Keep calm and picnic on!

Måndag 21:e november:

Jag startade min morgon med ett cardiopass på gymmet, 30 minuter på stairmastern och 30 minuter på crosstrainern. Det kändes bra att kickstarta veckan med ett cardiopass efter ätit en massa hela helgen. Chokladbollarna och den svenska korv stroganoffen var dock fantastisk så det var definitivt värt att frossa i!

Då jag hade en heldag med tjejerna var det självklart att någon form av utflykt skulle ske. Det skulle bli otroligt varmt under dagen och jag ville därför inte göra någon utomhusaktivitet då jag visste att det skulle bli väldigt jobbigt för oss alla. Istället gick vi igenom Albert Park och på andra sidan parken ligger MSAC – Melbourne Sports and Aquatic Centre. Här finns en inomhuspool med en vågmaskin samt en liten barnpool. Tjejerna är helt tokiga i att bada och simma! Ungefär som jag när jag var liten och mamma tog med mig och syskonen till Ugglebadet i Perstorp, det var verkligen en höjdpunkt och vi kunde springa upp och ner i den poolen under flera timmar tills vi var helt slut. Vi stannade i över två timmar och varje halvtimme startade vågmaskinen och då klamrade sig Sadie fast runt min arm och Bella slet i min andra arm för att gå längre ut. Sadie är lite mer försiktig medan Bella är totalt orädd och håller gärna huvudet mer under ytan än ovanför. När vi promenerade hem igen hade värmen slagit till ordentligt, det var hela 38 grader! Från att ha duschat och känna sig fräsch tog jag en halvtimmes promenad hemåt och det kändes återigen som jag duschat, denna gången i svett, mindre fräscht.

När vi promenerade tillbaka sa Sadie ”You’ve got a fat bum just like my mum!”
Ja, vad ska man säga.. Barn är alltid ärliga?


På eftermiddagen hoppade tjejerna på sina cyklar och vi gick ner till matbutiken. Vi var på jakt efter mat till min och Johnnys kvällspicknick. Jag var så imponerade av lilla Sadie som cyklade hela vägen utan att klaga och behövde bara hjälp ett par gånger med en liten knuff uppför backen. Hon verkligen älskar sin cykel! Jag är otroligt imponerade av Bella med som är så uppmärksam och försiktig i trafiken. Hon cyklar lugnt och sansat förbi människor på trottoaren och väntar snällt vid vägkorsningen medan jag promenerar längre bak med Sadie. Det är så skönt att känna att man inte behöver vara på tårna konstant och vara stressad uppöver öronen, väldigt ansvarsfulla flickor.

Chloe kom hem lagom till att flickorna skulle äta middag och en stund senare kom Johnny. Det var roligt att han äntligen fick träffa tjejerna och Chloe samt se hur jag bor. Jag pratar trots allt med honom dagligen och han vet mer eller mindre varenda detalj om mina dagar. Kort innan Johnny kom började regnet vräka ner utanför fönstret. Mindre roligt picknickväder! Runt om Albert Park finns dock grillplatser med bänkar som har tak så vi beslöt oss för att ha en picknick iallafall. Chloe berättade att hon kunde lämna tjejerna på dagis morgonen efter och att jag därmed kunde sova över hos Johnny. Blev så himla glad över hur hon erbjöd sig att ge mig morgonen ledigt så jag kunde spendera hela kvällen och natten med honom, det betyder oerhört mycket!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Regnet slutade och vi hittade en bänk intill sjön där vi satte oss ner och njöt av vår picknick. Jag hade köpt med mig grillad kyckling, ciabattabröd med oliver, kale coleslaw sallad, brieost, en mix av tzatsiki och rrödbetssallad, oliver doppad i chillisås åt Johnny samt jordgubbar, vattenmelon och quinoa chips. En härlig mix av massor av gott! Regnet medförde att den där klibbiga och jobbiga värmen försvunnit och det var en behaglig kväll. Lagom till vi var mätta och belåtna började det droppa och vi beslöt oss för att åka hem. Jag körde hem för att få prova på att köra i regn. Jag tror jag har glömt bort att nämna det men i september tog jag ett teoriprov och får nu lov att övningsköra tillsammans med Johnny. Processen att få körkort ser lite annorlunda ut i Australien och jag kan förklara det mer i ett annat inlägg. Hur som helst övningskör vi tillsammans och jag är i process att ta körkort!

Ska jag verkligen bli sambos?

God morgon!

Jag har precis ätit frukost vilket var otroligt efterlängtat, min mage verkligen skrek efter mat. Jag startade morgonen 05.20 med ett cardiopass på gymmet. Jag klättrade på stairmastern i 30 minuter och det bränner rejält i ben och rumpa, en riktig pulshöjare. Fortsatte med 25 minuter på crosstrainern i lite lugnare tempo. Det var ett riktigt svettkalas denna morgonen och det var skönt att återigen starta morgonen med ett träningspass efter legat på latsidan ett par dagar (jag har varit sjuk). Kom tillbaka hem strax innan sju och bytta sängkläder i min säng, idag ska huset storstädas och då är det ett måste att ha rena sängkläder. Finns inget bättre än att gå och lägga sig i en renbäddad säng, känna doften av rengöringsmedel och ha en nyduschad kropp!

Flickorna klädde på sig och återigen håller jag händerna för ögonen när dem mixar mönster och färger hej vilt. En vit och marinblå randig tröja, en röd, vit och blå klänning med små båtar på samt ett par rosa/svarta leggings i leopard motiv. Det tyckte Bella var en kanon bra mix. Kanske är jag bara löjlig som tycker att det är en big deal att klä sig någorlunda matchande. Jag undrar hur mamma gjorde när jag var liten, fick vi mixa hur vi ville? Hur gör mina systrar med sina barn? Låter ni töserna klä sig hur dem vill? Igår hade Sadie en t-shirt utanpå hennes klänning, haha.. Jag förstår verkligen inte!

