmer med människor som sagt detta. Det var väldigt fridfullt och mysigt att promenera runt. Trädgården är väldigt stor och det tar sin lilla stund att gå runt den. Det är lustigt hur trädgården ligger MITT I staden men trots det hör man inga ljud från bilar, underbart.

NovemberDSC_0476 DSC_0477 DSC_0479 DSC_0480 DSC_0481Innan jag åkte hem passade jag på att gå inom Starbucks och köpte en kaffe. Jag köpte en jul-latte med smak av pepparkaka. Ja, jag höll på att smälla för att den var så god. Jag köpte även sushi. Vad mer kan du behöva en lördagskväll i Melbourne? My god, I love this city.

DSC_0482 DSC_0483Snapchat-4450648709203527644