Från djupet av mitt hjärta så älskar jag dig.

Älskade syster.

Vad skulle jag tagit mig till utan dig? Det absolut finaste en mamma och pappa kan ge till sina barn är syskon. Jag är så otroligt tacksam över att just du är min storasyster. Vi är så otroligt lika i många avseende, du kompletterar mig. Ingen kommer kunna ersätta de band jag har till dig, du ska veta att jag värdesätter det något enormt. Du känner mig innan och utantill, faktiskt bäst av alla. Du vet mina djupaste hemligheter och mina mörkaste sidor. Du vill mig alltid väl. Du uppmuntrar mig alltid i det jag gör. När vinden blåser hårt är du min högra hand som hjälper mig upp igen. Dina stöttande ord väger så tungt. Du är alltid ärlig och säger det jag behöver höra, oavsett om det är negativt eller positivt. Du lyssnar alltid när jag behöver prata. Vi två delar en humor som ingen förstår, en genuin glädje. Det spelar ingen roll om vi går varandra på nerverna ibland, det går oftast över ganska fort igen.

Relationen man har till sin syster är unik och den platsen kommer ingen annan kunna ta. Vi delar barndomsminnen som ingen annan kommer förstå, minnen som är oersättliga och som svetsar oss samman ännu hårdare. Hur vi byggde barbie hus av VHS band eller hur vi körde rallybil i gatan med vår trä-skrinda. Eller när jag så gärna ville sova över på ditt rum men hade ingen extra madrass så jag kröp ihop på din rosa nasse matta. För att inte tala om alla minnen uppifrån Edsbyn, när vi simmade i ån och stekte pannkakor utomhus.

Jag var så förtvivlad när du träffade Ingo, jag ville inte att han skulle ta min storasyster ifrån mig. Dessvärre blev det så ändå och ett par månader senare flyttade du upptill Värmland. Flera, flera mil hemifrån. Jag minns såväl ett brev som jag skrev till dig när du hade flyttat, där frågade jag rakt ut om du älskade Ingo mer än mig. Jag var orolig att han skulle ta min plats.

När saknaden är stor är det svårt att trösta sig med att du bara är ett samtal bort. Snart ses vi igen min älskade syster! Dessvärre blir det inte långvarigt innan vi återigen kommer spendera månader ifrån varandra. Men oavsett var jag befinner mig på detta jordklot så har jag alltid dig med mig. Glöm aldrig bort hur värdefull du är.
Juni 2015

Prins Noah

Herregud vad detta lilla charmtroll gjorde mig glad när jag kom ner till Skåne i slutet av augusti. När jag steg in genom dörren och Noah fick syn på mig sprang han raka vägen fram till mig och slängde sig runt min hals. Han kramade om mig och sa ”Ohh, jag har saknat dig Filippa!” Därefter frågade han var jag har varit någonstans och jag berättade för honom att jag arbetar långt borta, hela vägen upp i Stockholm. Han tittade på mig och sa ”Men varför måste du vara i Stockholm?”

Två dagar senare klev jag på tåget i Lund för att åka tillbaka till Stockholm. Jag tyckte det var väldigt jobbigt den gången att behöva säga hej då till mamma. Var ledsen under resan upp och skrev därför med min kära syster, Noahs mamma, som försökte övertala mig till att stanna och arbeta i Helsingborg istället. På så sätt skulle jag ha möjlighet att spendera mer tid med vänner och familj innan det var dags för Australien. Där och då vill jag ringa till Ängsgården och säga att jag ångrat mig och därefter ta första bästa tåg hem till Helsingborg. Men jag anser att lojalitet är en oerhört viktig egenskap och därför höll jag fast vid mitt ord att ta tjänsten. Under resan upp samt under denna månaden när jag saknat familjen extra mycket har Noahs ord ekat i mitt huvud ”Varför måste du vara i Stockholm?” Lilla hjärtat 😍OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kvalitetstid med Jasmine

29/8 – Innan Andrés födelsedagskalas var jag hemma hos Jasmine och lilla Liam. Som jag redan skrivit i ett tidigare inlägg så gick jag och Emelie hem till Jasmine för att överraska henne. Det blev dessvärre inte någon längre stund och därför sa vi att vi skulle ses dagen efter istället. Jag tänkte att jag skulle stanna någon timme eller två, det slutade med att jag var där hela dagen och mamma fick komma och hämta mig för att hinna till kalaset. När vi kollade klockan insåg vi att jag varit där i hela fem timmar, tiden verkligen springer iväg när man har ett helt år att ta igen.