Tanken var att jag skulle promenera och lämna barnen, det tar ca 45 minuter enkel väg. I sista stund ändrade jag mig och hängde fast trailern bak på cykeln istället. Det går lite snabbare och på så sätt kan jag komma hem lite tidigare. Dock är det brutalt mycket jobbigare och svettigare men det är ju bara bra med lite extra träning. Nu ska jag sätta igång med storstädningen av huset vilket brukar ta mig fyra timmar. Därefter tänker jag gå bort till gymmet och köra ett ryggpass, om jag har någon energi kvar vill säga! Ikväll ska jag laga entrecote och till det servera en sallad, enkelt men ack så gott.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
När jag lämnade av barnen och skulle cykla hemåt igen lät jag blicken förflyttas mot den svart/guldiga byggnaden på gatan parallellt med förskolan. Jag kunde inte låta bli att le. Ska jag verkligen flytta in i den byggnaden? Ska jag för första gången i mitt liv bo i en lägenhet som jag kan kalla min? Inte i mitt rum hemma hos min föräldrar i lilla Mörarp, inte på ett hostel i Uganda, inte hos familjen Cham i Essendon, inte hos familjen Ibbott i St Kilda och inte i Johnnys och Joels gemensamma lägenhet i Keilor. Jag ska alltså flytta hemifrån och mitt första boende kommer bli på andra sidan jordklotet, i Melbourne. Detta är ett stort steg att flytta in i en lägenhet, köpa möbler, betala hyra, betala räkningar och allt som hör till.

Jag är lyckligt lottad att jag kommer att få dela denna upplevelse tillsammans med min fin Johnny. Det känns så overkligt att vi ska bli sambos i januari. Ska jag verkligen bli sambo när jag bara är 22 år gammal? Jag vet ju inte ens hur man betalar räkningar och den enda räkningen jag har är min mobil samt ett autogiro på mitt gym. Hur lägger man upp en budget? Vad är en rimlig kostnad för mat? Behöver man hemförsäkring eller gäller det jag har hemma i Sverige? Och vad täcker en hemförsäkring? Jag kan återigen inte låta bli att le. Det är så mycket frågetecken och nervositet blandat med en eufori. Det känns så rätt, det känns så bra, jag känner mig mer redo och det är skönt att ha Johnny som en trygghet inför allt nytt. Det är så mycket jag inte har lärt mig och kan och det är så skönt att ha Johnny som både vill och kan lära mig.

När jag var ett par år yngre brukade jag tycka att 20-åringar var så otroligt vuxna. Jag minns att jag sa till mamma en gång att efter man fyllt 30 år så är man gammal och då har man inte sex längre, haha. Sen växte jag upp och insåg att man är fortfarande ung när man är 30 men man har kommit förbi den där jobbiga tiden när man osäker och försöker hitta sig själv, forma en identitet och är allmänt förvirrad. Det är väl den ålder jag är nu. Jag må klassas som vuxen enligt lag och jag vill väl inte påstå att jag känner mig som ett litet barn. Men många gånger känner jag mig ganska vilsen och otroligt ung. Nu är det dock dax att växa upp och ta mer ansvar, ansvar som innebär ett eget hem.

Another amazing weekend with my love!

Lördag 19:onde november:

Strax efter lunch åkte vi till förorten Preston för att träffa Johnnys kompisar, ett kompisgäng som jag inte träffat förut. Samtliga av dessa killkompisar lärde Johnny känna när han arbetade som elektriker i Melbourne. Samtliga är ett par år äldre än Johnny och majoriteten har barn, en utav dem hade tre ungar, herregud.. Vi möttes på en ”foodtruck” och precis som det låter är det alltså ett område med massor av små lastbilar som serverar olika sorters mat, ungefär som en en marknad eller festival hemma i Sverige. Helgen tema var ”chicken festival” och det var alltså att frossa i kyckling som gällde. Jag beställde dock en veganska rätt med nachochips i botten, ”kyckling” gjort på sojaprotein om jag inte minns fel samt veganska ost på toppen. Rätten var väldigt god om man bortser ifrån den vidriga koriandern som låg på toppen. Jag tycker det är väldigt kul att testa olika vegetariska och veganska rätter och hade gärna velat äta mer sådan mat. Johnny har gått med på att äta veganskt en gång i veckan när vi flyttar ihop. Kanske kan jag övertala honom till en vegetarisk dag med!

15227854_10153810650891353_902197959_nHur kan man ens komma på tanken att dränka maten i koriander??

Det var roligt att träffa Johnnys andra kompisgäng även om jag många gånger kände mig otroligt ung och insåg att jag inte riktigt hade något gemensamt med dessa människorna. Medan Johnny pratade med sina killkompisar fick jag bekanta mig med fruarna och barnen. Tack och lov har jag arbetat som nanny under så pass många månader att vi åtminstone hade något att prata om. Dessvärre tycker jag det är oerhört tråkigt att sitta och lyssna på hur barnen sover dåligt om nätterna eller hur kräsna dem är med mat. Kanske är detta ett samtalsämne som jag kommer uppskatta när jag får mina egna barn men i nuläget så är det bara ett arbete för mig. Alla fruar var väldigt trevliga och jag pratade framförallt väldigt mycket med en utav dem. Hon berättade att hon är hemma med båda barnen och kommer vara det tills barnen börjar skolan. Hon vill inte att dem ska gå på dagis och är alltså hemma med dem på heltid. Det är mycket intressant att se kontrasterna och hur det skiljer sig från Sverige. I Sverige är det inte vanligt att mammor går hemma längre än fram till barnet är ett år gammalt. Här är det mer regeln än undantag att mamman är hemma tills barnen börjar skolan.

Det var en otroligt solig och varm dag och att ha en svart, tight kjol på sig var inte det bästa beslutet. Lagom svettigt! Vi spenderade ett par timmar där innan vi for vidare till nästa förort och nästa ”foodtruck” vid namn ”Welcome to Thornbury”. Det var Caitlyns 23 års dag och det firades såklart tillsammans med alla vänner. Jag och Johnny dök upp någon gång efter sex. Det var så kul att träffa det gäng som vi åkte till Hamilton Island med. Nu har jag trots allt träffat dem ett par gånger och det blir roligare för varje gång. Dem har verkligen välkomnat mig i gruppen och det känns bra att ha blivit accepterad. Jag och Johnny åt lammsouvlaki och har får man tydligen pommes frites inuti brödet, märkligt. Vi stannade till sent på kvällen och for sedan vidare till ett fik på Lygon St inne i Melbourne. På denna gata är det bara italienska restauranger och fik! Vi stannade inte särskilt länge men det var redan midnatt och det var tur att vi åkte för jag var så otroligt trött. Jag har gått från att vara en nattuggla till en person som vill sova vid 22 på kvällen.

