Torsdag 19/11 – Smutsiga pojkar

Många gånger är teven på under tiden som pojkarna äter vilket jag inte tycker om, dem blir så distraherade och glömmer bort att fokusera på maten. Detta är framförallt vid frukost men förekommer även vid middagstid. När man gång på gång påminner dem att äta upp brukar man till slut få svaret ”Jag är mätt”. Dessvärre brukar det inte gå en lång stund innan dem kommer och gnäller att magen kurrar. Av den anledningen tycker jag att det är bättre att teven är avstängd så man kan fokusera på sin middag och prata med varandra.

Förvisso brukar jag stänga av teven och det gjorde jag även denna kvällen. Just denna kvällen var jag så stolt över pojkarna för dem var så duktiga på att äta och dem satt ner och pratade med varandra. Jag har även börjat införa att alla ska sitta kvar vid köksbordet till alla har ätit upp. Därefter kan man duka av sin tallrik och ställa den på diskbänken. Om en springer från bordet så dröjer det inte länge innan den andra och tredje springer. Kvar sitter jag med tre tallrikar med halvätna portioner samt med en arg Sully som vägrar att äta för att han vill också leka med sina bröder. Pojkarna tycker absolut inte det är roligt att jag tvingar dem att sitta kvar men jag anser att det är nödvändigt. Det funkar inte att man äter två skedar av sin mat, säger att man är mätt, slänger mängder av mat för att sedan en halvtimme senare komma och gnälla att man återigen är hungrig.

Vidare anser jag att man dukar undan efter sig vilket pojkarna faktiskt är duktiga på. Austin brukar till och med skrapa av sin tallrik i soptunnan och ibland ställer han även in disken i diskmaskinen, duktig treåring. Jag brukar uppmuntra pojkarna till att hjälpa till genom att plocka fram plastmuggarna dem dricker ur samt underlägg. Jag tycker att det är viktigt att man tidigt lär barn att ta ansvar och hjälpa till. Som tur är har Marli ingenting emot att jag är hård emot pojkarna när det kommer till dessa bitarna. Jag antar att jag är ganska strikt kring detta då jag själv växte upp så. Jag fick lära mig att alla satt kvar vid köksbordet tills samtliga var klara och man åt upp sin mat (även om jag var en kräsen liten skitunge som slängde mycket mat…).

19 - Trolldeg3 19 - Trolldeg4
Efter maten hoppade pojkarna på studsmattan medan jag städade undan och förberedde bad/dusch. Det var fyra ordentligt smutsiga pojkar som hoppade ner i badkaret! Då pojkarna varit så otroligt duktiga och främst gällande maten och duschningen belönade jag dem med att se teve en stund. Det känns så mycket roligare att starta teven som en belöning.. Austin var dock oerhört trött när han väl kröp upp i soffan. Herregud vad han skrek och höll på. Både jag och Helen turades om att försöka prata med honom, han tvärvägrade allt. Till slut fick vi honom till sängen och det dröjde inte länge innan han somnade, totalt slutkörd.

Det här med att blogga..

Det är minsann inte helt lätt att få tid till bloggen, det tar trots allt oerhört mycket tid! Föra över bilder till datorn, sortera och redigera dem, ladda upp dem, försöka formulera mig så utförligt som möjligt men samtidigt begränsa mig för att ni ska slippa en novell. Kan jämföras med att skriva en uppsats i skolan där man ständigt raderar och skriver nytt om vartannat.

Hur som haver, min vecka har varit väldigt hektiskt. Enligt mitt schema har jag ett par timmar ledigt varje tisdag och fredag då Marli inte arbetar dessa två dagar. Denna veckan såg det dock annorlunda ut. Marli var tvungen att arbeta extra då sekreteraren på deras klinik begärde om ledighet. Som aupair är det självklart viktigt att vara flexibel och jag såg inga som helst problem med att arbeta lite extra, behöver trots allt pengarna.

Marli har även arbetat länge de resterande dagarna samt varit iväg på möten och andra aktiviteter vilket har medfört att jag även fått göra extra arbete under kvällstid. Fyra dagar på rad arbetade jag över 12 h. Känns väldigt märkligt att säga ”arbetade” men det är trots allt ett arbete..

