Month: July 2015

Att dela med mig av vardagen är inte prio ett under veckodagarna och därmed blir bloggen lidande och det blir glest mellan inläggen. Mina dagar är den andra lik sett till rutiner. Jag går upp klockan sex varje morgon, äter min frukost och sätter mig sedan på cykeln som tar mig till lagret. Det tar någonstans mellan 10-15 minuter att cykla. Jag jobbar mellan 7.30-16.00 och vanligtvis har vi inte alldeles för mycket att göra under dagarna. Somliga dagar plockar jag ordrar i princip hela dagen medan andra dagar är det väldigt få ordrar och mycket tid att socialisera sig med Samuel och lunka rundor.

Gymmet ligger precis sidan om lagret och jag måste säga att det känns oerhört bekvämt att sluta jobba 16.00 och stå ombytt och redo 16.05. Det är väldigt skönt att vara klar med jobb och träning vid 17.30 och kunna ägna sig åt vad jag vill resten av kvällen. Därmed känns det inte så lockande att komma tillbaka till Filborna och veta att det tar timmar fram och tillbaka med bussar och tåg. Man blir snabbt bekväm.

I söndags hade jag en ganska jobbig dag. Mycket tankar som snurrade rundor i huvudet och som vanligt är träningen A-O för mig när jag behöver lägga fokus på något annat. Därför cyklade jag iväg till gymmet och fick till ett väldigt bra bröstpass. Under passet fick jag dessutom ett meddelande som medförde ett brett leende och som vanligt fick jag bekräftelse på att jag återigen oroar mig och överanalyserar alldeles för mycket och för ofta.

var den när du kom och allt var förbjudet. Och allt som vi
gjorde den stunden vill jag göra om för det ekar i huvet’ ♫

Som bekant ligger det en sjö, vid namn Barnsjön, ett stenkast härifrån. Bara namnet på sjön gör mig skeptisk till att bada där. I fredagskväll hoppade jag istället på bussen till Trollbäcken där jag mötte upp Danne. En kortare promenad var vi framme i hans område, Fornudden. Helt fantastiskt vackert! Jag förstår varför människor bosätter sig där, med en vy över sjön Drevviken.

Vi tog oss ner till vattnet, tog årets första dopp och la oss sedan och solade på en klippa. På vägen tillbaka passade vi på att gunga. Mina syskon, ni minns säkert den stora runda gungan vid lekplatsen hos farmor och farfar? En sådan gunga hittade jag. Helt underbart att lägga sig där, känna vinden i håret och solens strålar leta sig fram mellan trädens grenar.

Kvällen avslutades med att se filmen Ted. Vid två tackade jag för mig och orienterade mig tillbaks till Kryddvägen. Det var en lyckad kväll.

Jag misstänker att ingen har undgått den värmebölja som kommit in över Sverige under den senaste veckan. Temperaturen stiger mer och mer för varje dag känns det som. När jag cyklar till jobb klockan  sju på morgonen är det så pass varmt att jag kan cykla i linne utan att frysa. Så fort solen tittar fram och det blir varmt känns det som alla i ens omgivning lyser upp minst lika mycket. Mer positiv attityd och energi.

Nu är två veckor av åtta avklarade på lagret. Vi har fortfarande ganska lite att göra och är oftast färdig med att plocka ordrar ett par timmar innan vi slutar. Självklart finns det diverse andra arbetsuppgifter man kan ta sig an. Så som städning och organisera bättre. Annars är vi fantastiskt duktiga på att ta den lediga tiden till att kicka fotboll eller spela baseboll med ett hemmagjort racket och en boll gjord av tejp. Med lite fantasi går allt! Oavsett hur mycket eller lite vi har att göra så trivs jag fortfarande fantastiskt bra, tack vare de härliga människorna jag omges av.

I skrivandets stund sitter jag i min säng och njuter av musiken som strömmar ut ifrån
högtalarna på telefonen. Skulle jag göra en lista på fem saker jag inte kan leva utan
(rättare sagt, inte vill leva utan för att göra det hela mindre dramatiskt) så skulle
musik definitivt finnas med på den listan. Jag lyssnar på Magnus Ugglas låt “Första
gången” och det är antagligen, i runda svängar, trettionde gången jag hör på den
idag. Igår när jag stod och packade på jobb så spelades den och det var inte direkt
igår jag hörde den sist.. Har fått den lite på huvudet om man säger så. Men det har ni
nog redan förstått när jag lyssnat på samma låt trettio gånger på raken med avbrott
för någon låt. Vi alla kan nog associera till hans text.
En fantastiskt fin låt i alla fall..

I morse kändes det verkligen som sandkorn i ögonen.. Självklart var jag uppe till sent
i går kväll för att se när grabbarna spelade EM-final. Herregud vad adrenalinet
pumpade här hemma, både på mig och Patrice. Det var minst sagt glädjetjut ifrån
bådas håll när Carlgren räddade sista straffen. Fantastiskt roligt för killarna! Även
om jag tycker att straffar är ett förbannat tråkigt avslut, oavsett om resultatet blev
vad vi höll tummarna för. Oerhört avundsjuk på Dennis som var på plats.
Vilken euforiska känsla!