Söndag 20:onde november:

Söndag och frukostdejt med min kärlek, livet blir inte mycket bättre än så. Frukost åt vi i förorten Seddon på ett cafe vid namn ”Seddon Deadly Sins” som faktiskt var Johnnys förslag. Vanligtvis går vi alltid till ett cafe som finns på min lista men denna dagen fick Johnny bestämma. Vädret var kanon och så det var en utmärkt morgon för att äta frukost på uteserveringen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA
Scrambled eggs with pesto, fetta and ham, hash brown and mushroom served on sourdough.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Eggs cooked in salsa with olives, onion, parmesan, chorizo sausage and a side of smashed avocado served on sourdough. 
Klockan 13:15 befann vi oss på Highpoint för att se bio, det är nog den tidigaste bion jag någonsin sett. Men de andra tiderna passade inte oss särskilt bra. Vi såg ”The girl on the train” och det kändes såklart som ett måste efter att jag lusläste boken och blev helt besatt! Filmen var på långa vägar inte lika bra som boken och det kändes som dem missade mycket viktigt information. Såklart är det svårt att inkludera allt under 90 minuter men en del saker kändes väldigt väsentliga. Jag åt popcorn och maltesers tills jag var illamående men det var en fantastisk mix som Johnny introducerade för mig.

Efter bion gick vi och köpte ingredienser till middagen. Jag lagade korv stroganoff med pasta och till efterrätt bakade jag chokladbollar. Jag valde dock proteinpasta istället för snabbmakaroner och stevia istället för socker men det var nästan som när jag var liten åtminstone! Dem har inte falukorv i Australien men vi hittade något liknande och det blev faktiskt bättre än förväntat. Johnny var imponerade över hur lättlagat det var och jag satt nostalgiskt och njöt av min måltid. På kvällen körde Johnny hem mig till St Kilda då jag hade en heldag med tjejerna morgonen därefter.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag har bett mamma skicka recept och komma med förslag på typiska maträtter jag åt som liten som jag kan laga till Johnny. Om någon utav mina syskon har förslag får ni gärna dela med er!

My darling is home!

Fredag 18:onde november:

Vaknade med ett stort leende på läpparna och ville helst bara sova bort hela dagen för att få tiden att springa fram till kvällen då Johnny var tillbaka i Melbourne. Istället promenerade jag tjejerna till dagis och promenerade runt andra halvan av sjön tillbaka, en promenad på lite mer än nio kilometer. Inte illa att starta morgonen med nästan en mils promenad! Efter att jag fått frukost i magen drog jag på mig ett par cykelshorts och började röra mig mot shoppingcentret Highpoint som ligger utanför Essendon. Tips från coachen! Bär alltid vadderade cykelshorts under längre cykelturer om du vill slippa en otroligt obekväm ömhet i dina nedre regioner. Jag cyklade fel och det tog ett tag för mig att komma fram men det gjorde inte så mycket då jag hade hela dagen på mig. Jag behövde nämligen inte hämta tjejerna på dagis då deras morföräldrar skulle hämta dem så dem kunde sova över där en natt.

Kom fram till Highpoint och fick med mig en topp, två par kjolar samt underkläder ifrån butiken Brasnthings som jag verkligen älskar. Däremot älskar jag inte priserna dem har och ibland är det bra att jag betalar i dollar istället för svenska kronor. Det känns inte så dyrt att betala 150 dollar istället för 1030 kronor. Okej, nu fick jag lite ångest när jag insåg hur mycket pengar jag spenderade på bara underkläder, pju!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAToppen jag köpte.

Efter spenderat bra mycket längre tid än planerat på Highpoint cyklade jag hemåt. Under hela cykelturen lyssnade jag på podcasts. Bland annat en med Danny Saucedo och om han period i livet när han mådde som absolut sämst på grund av prestationsångest, nya kändislivet osv. Lyssnade också på en podcast med en tjej som minst sagt var sexuellt förvirrad. Han föddes som pojke och gick ut som homosexuell under sina tonår. Testade på att vara dragqueen och bestämde sig för att han ville göra en könskorrigering och byta till ett tjejnamn. Gick igenom hela operationen men var fortfarande ganska förvirrad och var inte säker på om det var rätt beslut. Insåg att hon nog var bisexuell också… Ja, det vara en intressant podcast och ganska rolig men herregud vad förvirrande.

Cyklade hemåt, duschade, packade min väska och begav mig till Keilor och till Johnnys lägenhet. Kom dit betydligt mycket senare än jag tänkt men det gjorde ingenting då Johnny fortfarande inte var hemma. Som ni säkert förstår var glädjen total när han äntligen klev in genom dörren och jag fick krama om honom igen. I de stunderna känns alltid 23 dagar som en enkel match och som att tiden bara sprungit iväg. Till skillnad från dagen då han åker tillbaka igen och 23 dagar känns som en oändlighet.

img_0265

Parmakväll och en tur till Zoo!

Hejsan hoppsan!

Bloggen har ekat tomt ett par dagar och som ni säkerligen redan räknat ut har det berott på att Johnny varit hemma och jag har såklart velat spendera varje lediga stund tillsammans med honom. Det innebär dock att jag ligger back väldigt många dagar och har många inlägg att skriva då det har hänt en hel del den senaste tiden. Senaste dagen som jag skrev var onsdagen den 16:onde november så jag antar att jag får försöka sammanfatta så mycket som möjligt av vad som hänt sedan dess. Här kommer ett par saker!

Tisdagen 15:onde november:
Jag tog spårvagnen till dagis för att lämna flickorna och promenerade sedan vidare in mot staden då jag hade en tid bokad för vaxning klockan 10.00. Vem hade kunnat tro att jag skulle börja vaxa mig? Jag som varit en trogen rakbladsanvändare sedan jag var sisådär 13 gamla. Det har dock varit ett utav mina absolut bästa beslut detta året. Tips från coachen, slopa rakhyveln och börja vaxa!

Jag promenerade tillbaka till St Kilda och mötte uppe Emma. Vi tog spårvagnen in till stan och vidare till Fitzroy för att besöka ett bageri som är väl känt för deras croissants. Detta var ett ställe Emma hade på sin ”att göra lista” och till hennes stora besvikelse var det stängt på tisdagar. Så vi promenerade gatan ner i Fitzroy och besökte ett par butiker för att leta presenter som Emma skulle ge bort till vänner och familj hemma i Sverige. Vi gick även förbi ett fik vid namn Radhey Kitchen and Chai Bar som jag besökt en gång tidigare för lite mer än ett år sedan för att äta lunch. Fiket serverar vegetariskt, raw, har också veganska alternativ, sockerfritt, glutenfritt och specialiserar sig på chai och därmed finns inget kaffe. Som jag nämnt tidigare har jag ett instagram konto (brekkybub) som enbart består av matbilder ifrån alla de caféer jag besökt runt om i Melbourne. Jag delade bilden av min lunch och ägaren till fiket såg min bild och tyckte att den var så bra att dem gav mig en gratis fika – kaka samt valfri dryck. Det tackar man inte nej till!