Strax efter lunch i fredags packade vi bilen full. Bokstavligt talat full.. och körde ner mot den sydligaste punkten i Australien, nationalparken Wilson Promotory. Varje år i slutet av november åker familjen Cham till Wilson Prom och spenderar en helg tillsammans med 10 stycken andra familjen. Männen i familjerna studerade på universitetet tillsammans i början av nittiotalet och detta blir som en klassträff kan man säga. Alla männen är alltså läkare med olika inriktningar. Det var även en del fruar som var väldigt välutbildade, en var advokat och två stycken var också läkare. Det var totalt 10 familjer och 34 barn, hujedamej.

Jag tror att vi kom hem runt tre idag. Hjälpte till att packa ur bilen och lägga tillbaka alla saker på sin plats. Det är helt otroligt hur mycket kläder som fyra barn använder under en helg! När jag var färdig med det la jag mig i sängen och där har jag legat sedan dess, helt slutkörd efter en lång vecka. Marlis mamma, Helen kom upp från Geelong och ska stanna åtminstone en natt. Ikväll hade Hugo picknick tillsammans med sina klasskompisar och deras familjer i parken som ligger i slutet av gatan. Hela familjen gick dit, jag valde dock att stanna hemma. Det blir ganska intensivt att vara runt varandra så många timmar, behöver lite andrum känner jag.

Processed with VSCO with hb2 presetImorgon är det måndag och ytterligare en vecka har passerat i Melbourne. Som vanligt är jag hemma med tre utav killarna och under veckan som gått har vi pratat om att vi ska besöka Melbourne Zoo, får hoppas att det blir av!

Torsdag 19/11 – Trolldeg

När Gymbaroo var slut åkte vi till Flemmington Racecourse där flertal hästkapplöpningstävlingar äger rum varje år, får inte glömmas att Melbourne Cup är en utav dessa stora tävlingar. Skulle vi på kolla på hästkapplöpning då? Svar nej. Jag skulle åka dit för att hämta mitt paket med tröja och startnummer inför söndagens Color Run. Lyckligtvis var det organiserat väldigt bra så att man slapp stå i kö i en hel evighet, många som arbetade där med andra ord.

När vi kom hem var det dags för Sully att sova. Vanligtvis ger man honom välling och när han druckit upp den får han sin napp och man lägger ner honom i sängen, utan protester. Idag var det inte lika enkelt. Redan efter 10 minuter började han gnälla. Jag och Helen turades om att gå in till honom, ge honom nappen igen, ta av och på filten då det var väldigt varmt samt försökte ge honom vällingen som han vägrade dricka. Han somnade en liten stund innan han återigen började gnälla. Denna gången hade han lämnat en rejäl överraskning i blöjan. Där och då gav jag upp. Tog upp honom, bytte hans blöja, gav honom lunch och lät honom leka en stund. Därefter somnade han utan några protester!

Helen åkte iväg för att göra ärende och ensam kvar blev jag med en sovande Sully, en uttråkade Spencer och en uttråkad Austin. Jag hittade trolldeg i lekrummet som vi började leka med. Dessvärre var den väldigt torr och dålig och därför började jag rota i skafferiet och gjorde min egna. Nostalgitripp deluxe, påminde så mycket om när jag var liten och mamma gjorde trolldeg. Syskon satte sig vid bordet med vars ett underlägg och lekte i timmar. Minns att Amanda var väldigt duktig på att göra rosor som vi torkade i ugnen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA19 - TrolldegOLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERADenna bilden är så bra.. Austin tittar alltid på Spencer och vill göra likadant.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA19 - Trolldeg2
OLYMPUS DIGITAL CAMERA19 - Trolldeg1 OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi byggde snögubbar, sniglar och bilar. Spencer bakade kakor och Austin lagade hamburgare. Vi användes oss av små kakformer, tandpetare och plastkniv för att skära ut och forma. Vi lekte i över en timme och killarna verkade tycka det var superroligt! Jag var imponerad över hur jag lyckades hålla dem sysselsatta under så pass lång tid med samma sak. Detta måste göras om 🙂

 

Torsdag 19/11 – Gymbaroo

Torsdagar är en utav Marlis tre arbetsdagar, hon arbetar även på måndagar och onsdagar. Vanligtvis tar hon Austin på Gymbaroo på morgonen mellan 10.00-10.45 innan hon åker till arbetet. Denna torsdagsmorgon var dock Marlis mamma Helen fortfarande på besök och därför tog hon med sig Austin. Då jag inte varit med på Gymbaroo tidigare tyckte jag att det var hög tid för mig att följa med. Även Spencer och Sully följde med.