Vi pratade, pratade och pratade i ett. Drack kaffe och pratade lite till. Jag såg även till att mysa ordentligt med lilla Liam. Bebisar är så otroligt gosiga och man får verkligen ta vara på stunden, tiden går så fort och plötsligt har dem blivit så stora att dem inte alls vill sitta still i ens knä längre och bli överöst med pussar.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERALiam fick lite presenter av mig i form av kläder som ni ser på sista bilden. En vit ribbad body, en haklapp, en vit tjocktröja och ett par blå camouflage mjukisbyxor. Alltihop köptes på Kappahl ifrån Newbie kollektionen, köpte mycket ifrån det märket när Noah föddes, bra kvalité och skönt material för småttingarna!

Kalas för André

Den 29:e augusti var hela familjen bjudna på kalas hemma hos storebror André som fyllt 29 år. André är väldigt duktig i köket och lagar otroligt god mat. Av den anledningen köpte jag en bok till honom med tips hur man kan bygga en hamburgare på olika sätt med olika innehåll. Boken såg ut som en barnbok med flikar vilket medförde att man kunde komponera hur många olika burgare som helst! Får hoppas att boken kommer till användning och att jag bli bjuden på en ordentlig burgare en dag.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAMöttes av två saknade syskonbarn samt en snygg stora syster!

André och hans sambo Vicky flyttat in i deras lägenhet under tiden jag var i Uganda efter att ha renoverat den under en väldigt lång period. André och otroligt händig och har rivit ut hela lägenhet och byggt upp det efter deras önskemål, självklart har även Vicky hjälpt till. Däremot vill jag ge Vicky en extra stor eloge för hennes fantastiska arbete när det kommer till inredningen, hon har sannerligen ett öga för det! Deras lägenhet är så himla mysig och hemtrevlig. Hon har lagt ner mycket tid på att få fram alla detaljer och jag är verkligen avundsjuk på hur fint dem har det!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAVi blev bjudna på middag i form av lax, kyckling och såser. Till efterrätt hade Vicky lagat en tårta samt macarons. Det är ytterligen en sak Vicky är väldigt bra på, att baka! Hennes bakverk ser så fantastiska ut till skillnad från mina som ser ut som något ett dagisbarn slängt ihop.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAAlva var aningen skeptisk till macarons.

28/8 – Rasmus Seebach

När jag, mamma och Vicky var mätta och belåtna efter middagen på O’Learys gick vi bort till Knutpunkten och tog färjan över till Helsingör. En kort promenad senare var vi framme vid Kulturværftet som ligger precis intill hamnen, med Kronborg slott precis bakom och ett stenkast från Helsingörs idylliska gågator. Vädret var inte på vår sida och det började regna rejält, lyckligtvis såldes det ponchos vid ingången. Jag blev minst sagt förvånad när jag insåg att majoriteten av publiken bestod av barnfamiljer. Jag trodde att han var en tonårsidol men ack så fel jag hade!
IMG_3634OLYMPUS DIGITAL CAMERA
När konserten startade upphörde regnet. Publiken sjöng och dansade i takt till musiken. Ett genuint leende satt som fastklistrad på mitt ansikte och lyckoruset spred sig inombords. Herregud vad glad kände mig den kvällen när jag äntligen fick se Rasmus uppträda! Dessvärre spelade han inte min favoritlåt, trots det var jag mer än nöjd med hans uppträdande! Det var vid ett par låtar som tårarna kom fram i ögonvrån, känslig som jag är..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Under konserten frågade han publiken om någon ville göra honom sällskap på scenen, flertal räckte upp handen och han valde ut en liten flicka vid namn Laura. Han hämtade henne ute i publiken och hon fick äran att följa med honom med upp på scenen. Hon såg livrädd ut och det dröjde inte lång tid förrän hon började gråta. Rasmus bad publiken uppmuntra henne och alla klappade. Sakta men säkert blev hon mer bekväm och sjöng med Rasmus, så fantastiskt fint av honom. Då förstår jag vad Vicky sa när hon berättade att han var populär hos familjer!
IMG_3646