15034670_1799364256944895_8456196736401014784_n1
Jag åt en raw vegansk choklad cheesecake och drack en chai latte gjord på mandelmjölk med kanelsmak och Emma åt en raw, vegansk brownie.

Vi åkte tillbaka in till staden och fortsatte vår jakt på att hitta souvenirer och presenter åt Emma. Jag fick med mig en body lotion ifrån Bodyshop som luktade vanilj chai. Jag har blivit lite smått förälskade i chai latte och dricker mer eller mindre inte kaffe längre utan har totalt gått över till chai latte. Dessvärre finns det så många fik som väljer att blanda i vaniljsirap (SOCKERBOMB) istället för att göra det ordentligt med te. Jag har också blivit förälskade i Bodyshop och spenderat en halv förmögenhet på ansiktsprodukter men i mitt försvar så är min hy bättre än någonsin. Det är farligt att besöka denna butik för jag hittar alltid något jag vill ha och mitt bankkonto vill inte samarbeta.

Efter en dag tillsammans Emma var det dags att bege sig tillbaka mot St Kilda och hämta upp barnen på dagis. På kvällen träffade jag återigen Emma samt resterande svenska tjejkompisar här i Melbourne och en drös andra vänner till Emma och de andra tjejerna. Det var parma kväll på puben vi gick till och det var rent ut sagt en vidrigt mängd av kött jag fick in på min tallrik. Parma är typiskt australienskt och det var faktiskt första gången jag beställde det och åt det (bortsett från den gången jag smakade av Johnny) och till min stora besvikelse var det inget som imponerade på mig. Det var dock en trevlig kväll och jag spenderade i princip hela kvällen och pratade med Ebbas killkompis Niklas som kom ner för någon månad sedan. Kvällen var tillägnad Emma då detta var hennes sista kväll i Melbourne! Känns smått surrealistiskt att det snart gått ett år sedan jag träffade henne första gången på en spårvagn som tog oss till stranden i St Kilda. Mycket har hänt under detta året och herregud vad jag är glad över att jag fått dela så mycket minnen men denna fantastiska människa!
12895321_10153264521896353_1638159138_n 12921135_10153282257541353_1723126621_n 14459119_10153642580586353_1154020452_n
Torsdag 17:onde november:

En heldag tillsammans med flickorna spenderades på Melbourne Zoo i det fina vädret. Vi hade en fantastisk dag och flickorna var så duktiga! Väntade tålmodigt när jag ville ta en bild på något djur och gick lugnt och sansat runt hela området för att titta på varenda djur. Det är roligt att göra utflykter med dessa två tjejer då dem alltid sköter sig och är så duktiga. Jag var imponerade av dem båda som promenerade runt hela parken. Jag tror vi var där i över två timmar! Jag hade en sorts vandringsryggsäck med ett ”säte” där ett utav barnen kan sitta. Har ingen aning om vad denna typ av ryggsäck heter men är verkligen kanonbra. Ingen av tjejerna ville dock bli burna utan dem promenerade hela dagen! 
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Som belöning och avslutning på vårt Zoo besök fick tjejerna vars en glass. Jag hade helt glömt bort hur snabbt en glass smälter och hur otroligt kladdigt det blir. Tips från coachen, köp med dig våtservetter!
|
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Mitt hjärta smälte när vi började nå slutet av vår rundtur och det enbart var det lilla huset med ormar, ödlor, krokodiler och grodor kvar. Huset jag gladeligen skippar då jag är otroligt rädd för ormar och resterande av djuren finner jag ganska otrevliga…
Jag sa till tjejerna:
– Okej tjejer, nu är det bara reptilerna kvar. Jag väntar på er här utanför för att jag är verkligen livrädd för ormar.
Då svarade Bella, 5 år:
– Dem är bakom glas så dem kan inte skada dig. Det är okej, jag kommer hålla din hand!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Till middag lagade jag köttfärsfyllda paprikor. I flickornas paprikor blandade jag även i ris. Tjejerna skrapade ur färsen och lämnade paprikan på tallriken. Jag tror dem missförstod hela konceptet med rätten…

A rainy monday!

Måndag 14/11.

När klockan ringde 05:20 ville jag helst vända mig om och sova vidare. Regnet smattrade på fönsterrutan och när jag öppna persiennerna möttes jag av grått, mörkt och ruggigt väder. Jag tog mig dock till gymmet och promenerade dit likt en paranoid människa. Tittade över axeln konstant och kände mig ganska rädd. Varför? Tack vare boken ”The girl on the train” som jag läste klart på söndagskvällen, spännande thriller men definitivt inte rätt bok att läsa om man är rädd för sin egen skugga.

Jag hade planerat att åka till Zoo med flickorna men då regnet minst sagt var deprimerande fick vi ändra planerna. Jag och flickorna åt frukost tillsammans, jag passade på att duscha medan dem underhöll sig själva en stund. Jag måste återigen ge en stor eloge till Bella och Sadie som är så himla duktiga på att underhålla sig själva, leka fint tillsammans och var så pass uppfostrade och ordentlig att jag kan lämna dem ensamma en stund utan rädslan att dem ska hitta på massa bus eller bråka med varandra. Det värsta som kan hända, vilket sker varje dag, är att dem drar ut ungefär varenda sak dem kan hitta. Sedan leker dem med det i ungefär två sekunder och sliter sidan ut nästa låda med leksaker. Bella är väldigt duktig på att städa och plocka undan om man påminner henne men Sadie är ganska lat och frågar ofta Bella om hon kan göra det åt henne.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vi hoppade på spårvagnen och åkte ett par stationer bort till området Albert Park. Vi promenerade bort till biblioteket och var med på ”story time” klockan 10.00. Vi kom dit en kvart för tidigt så vi fick snällt sitta och vänta. Ingen människa syntes på långa vägar så jag tänkte att det inte skulle komma särskilt många mammor och barn. Oj, vad fel jag hade! Strax innan tio så kom en våg av människor så varenda stol samt hela golvet var fyllda. Det var minst sagt en populär aktivitet hos barnfamiljerna. Under en halvtimme läste och sjöng en utav bibliotekarierna för barnen. Dessvärre kan jag ju inte en enda ramsa för barnen på engelska. Det avslutades med att flickorna fick rita en stund och jag letade frenetiskt efter en bok att låna. Fick tips om två böcker så lånade med mig dem, får se om jag börjar läsa dem eller ej.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERASadie är verkligen ett otroligt glatt barn, hon skrattar hela tiden åt allt och ingenting.