Så vad gör man på Gymbaroo? Klassen varar i fyrtiofem minuter och är indelade efter ålder, från sex veckors ålder upptill fem år. Man går på Gymbaroo för ha roligt tillsammans med sitt barn och samtidigt få lära sig om barnens utveckling. Under klassen utför man olika gymnastikövningar som gör att barnen får utforska, utveckla och förfina sina färdigheter. Detta är väsentligt för en sund neurologisk utveckling. Programmet är baserat på 30 års forskning och är utformad för att se till att barnen utvecklar de viktigaste grunderna inför skolan. Klasserna är utvecklingsåldersanpassade. Barnen får åla sig fram, krypa, hoppa, gunga, rulla runt, klättra, hänga i ribbstolar, sjunga och dansa sig till en sund fysiskt, social, emotionell och intellektuell utveckling.

19 - Gymbaroo1 19 - Gymbaroo2 19 - Gymbaroo3
Pojkarna fick göra olika övningar med färgglada bollar. Det bygger på att en ansvarig vuxen (förälder/au-pair/farföräldrar) och barnet ska göra diverse övningar tillsammans. Så som att kasta bollen till varandra, studsa bollen en gång innan man kastar den, slänga bollen mellan benen osv osv.

19 - Gymbaroo
Mycket sång och dans! Barnen får lära sig att kombinera två övningar samtidigt. Exempelvis hålla ena handen på axeln medan den andra gör vågrörelser samtidigt som man sjunger en sång. Därefter skiftar man hand. Inte helt lätt för dem små barnen!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA19 - Gymbaroo4OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Det fanns en hinderbana där barnen fick klättra, hoppa på studsmatta, krypa i tunnlar och göra armgång. Detta tyckte Austin var väldigt roligt! På ett ställe i hinderbanan fanns det en stege där varje pinne var i olika färger för att barnen ska kunna lära sig färgerna. Dem gjorde två andra övningar som också hade med färger att göra.

Austin tycker att det är väldigt roligt att gå på Gymbaroo! Det verkar som det 50% barnens tid samtidigt som det är 50% för mammorna att träffas och prata. Det var ganska högljutt och stökigt, Helen sa dock att det inte brukar vara såhär. Jag följer gärna med Austin fler gånger.

Onsdag 18/11- Grillkväll

Strax efter halv åtta var Spencer och Austin påklädda, skorna på fötterna, tänderna borstade och håret kammat. Marli lämnade killarna tidigare på dagis än vanligt och därmed fick dem även frukost på dagis. Anledningen till den tidiga lämningen var för att Marli skulle vara med Hugo i skolan. Två gånger per termin har hon ställt upp som extra resurs – ”parent help” som dem kallar det. Då följer föräldern med till klassen och hjälper till lite extra något barn behöver lite stöttning och hjälp. Som varje onsdag går Hugo tillsammans med grannarna till skolan och helt plötsligt var det bara jag och Sully hemma. Klockan var strax efter åtta och alla hade redan lämnat.

Efter en lite tidigare frukost för min del satte jag Sullivan i vagnen och tog en promenad. Jag promenerade i ungefär 40 minuter och Sully roade sig med att peka på alla träd och bilar. Det började bli varmt ute och jag kände hur svetten började rinna i pannan. Vi stannade vid en lekplats och han fick springa av sig lite innan det var dags att gå hem. Innan det var dags för hans sovstund hjälpte han mig att hänga upp tvätten på tvättlinan. Ibland är han väldigt duktig och ger mig kläderna ifrån tvättkorgen så jag kan hänga upp det.