Middag på O’Learys 🍴

Fredagskvällen inleddes med middag på O’Learys tillsammans med Vicky och mamma. Jag åt en blandsallad som toppades med nygrillad biff samt en dressing gjord på blåmögelost, oh my! Tror jag måste göra ett besök hit igen när jag kommer ner på besök om en månad, måste äta den salladen igen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Blev nästintill imponerad när jag såg bilden ovan, har mitt hår verkligen blivit så långt? Det växer minst sagt som ogräs, hög tid att kapa av en del.

28/5 – En tur hem till Jasmine

Efter en lång och mysig pratstund i Emelies soffa bestämde vi oss för att ta en promenad bort till Jasmine och överraska henne med ett besök. Under mina tre år i gymnasiet så var Jasmine och Emelie de två personer som jag anförtrodde mig mest till och som stod mig närmst. Dagen efter studenten flyttade Jasmine, tillsammans med hennes sambo Sebastian, upp till Västervik. Jag arbetade hela sommaren och åkte därefter till Uganda mellan september – mars vilket medförde att vi inte sågs på väldigt länge. Ett par veckor innan jag kom hem flyttade Jasmine ner till Skåne igen och i slutet av april blev hon mamma till lilla Liam. Därmed blev det inte av att vi sågs och i mitten av juni flyttade jag upp till Tyresö.

Det kändes så otroligt bra att få komma hem till henne och krama om henne, där och då slog det mig hur mycket jag saknat henne. Trots att vi befunnit oss på olika platser här i världen har vi fortsatt att hålla kontakten under året men meddelande hit och dit kan aldrig ersätta att träffas.

Äntligen fick jag träffa lilla Liam! Han har hunnit bli hela fyra månader gammal. En riktigt charmig liten påg som skrattar och ler varje gång man tittar på honom. Han är en aktiv liten kille som absolut inte vill ligga ner i ens famn utan han ska sitta upp och tittar med stora ögon när man pratar. Kunde inte få nog av att pussa på honom, bebisgos är så mysigt!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

28/5 – En tur hem till Emelie

På fredag förmiddag hade jag en dejt inbokad med Emelie. Amanda skulle köra hem mig till Emelie i Bjuv efter att hon och Niklas skrivit på papper och fått nycklarna till lägenheten. Jag följde med bort till deras nya lägenhet, en stor trea ett stenkast från mamma och pappas hus. Det hela drog dock ut på tiden väldigt mycket när det var strul med papper som saknades, bankens fel. När dem äntligen fått tag på de ansvariga och vi sätter oss i bilen för att köra så backar Amanda in i flyttlastbilen med sin nya arbetsbil. Är det inte typiskt att allt sker samtidigt?
Hur som helst kom jag till slut hem till Emelie. Har inte träffat hennes på flera månader så det var roligt att ses igen. När vi gick i skolan tillsammans sågs vi trots allt fem dagar i veckan, från morgon till eftermiddag. Även om vi inte ses så ofta är vi duktiga på att höra av oss på sms med ett par veckors mellanrum för att kolla läget. Emelie är en utav de två jag kom väldigt nära under gymnasiet.
Emelies två minsta hundar är verkligen inte stora, sötisar!