Vi hoppade återigen på spårvagnen och åkte ytterligare ett par stationer. En hyfsat lång promenad (för en fyra-och fem-åring) senare var vi framme vid nästa destination – Play Central. Detta motsvarar Busfabriken i Helsingborg men var väl i skala en tiondel så litet. Det är hyfsat nyöppnat så det var åtminstone väldigt fräscht. Flickorna hade så himla roligt och det bästa var att skjuta med bollarna. Det underhöll dem sig med i över en halvtimme, snacka om lättroade. Efter klättrat, åkt rutschkana, lekt i bollhavet, hoppat på studsmattan osv osv så gick vi vidare till en annan del av leklandet. Här hade dem byggt upp en liten affär och jag misstänker att flertal familjer skänkt gamla flingpaket, ketchupflaskor m.m då det fanns hur mycket som helst som barnen kunde stoppa i sina små kundvagnar. Självklart fanns en kassaapparat samt leksakspengar. Det fanns också ett kök så Bella serverade mig kaffe och pannkakor.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vi kom hem igen på eftermiddagen och då gjorde jag lite sysslor som tömma diskmaskinen, vika tvätta och allt sådant där som måste göras i ett hushåll. Vädret blev bättre så jag så att flickorna att jag behövde få komma ut på en promenad efter varit inomhus hela dagen. Sadie var inte alls sugen att hoppa i vagnen och till en början var Bella positiv men det dröjde förvånansvärt inte länge innan dem båda började gnälla. Vanligtvis är dem båda hur nöjda som helst att sitta i vagnen, vi går trots allt till dagis varje morgon vilket är en 45 minuter promenad. Hur som helst slog det mig där och då att en utav de jobbigaste saker med att jobba med barn är att det sällan visas uppskattning för allt det man gör. Det känns orättvist att spendera en hel dag med barnen och göra roliga saker och när jag frågar om en 45 minuters promenad blir det sura miner. Barn förstår inte riktigt det där med att kompromissa och att alla ska vara glada och nöjda i slutet av dagen. Barn tar definitivt saker föregivet och inser inte hur mycket tid, energi och planering det krävs för att göra en aktivitet så som att åka till ett lekland och då få sura miner när jag vill få något tillbaka känns trist. Men det kanske bara är så barn är, inte vet jag. Jag undrar om någon känner detsamma som jag eller om jag helt enkelt måste växa upp och inse att barn är inte så duktig på det där med att visa tacksamhet.

Avslutade min kväll med en promenad runt sjön och pratandes med Johnny. På tal om uppskattning, herregud vad jag uppskattar att ha denna fina människa i mitt liv. Stackars människa som väldigt måste lyssna på mina bekymmer och tankar kring allt mellan himmel och jord. Han är definitivt den människa jag ventilerar allt med. Han har nog fått lite av mammas roll sedan jag lämnade Sverige.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Att städa hus är ett träningspass!

Onsdagskväll och halva veckan har redan gått. Två ynka nätter återstår innan Johnny är hemma igen, jag längtar så otroligt mycket. Jag har alltid så dåligt tålamod när det närmar sig, då vill jag helst att han ska åka hem ett par dagar tidigare så jag slipper att vänta. Hur som helst kommer han hem på fredagskväll och jag ska lämna flickorna på dagis klockan nio och sedan kommer deras morföräldrar och hämtar dem vilket betyder att jag få resten av dagen ledigt. Veckan därefter har jag en heldag med flickorna på måndag, ledig under dagen på både tisdag och onsdag och jobbar fram till fyra på torsdag. Detta innebär alltså att Chloe och Tom har gett mig lite extra ledighet för att jag ska kunna spendera så mycket tid som möjligt med Johnny. Dem talade också om att det är inga som helt problem om Johnny vill vara med mig och flickorna under de två långa dagarna när jag jobbar eller om Johnny vill sova över här under veckan då det är ganska långt att köra från Keilor till St Kilda. Jag uppskattar det något enormt mycket! Känns helt fantastiskt att dem har så mycket förståelse och försöker justera i deras vardag för att jag ska bli glad och nöjd, det är guld värt när jag och Johnny knappt ses.

Hur som haver så promenerade jag till dagis i morse och lämnade flickorna. Jag startar alltid min morgon med att gå till gymmet och kommer tillbaka klockan sju då tjejerna oftast vaknar. Då sitter vi ner och äter frukost tillsammans och den går dem och klär på sig. Flickorna klär alltid på sig själva och oftast ska det vara så mycket olika färger och mönster som möjligt, att matcha finns inte. Därefter brukar jag promenera bort till dagis då jag tycker det är mycket skönare än att åka spårvagn även om det tar drygt 45 minuter enkel väg. Flickorna är dock mer än nöjda att sitta i vagnen och det är en väldigt promenadväg, precis sidan om en liten sjö. Dessvärre finns det alltid massor av duvor, skator och svanar och jag avskyr fåglar så mina nackhår reser sig alltid när vi promenerar förbi dem.

Jag kom hem igen strax innan tio och då passade jag på att äta frukost. I morse var ett undantag med gymmet då jag kom hem sent igårkväll och kände att fem timmars sömn är på tok för lite. Efter frukosten så storstädade jag hela huset. Det tog mig fyra timmar och det är minst sagt ett träningspass att städa hus. Chloe och Tom har inte särskilt höga krav men då jag vuxit upp med en pedant mamma så är jag otroligt noga med att inte missa minsta lilla hörn eller vrå. Förövrigt så finns det inte mycket som slår att gå in i ett nystädat hus och känna doften av rengöringsmedel. Att städa huset har vi kommit överens om att jag kan göra varannan vecka för att tjäna mer pengar och det är verkligen en generös timlön. Dem brukade ha en städerska men efter dem kom hem från deras resa hade dem inte anordnat något och frågade därför om jag ville göra det. Klockan två var jag klar och då återstod det att tömma diskmaskin, hänga upp tvätt samt vika den rena tvätten. Därefter sprang jag bor till gymmet

viber-image
Pulsen går minst sagt upp och ner när man städar.