När vi väntade på att det skulle bli grönt vid ett övergångsställe stod det en äldre herre sidan om mig. Vi pratade om att det var en fin dag och att det skulle bli fint väder. Han berättade även att han var uppvuxen norrut och att Melbourne värmen är långt ifrån så påfrestande som värmen i de norra delarna av landet. Där och då insåg jag återigen hur trevliga australiensare är! Tänkt på det flertal gånger, väldigt trevliga och tycker om att småprata.

18 - Sully i parken
Under tiden som Sully sov gjorde jag en film ifrån min roadtrip tillsammans med Nadia. Ska försöka klura ut hur man laddar upp den så ni kan få se den! I samma veva kom Helen som dagen till ära fyllde 71 år. Marli kom tillbaka från Hugos skola och dem två åkte in till stan för att se bio och äta lunch tillsammans.

Strax efter att Sully vaknat och ätit lunch kom städerskorna. Jag och Sully gick därför hemifrån, passade på att handla inför kvällens födelsedagsfirande och därefter tog vi en omväg till Hugos skola för att fördriva tiden. När vi väl kom fram fick jag ett sms av Marli att vi var tvungna att skynda oss hem då en man kom för att lämna ett paket. När vi kom hem möttes jag av en väldigt otrevlig man som påpekade att han väntat länge. Jaha?! Vad ska jag göra åt saken? Jag visste inte ens att du skulle komma och du kanske kan ringa lite tidigare och tala om när du ska komma om det nu är så bråttom. Han luktade även otroligt mycket svett vilket gjorde mig ännu mer irriterad. Mogen sak att bli irriterad över..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
På kvällen kom grannarna över. Belinda och Matt tillsammans med deras döttrar Olivia och Elsa. Vi grillade massor av kött. Tre olika korvar, hamburgare och stek. Vi hade potatissallad, två olika sallader samt bröd som tillbehör. Till efterrätt åt vi kakan som Marli och pojkarna bakat dagen innan. Marli hade även bakade någon marängkaka med grädde och jordgubbar ovanpå. Till efterrätten kom även Marlis bror Shaun som vanligtvis sover över en gång i veckan då han arbetar i Melbourne men bor i Geelong. Belinda och Matt stannade till strax efter nio och då gick även tre sockerspeedade pojkar och la sig. Jag hjälpte till och plockade undan och tog på mig att diska allting. Jag tycker om att hjälpa till. Det tog sin lilla tid, Helen hjälpte dock mig. Det var en trevlig kväll!

DSC_0461

Baka, baka liten kaka.

När jag låg och sov i tisdags bakade Marli en kaka. I onsdags var det nämligen hennes mammas 71-års födelsedag. Spencer och Austin hjälpte till att göra glasyr. Killarna tyckte att det var så roligt att få hjälpa till och hälla ner florsockret i mixern. Tänk att något så litet kan vara så roligt för barn.

Austin och Spencer dekorerade kakan med massor av strössel. Hugo blev ansvarig för att skriva ”Nana” vilket betyder mormor. Glasyren var dock väldigt hård så han fick en hjälpande hand av Marli. Bra med mammor! Detta är alltså en typisk födelsedagstårta. Jag saknar grädden och jordgubbarna för att jag ska känna att det är riktig födelsedagstårta.. 😀

OLYMPUS DIGITAL CAMERA17 - Tårta OLYMPUS DIGITAL CAMERA17 - Tårta1OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tisdag 17/11 – 2nd year visa

Tisdag och dag nummer två på veckan! Efter att utfört alla morgonuppgifter gick jag tillbaka till mitt rum och till min sköna säng, tog inte en lång stund innan jag lyckades somna. När jag vaknade igen läste jag om reglerna för ”2nd year visa”. 


När man åker som au-pair eller backpacker till Australien så måste man ansöka om visum. Visumet man ansöker om heter ”Working Holiday Visa” och är giltigt under ett år. Visumet är bra på så sätt att du kan kombinera semester och arbeta. Till skillnad från turistvisumet som enbart är till för semester och giltigt under 3 månader, detta visumet är dock gratis. På WH-visumet får du lov att arbeta för samma arbetsgivare under sex månader. Du kan ansöka om visumet när du är mellan 18-31 och dessvärre kan du bara ansöka om det gång.