27/8 – Ett besök på Garage Bar

Efter min lilla tur till Falun var jag hemma ganska sent på tisdagen. Raka vägen upp i sängen och försöka få så många timmars sömn som möjligt innan klockan ringde halv sex och det var dags för arbete, 7-14. Tanken var att jag skulle ha mitt sista intropass men en utav de ordinarie var sjuk och därmed fick jag mitt första riktiga arbetspass. Samordnaren bad om ursäkt ett par gånger för att schemat fallerat, jag tyckte bara det var roligt att äntligen få komma igång och slippa hänga som en död gås över någons axel. Mitt första pass gick alltså väldigt bra.

Klockan ringde ännu tidigare på torsdagen! Det kändes dock lite mer motiverande att gå upp när jag visste att jag bara var en tågresa ifrån familj och vänner nere i Helsingborg. Vi fick dessvärre köra med reducerad hastighet vilket medförde att jag missade tåget i Hässleholm och fick vänta en timme. Det är i sådana stunder man kan bli irriterad på storstadsbor som gnäller över att dem missade tunnelbanan och måste vänta i fem minuter. Hallå, jag måste vänta en timme! Jag möttes av ett regnigt Skåne och en vänlig syster som hämtade mig på stationen.

När mamma kom hem från arbetet bar det av till Höganäs för att äta på en restaurang vid namn Garage – Good Stuff For Good People. Har sett ett flertal bilder på sociala medier och deras burgare såg minst sagt imponerade ut. Som hamburgare-älskare kändes det givet att göra ett besök.


Maten var supergod och jag kan varmt rekommendera restaurangen. Väldigt häftigt inredd dessutom! Vi tog en sväng inom saluhallen innan vi körde söderut igen till Sofierokiosken för att äta glass. Sista stoppet för dagen blev hemma hos syster Emma. Jag fick låna med mig hennes LCHF-bok så jag kan bli lite mer insatt i hur det är att leva efter LCHF. Fick ett litet smakprov när hon tillagade zucchini-plättar, väldigt goda.

25/8 – En sista dag i Falun

Efter min och Hannas långlunch på Piacetto strosade vi fram längs Faluns kullerstensgator. Hanna behövde hitta ett par tröjor inför hennes månader i Uganda så vi besökte ett par affärer. Jag fick med mig en kofta samt ett par byxor ifrån H&M. I samtliga affärer började sommarkläderna försvinna och höstnyheterna dyka upp. Höstkläder är så mysigt, tjocka koftor och stövlar. Ironiskt nog bär jag inget av det jag precis nämnde.. Men men 😉

Vi åkte hem till Hannas föräldrar och det var väldigt roligt att äntligen få träffa Hannas mamma. När jag var i Uganda bloggade jag ganska flitigt om våra äventyr och Hannas mamma var min mest trogna bloggläsare! Det känns smått underligt att en människa man inte träffat vet så otroligt mycket om en tack vare att hon läst om mig och mitt liv under sju månaders tid.. Det slog mig verkligen hur obehagligt det måste vara att vara en känd bloggare där flera tusentals människor följer en varje dag. Hur som helst så var det väldigt roligt att äntligen få träffa henne!

Precis intill Hannas hus ligger det en golfbana. Jag har aldrig spelat riktig golf och mina färdigheter när det kommer till minigolf är inget jag talar högt om. Trots det lyckades jag träffa bollen ett par gånger men ungefär lika många gånger missade jag. Nåja, det var roligt att få testa!

Hannas mamma bjöd på middag och då fick jag även träffa Hannas pappa. Avslutningsvis körde vi en runda i Falun, bland annat till en liten strand vid en sjö. Återigen, vatten är så otroligt rogivande. Hanna körde bort mig till stationen och jag klev på mitt tåg. Jag hann knappt sätta mig ner förrän jag kände hur tårarna leta sig fram i ögonvrån. Det värker i hjärtat att det kommer dröja så otroligt länge tills vi ses igen. Hanna åker till Uganda och jag till Australien. Tackar Hanna för dessa två mysiga dagar, tiden var alldeles för kort men guld värd ♥