Det blev ett 45 minuters pass så lite kortare än vanligt men det var ett intensivt och tungt pass så jag var nöjd. Jag tycker att det är väldigt kul att träna rygg då det är den muskelgrupp jag oftast får mest komplimanger för. Det är ganska ofta jag är mer bredaxlad och har större ”vingar” än många killar på gymmet vilket motiverar mig ännu mer. Sprang tillbaka hem för att förbereda middagen. Skar upp pumpa, sötpotatis och morötter som jag ”kokade” i micron ett tag för att det skulle gå snabbare i ugnen.

Därefter var det hög tid att springa bort till spårvagnen och hämta tjejerna på dagis. På vägen hem handlat vi flera påsar med mat. Jag valde att hämta tjejerna en kvart tidigare så dem kunde följa med mig och handla, dem tycker det är så roligt att hämta varor och skjuta runt vagnen. Roligaste av allt är att vara på gränsen att köra över fötterna på varenda kund och därmed få Filippa att skämmas något otroligt. Flickorna var hjälpsamma och bar ett par varor i deras i ryggsäck och resten fick jag ta i min ryggsäck samt i vardera hand. Jag har väl blivit bortskämd med att mamma alltid kört när vi varit och storhandlat vilket får mig att fundera. Hur storhandlar folk utan bil? Jag håller på att avlida hur tungt det är att bära på alla dessa otympliga påsar med mjölkpaket och konserver.

viber-imagehPack-åsna deluxe.

Till middag åt vi entrecote med rostade grönsaker, otroligt gott. Jag blir sannerligen bortskämd med kvalitetsmat i detta huset. Imorgon har jag en heldag med tjejerna och jag planerar att besöka Zoo! Klockan 16:30 har dem simskola så jag tror att vi kommer att spendera större delen av dagen på Zoo. Det är roligt med små utflykter, dagarna går betydligt mycket fortare och jag känner mig inte kvävd av att vara i huset från morgon till kväll.

viber-image
Ber om ursäkt för dålig kvalitet på bilderna. Använder en gammal iPhone 4 i nuläget.

The girl on the train

Söndagskväll, klockan närmar sig halv tio och helgen är förbi. Imorgon är det i vanlig ordning måndag och jag har en heldag tillsammans med töserna. Jag funderar på att besöka Melbourne Zoo men det känns som vädret kan bli ett problem. I Melbourne kan man ALDRIG, jag menar verkligen aldrig, lita på vädret. Ironiskt nog är Melbourne känt för att vädret är så otroligt oförutsägbart. Men förhoppningsvis är vädret på vår sida och vi kan göra en utflykt och titta på djuren.

Min helg har inte varit alldeles för händelserik. Startade min lördagsmorgon med en cykeltur till förorten Armadale för att besöka ett utav de caféer som jag har på min ”frukostlista”. Caféet jag besökte hette Le Petit Prince och jag hade turen att få ett bord utomhus. Trots att molnen ovanför mig var svarta chansade jag på att det inte skulle börja regna och det verkade som resten av besökarna tänkte detsamma. Maten var kanon förutom att de toppade med färsk koriander och jag har upptäckt att jag verkligen inte är ett fan vad koriander. Förutom det så var jag mer än nöjd! Marli var personen som introducerade mig för rostade pumpa och sedan dess har jag blivit förälskad i denna fantastiska och härligt orange grönsak. För ett tag sedan började jag byta ut mitt svarta kaffe till cappuccino och nu har jag övergått till chai latte med mandelmjölk. Smaken påminner mig om jul och det är inte direkt en hemlighet att jag älskar julen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERASmashed pumpkin with haloumi, poached egg, dukkah and pumpkin seeds, coriander and black tahini on oragnic quiona and soya bread.

Jag fortsatte min cykeltur in mot stadens centrum. Jag satt ner på en sluttning utanför den botaniska trädgården och intill Yarra River som finner sin väg genom staden. Där satt jag tittade på alla kanoter som åkte förbi, tränare på sina cyklar sidan om floden, pratande i en mikrofon och talade om för samtliga vad dem skulle göra. Herregud, är det så mycket teknik bakom att ro en kanot? Slet min blick från kanoterna och fortsatte att läsa min bok. Denna bok började jag läsa strax innan vi åkte till Hamilton Island men hann inte läsa så mycket då jag var ganska upptagen om dagarna och sedan dess har den fått ligga i bokhyllan. Fram till igår då jag kände att det var dags att bege mig djupare in i boken.

Cyklade vidare in mot staden för att köpa en ny cykelhjälm. Tom’s hjälm är trasig och det känns inte säkert att ha en trasig hjälm på huvudet när trafiken är så hektisk i Melbourne. Det finns hjälmar på seveneleven för 35 kronor då det finns massvis av cykeluthyrningar runt om i staden. Kände dock inte att dessa hjälmar är särskilt pålitliga så jag begav mig till en ordentlig cykelbutik och köpte en hjälm. Jag är glad att det är lag på att ha hjälm här, samtidigt som man borde vara vuxen nog att ta beslutet själv. Dessvärre tillhör jag nog den kategori av människor som skulle skippat hjälmen om jag inte var tvungen. Idiotiskt tänkt för nu vill jag definitivt inte cykla utan hjälm, känns livsfarligt i en stor stad.


Min söndagsmorgon var en sådan där lat och oproduktiv morgon. Jag vaknade strax innan sju av regnet smattra mot fönsterblecket, stannade kvar till strax innan nio innan jag gick ner för att äta frukost. Jag återvände till min säng och fortsatte läsa min bok fram till klockan var strax innan ett. Då beslöt jag mig för att byta om till träningskläder och bege mig till gymmet för ett benpass. Gick även en runda runt sjön och kunde inte undgå att bli träffad av regnet. Det gör dock inget när luften är varm, faktiskt ganska mysigt. Jag har inte burit linser idag då jag inte varit ute direkt. Jag tog av mina glasögon på gymmet och kände mig uppriktigt sagt blind. Jag har inte mycket synfel på mina ögon men det är en massiv skillnad med linser. När jag promenerade och det började regna blev glaset helt blött. Kunde inte låta bli att skratta. Hur gör ni människor som alltid bär glasögon? Duktigt irriterande..