Den australiensiska regeringen verkar uppskatta alla WHV resenärer och har därför ändrat reglerna för visumet sedan ett par år tillbaka. Ändringen har medfört att man nu har möjlighet att förlänga sitt visum med ytterligare ett år! Dessvärre går det inte att ansöka om det på samma sätt som första visumet och bara betala.. För att kunna stanna under ytterligare ett år måste man göra ”farmwork”. Detta innebär att du måste arbeta 88 dagar i utsedda delar av Australien, det finns ett flertal olika postnummer, inga storstäder inräknade. Man måste arbeta med det immigrationsmyndigheten klassificerar som ”specificerat arbete”. Man kan arbeta med något av följande:

– Växt och djurodling
– Fiske 
– Trädodlingar och avverkning av träd
– Gruvarbete och konstruktion 

Vanligaste arbetet är ”picking job” vilket är att jobba i bananodling och plocka bananer. Likaså jordgubbar, äpple, zucchini, lök, potatis och sallad. Slitsamt, tungt och oftast i de regioner som är absolut varmast. Inte lätt att stå ute hela dagarna i 45 grader. Man kan även arbeta på en gård och ta hand om kor, hästar och får. Där får man göra allt det arbetet kring djuren. Exempelvis mocka hästarnas boxar och mjölka korna. Oftast får man boende samt lite fickpengar. En del arbeten har både boende, pengar samt mat i utbyte mot arbetet. En del familjer som bor på gårdar ansöker om en au-pair och lockar med ett andra års visum. Detta är inte lagligt men oftast kollar inte regeringen. Då arbetar man som au-pair men får också göra ett par timmar ute på gården.

Lagarna för ”2nd year visa” håller just nu på att ändras. Det diskuteras om man ska tillåta att arbeta på bland annat äldreboende eller inom turism. Det har även blivit hårdare med lönen. Förr kunde man volontära och utföra sitt arbete i utbyte mot mat och boende, nu måste man ha lön. Detta har såklart medfört att ett flertal arbetsgivare inte kan locka till sig backpackers med och på så sätt få billig arbetskraft. Nu måste en ”fairwork” ombudsman godkänna lönen och man måste även uppvisa ”payslips” alltså lönespecifikationer när man ansöker om sitt visum.

Efter mina sex månader hos familjen Cham vill jag ”farma”. Jag har kollat på jobb på ett flertal olika sidor då jag vill vara ute i god tid. Jag tror att det kommer bli en bra upplevelse och framförallt en rolig erfarenhet att få se hur lantlivet är i Australien. Som jag nämnde är inga storstäder inräknade och de flesta postnummer är ute på vischan. Detta är för att den australiensiska regeringen vill att backpackernas ska få ta del av landsbygden.


Under mina lediga timmar passade jag även på att gå bort till gymmet och träna ett benpass samt köra cardio på crosstrainerna. Det är minsann tungt att ställa sig på crosstrainern efter ett benpass! Det var så otroligt varmt under dagen, lyckligtvis har gymmet väldigt bra luftkonditionering. Jag började arbeta igen vid 16.30 och då tog Marli med sig Hugo och Spencer på simningen. Jag såg till att Austin och Sullivan fick i sig middag innan det var dags för det dagliga kvällsbadet. När pojkarna gått och lagt sig på kvällen åt jag och Marli middag tillsammans innan hon gick iväg för att göra en ansiktsbehandling. Alvin jobbade och jag var kvar hemma medan pojkarna sov.

DSC_0451
Att motivera en tre-åring till att städa upp alla sin leksaker är inte en enkel uppgift. Med lite fantasi gick det dock! Jag sa till Austin att vi skulle gå ut på upptäcktsfärd runt köket och vardagsrummet och leta efter alla hans djur. Jag gjorde mig till under tiden och sa flera gånger ”Ohh, tror du det finns några här under?” och titta under bordet där det låg flera stycken. Austin tyckte det var jätteroligt och letade frenetiskt för att hitta alla djuren.

Måndag 16/11

Måndag och strålande väder, vad passar då bättre än att spendera förmiddagen i parken? Klättra på klätterställningen, gunga, spela fotboll, kasta med basketbollen, gå ner till dammen och titta på änderna och framförallt på ”daddy duck” som Austin säger.

Marli tog Hugo till skolan och jag passade på att äta frukost innan jag tog med mig Spencer, Austin och Sullivan till parken. Man får passa på att gå tidigt, helst runt 9.30 innan det blir alldeles för varmt ut! Vi stannade runt 40 minuter och pojkarna lekte. Sullivan är en snabb liten pojke och vill gärna klättra på ALLTING. Dessvärre hade jag inte full fokus på honom då Spencer kastade sin basketboll till mig och ett, två, tre och han trillade ner från klätterställningen. En annan mamma stod sidan om och reste honom upp innan jag kom fram och kunde bära upp honom i min famn. Lilla Sully grät och jag ville också börja gråta. Kände mig så hemsk som inte var mer uppmärksam. Det är minsann inte lätt att ha koll på tre killar samtidigt och försöka fördela min uppmärksamhet till alla.. Sully grät dock inte speciellt länge så jag tror inte det var någon större fara med honom. Det ska inte förglömmas att barn trillar och slår sig hela tiden.

Jag ville bara ifrån lekplatsen, kände att alla mammor dömde mig för att jag inte varit mer uppmärksam. 99% säker att INGEN tänkte så dock, men men.. Vi gick vidare till Coles för att handla och när vi kommer tillbaka hem igen inser jag vi glömt äggen i kassan. Är det inte det ena så är det minsann det andra. Här ville jag bryta ihop. Jag hade inte tid att gå tillbaka till affären för att jag var tvungen att lägga Sully så han kunde sova middag.

Under tiden Sully sov middag serverade jag lunch till Spencer och Austin. Killarna badade, hoppade på studsmattan, åt vattenmelon, lekte med sina leksaker och tog vara på det fina vädret. Jag försökte sitta ute i solen så mycket som möjligt och jobba på min obefintliga bränna men inte lätt när man ständigt springer för att hämta något till pojkarna. Strax efter tre gick vi och hämtade Hugo och därefter gick vi tillbaka till Coles och hämtade äggen som vi glömt. Förstår inte varför jag blev så stressad, det är ju så enkelt att någon gång under dagen gå tillbaka och hämta dem. Jag tror det handlar om att jag alltid vill prestera bra. Jag vill inte behöva berätta för Marli att jag glömt äggen för då skulle jag skämmas.
DSC_0444DSC_0445
Självklart ville Sully också leka runt poolen med sina bröder, det vill däremot inte jag att han gör. Superbra att dem har staket som är av glas så man har utsikt över poolen. Killarna fortsatte att bada hela eftermiddagen. Strax efter halv sex kom Alvin hem och lämnade middag. Familjen Cham äter alltid vietnamesisk hämtmat på måndagar.

Alvin gick lika fort igen, han och Marli skulle träna mellan 18-19. Marli bytte lyckligtvis om ute i garaget så att killarna inte skulle se henne, framförallt de två yngsta. Dem blir hysteriska så fort hon ska gå och för att underlätta för mig själv så bestämde vi att hon inte skulle komma hem vid middagen. När killarna ätit var dags för bad/dusch innan dem satte sig framför teven en stund. Under tiden plockade jag undan tallrikarna och torkade av bordet. När Marli och Alvin kom tillbaka bytte jag om och gick bort till gymmet. Först styrka och därefter crosstrainern, 6.6 km på 30 minuter blev kvällens resultat.

DSC_0446
Woho, var så stolt över lilla Austin som simmade i poolen tillsammans med sin bröder. Vanligtvis leker han bara på kanten då han är livrädd för att få vatten i sina små öron, han har satt in rör när han var mindre och att få vatten i öronen är väldigt smärtsamt samt ökar risken för inflammation. Austin använder ”blu tack” alltså häftmassa i öronen för att hålla vattnet borta. Hemma i Sverige har öronpluggar!