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA
När jag kom tillbaka på eftermiddagen gjorde jag en utav de sysslorna Tom och Chloe sagt jag kan göra om jag är uttråkad en dag. Jag bad dem skriva ner en lista på saker jag kan göra. Jag är inte van att ha såhär mycket ledig tid och ska sanningen fram uppskattar jag inte det alls. Min vardag är otroligt enformig och tråkig i nuläget och jag känner mig ganska nere. Jag längtar så tills Johnny är hemma helt från sitt arbete, tills vi flyttar in i lägenheten tillsammans, tills jag får ett annat jobb och kan träffa mer människor. Få arbetskollegor och någon att umgås med! För tillfället känner jag mig oerhört ensam och då känns det extra jobbigt att vara så långt bort från vänner och familj hemma i Sverige.

Hur som helst tog jag ner nätet de satt upp på balkongen för att förhindra flickorna att trilla ut genom plankorna. Det tog inte särskilt lång tid. Resten av eftermiddagen och kvällen har jag spenderat till att läsa klart min bok. Har varit helt tokig dessa två dagar, har inte kunnat lägga den ifrån mig. Så otroligt spännande men samtidigt en aning obehaglig. Jag och Johnny ska se filmen när han kommer hem. Jag vill inte se den ensam för jag tvivlar på att jag kommer kunna sova själv. Jag är en sådan mes, rädd för allt som inte heter komedi.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag är för övrigt tok förälskad i Chloes trälådor och hon sa åt mig att jag kan ta dem när jag flyttar ut och dem flyttar till Singapore. Nu ska jag bara övertala Johnny om att vi definitivt måste ha dessa i våra i lägenhet!

Victoria State Library

Klockan är strax efter sju och sedan halv fyra i eftermiddags har jag kämpat med att hålla mina ögon öppna. Det blir värre ju senare det blir och just nu vill jag bara krypa ner under täcket och sova. Hur kommer det sig att jag är så totalt utpumpad på energi idag? Hur som helst har Chloe precis läst böcker och nattat tjejerna och jag ska snart ta en dusch och slöläsa ett par bloggar innan jag äntligen kan få sova. Jag är så trött att jag inte ens besvärat mig med att äta middag.

Idag hade jag en heldag med flickorna.Måndagar och torsdagar är mina heldagar. Chloe åkte till jobb vid 07:30 och runt 09:00 satte sig tjejerna i vagnen och vi gick in mot stan. En promenad på ungefär 6.5 kilometer, vår destination var det stora biblioteket – Victoria State Library. Jag vet inte hur många gånger jag gått förbi denna fantastiska byggnad samt suttit utanför men under hela mitt år i Australien har jag faktiskt aldrig gått in. Biblioteket öppnad klockan tio och vi kom dit en kort stund senare. Varje onsdag har dem högläsning för barnen men dessvärre är flickorna på dagis på onsdagarna så vi missar det varje vecka. Biblioteket har dock ett lekrum där man kan rita, klippa och klistra, leka med klossar och självklart läsa böcker. Under ett par veckor har dem ett tema och en speciell bok vid namn ”Mr Chicken arriva a Roma” – Hoppa på din vespa and res runt Rom med Mr Chicken. Vi passade såklart på att läsa boken, det fanns utklädnadsdräkter i form av en kyckling, en cykel utan pedaler som skulle likna en vespa osv osv. Jag kunde inte låta bli att drömma mig bort om en resa till Italien och Rom. Den staden verkar vara helt fantastisk! Vi stannade i drygt 1.5 h och flickorna hade roligt!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERABella ville rita en likadan glass som min. Jag minns såväl när man var liten och ritade med syskonen, då blev det alltid ett jäkla liv om någon härmades och man gjorde likadant. Det var som en oskriven regel vid bordet att man inte fick lov att göra detsamma som någon annan. Den regeln bröts dock alltid för att fantasin svek en. Detsamma gäller bygga med lego eller bygga dockhus av VHS-band.

Vi promenerade hemåt igen och jag passade på att tömma diskmaskin, hänga upp blöt tvätt på linan (till skillnad från hemifrån är det mer regel än undantag att hänga upp sin tvätt utomhus istället för att använda torkrumlaren) samt vika den rena tvätten. Flickorna är duktiga på att underhålla sig själva och dem leker väldigt fint tillsammans. Dem tycker det är roligt att hoppa på studsmattan, cykla på innergården samt klippa, klistra och rita. När jag var klar lekte vi med trolldeg och läste en bok om julen innan det var dags att bege sig till simlektionen. Det är verkligen tretusen grader i en simhall! När vi kom hem slängde jag ihop pizza till barnen och i samma veva kom Chloe hemma.

OLYMPUS DIGITAL CAMERASadie är en mycket bestämd fyra åring och det finns i princip INGET som man får hjälpa henne med. Hon kan allting själv och hon är oftast väldigt bestämda och fokuserad på att klara av det.

Det har varit hyfsat kallt idag även om solen tittat fram då och då. Kvällen var fantastisk och det var skönt att promenera hem från simskolan utan att frysa. Jag tror jag gnäller mer än alla australiensare jag känner om hur mycket jag fryser jämnt och ständigt. Man kan ju tycka att fettet på min kropp bör isolera och hålla värmen men icke! Imorgon är det fredag och barnen ska på dagis. Chloe ska ta Sadie till doktorn på morgonen så jag behöver bara lämna Bella. Jag ska försöka göra en ordentlig storhandling under dagen. Det känns som det spelar ingen roll om jag köper något varannan dag, det är alltid något som fattas i kylskåpet!

OLYMPUS DIGITAL CAMERATjejerna var så otroligt imponerade av min muffins. Det är roligt att rita med barn, man behöver inte vara ett proffs och allt man gör fascinerar dem!

Apartment inspection!

God eftermiddag onsdag!

Vid 06.30 kom Bella in till mitt sovrum och kröp ner under täcket. Kort därefter åkte Chloe iväg med Sadie för hon hade en tid hos läkaren klockan 07.00. Med tanke på att Chloe var tvungen att åka tidigare blev det inte att jag gick till gymmet i morse. Jag och Bella gick upp för att äta frukost men det dröjde inte länge innan min mage sa ifrån. Bella var så duktig och tålmodig och satt ner och lekte med sina pysselsaker medan jag sprang fram och tillbaka på toaletten och försökte att göra mig i ordning. Jag brukar promenera flickorna till dagis, det tar cirka 40-45 minuter beroende på trafiken då vi ibland kan få stå och vänta i evigheter på trafikljusen. Denna morgonen ville jag absolut inte promenera så jag och Bella gick ner till spårvagnen och åkte iväg till dagis.


Efter att jag lämnat Bella promenerade jag i lugn takt runt området. Gatan parallellt med dagis heter Coventry St och på denna gata ligger en lägenhetsbyggnad vid namn Guilfoyle. När byggnaden byggdes för ett par år sedan köpte Johnny en lägenhet i byggnaden som en investering. Johnny har dock inte bott i lägenheten själv utan har sedan start hyrt ut den till en man. Johnnys lägenhet består av ett delat kök-och vardagsrum, ett badrum, ett sovrum samt ett litet rum som kan användas som kontor. Det finns också en stor balkong med utsikt över staden samt botaniska trädgården. Lägenheten ligger på våning 6 av 19.

Byggnaden ligger i området Southbank vilket är en kilometer ifrån CBD – central business district även kallat stadens centrum. Byggnaden ligger också ett stenkast ifrån botaniska trädgården, en kort promenad ifrån centralstation Flinders Street Station och två kilometer ifrån Albert Lake där jag promenerar varje morgon. I byggnaden finns en swimmingpool, ett gym, en gemensam uteplats med bord och grillplats samt ett stort rum som kan hyras vid fest. Det finns även ett garage i källaren.

Klockan 10.00 i morse hade jag en lägenhetsvisning i samma byggnad. Det var en lägenhet med två sovrum på 17:onde våningen. Jag fick en överblick över hur Johnnys lägenhet ser ut även om denna lägenheten var lite större med två badrum och två sovrum. Jag har dock fått se planlösning, ritningar samt bilder från Johnnys lägenhet så fokus var på att se resten av byggnaden, det vill säga de gemensamma ytorna som gym och pool. Så hur kommer det sig att jag gick på lägenhetsvisning?
ff3836b6ed0c3217bfabe1dba39c73fe5a07936a image11 main
Jo, det är jag såhär att Johnny bor tillsammans med Joel i området Keilor East sidan om Essendon där jag bodde tidigare. Deras kontrakt går ut nu i november och Johnny vill inte bo kvar där utan till min stora glädje vill han hitta något tillsammans med mig. Vi har letat lägenheter via internet och funnit ett par stycken i Essendon. Problemet är att kontrakten på de flesta lägenheter ligger på ett år vilket kan försvåra saker då mitt visum går ut i oktober nästa år och ingen av oss vet vad som kommer att ske efter det. Därför föreslog Johnny att vi kunde flytta in i hans lägenhet inne i city. Ett erbjudande som är lite för bra för att tacka nej till.

Tanken är att Johnny ska kontakta fastighetsbyrån som är ansvarig för uthyrningen och be killen som bor där nu flytta ut till början av januari. Hans kontrakt är från månad till månad vilket förenklar det hela för oss. Istället kommer jag vara personen som hyra lägenheten av Johnny. På så sätt kommer vi båda stå under samma adress. Johnny slutar på sitt arbete den 21 december när han flyger hem igen. Då ska vi fira jul tillsammans, åka och campa i en nationalpark som ligger 120 km öster om huvudstaden Canberra tillsammans med vännerna som vi reste med till Hamilton Island. Mitt kontrakt med familjen slutar den 8onde januari och i samma veva är förhoppningarna att jag och Johnny kommer flytta in i hans lägenhet i Southbank!

Då detta beslutet togs för ett par dagar sedan är det också bestämt att vi inte kommer att åka till Tasmanien i början av januari för att plocka körsbär. Det var som sagt tanken efter att mina två vänner i Renmark inspirerat mig genom att berätta att dem lyckades tjäna ihop 50k under tre veckor. Plocka körsbär är väldigt attraktivt då man oftast kan tjäna väldigt bra pengar under en kort tid, även om man självklart måste arbete hårt för det. Det är dock ingen garanti då varje säsong ser annorlunda ut och om frukten är dålig så är det väldigt svårt att tjäna pengar. Dessutom är jag ganska trött på att plocka frukt efter mina fyra månader i Renmark och trots att det rör sig om mycket pengar så tänker jag att det är bättre att försöka att hitta ett bra jobb i Melbourne istället. Vi kommer med största sannolikhet heller inte att flytta in i Johnnys hus i Cragieburn för att fixa upp det så han förhoppningsvis kan få det sålt. Så planerna har verkligen förändrats.

image7 image8 image9
Bilder ifrån realestate.com.au

Jag är otroligt exalterad inför 2017 och för att äntligen kunna få spendera mina dagar tillsammans med Johnny. Från att jag lärde känna Johnny och från att vi började dejta varandra så har det varit vår vardag att spendera 23 dagar i månaden ifrån varandra. Det har många gånger varit otroligt jobbigt att ständigt behöva vara så många mil ifrån varandra. Vi befinner oss i samma land men det är inte samma tidszon, Johnny är tre timmar bakåt vilket försvårar kommunikationen mellan oss. När vi började dejta skickade han ett sms strax innan sex på morgonen och sa god morgon, därefter fick jag vänta fram till halv nio på kvällen innan vi kunde prata igen. Nu har han lyckligtvis datorn med sig på rasterna vilket gör att vi kan skriva. Det är alltså inte tillåtet att ta med sig telefonen ut på arbetsplatsen. Det kommer säkerligen bli en stor omställning att plötsligt vara runt varandra hela tiden och ibland oroar det mig lite. Jag pratade med min syster Amanda om det som hade distansförhållande med sin man under ett par år innan dem flyttat ihop. Hon sa att många skrämde upp en i början om hur tufft det är men hon sa att det aldrig var några bekymmer för henne och Niklas. Har man en bra kemi och funkar med varandra så har man nog inte mycket att oroa sig för.

Jag ser framemot att få mitt egna boende. Trots att jag bott hemifrån sedan studenten så har jag inte bott i ett hem som jag kan kalla mitt egna. Jag bodde på ett hostel i Uganda under sju månader, spenderade fyra månader hemma hos min faster och kusin i Tyresö, bodde hos familjen Cham under sex månader, delade en husvagn med två andra tjejer under fyra månader och nu två månader hos familjen Ibbott. Jag ser verkligen framemot att få dela något stort tillsammans med personen jag älskar. Det ska bli så roligt att köpa möbler ihop, inreda efter hur jag och Johnny vill ha det och inte behöva rätta mig efter någon annan, slippa bo i en resväska och äntligen kunna luta mig tillbaka och känna nu är jag hemma. I vårt gemensamma hem ❤️
fullscreen-capture-9112016-33620-pm-bmpJohnnys lägenhet.