The Cham boys!

Som jag nämnt kommer jag att åka till Australien i slutet av oktober för att arbeta
som au-pair. Jag fick kontakt med familjen via en hemsida –>
www.aupairworld.com där man gör en profil och kryssar i vilka länder man är
intresserad av att åka till samt under hur lång tidsperiod. Kanonbra att kunna välja
själv till skillnad från när man åker via Culture Care till USA och tidsperioden är ett år.

Visserligen har jag ingen organisation att luta mig tillbaka på om något skulle gå
galet men där kommer vuxenrollen in.. Man får helt enkelt ha ett kontrakt där det
klart och tydligt står vad mina arbetsuppgifter är.


Familjen består av pappa Alvin som kommer ifrån Malaysia, mamma Marli som är
född i Australien och deras fyra söner. Hugo -08, Spencer -10, Austin -12 och Sullivan
-14. Familjen bor i Melbourne i ett område som heter Essendon. Essendon ligger 15
minuter ifrån innerkärnan av staden. Det ligger som sagt i Melbourne men om ni kollar
på en karta kommer ni förstå hur otroligt stor staden är!

Jag och Marli började prata via hemsidan och därefter övergick vi till mail. Vi har haft
två Skypesamtal. Det första var tillsammans med Marli, Alvin kom även in i bilden efter
ett tag. Det andra samtalet var med Marli och pojkarna. Det var roligt att få se
grabbarna! Vi har planerat att prata igen om två veckor. Det är svårt att få till det pga
tidsskillnaden! Annars skriver vi med jämna mellanrum via Facebook.

Jag har fått ett långt mail med vad dem förväntar av mig, vad jag har för arbetstider
samt hur mycket fickpengar jag kommer få. Hittills låter allting kanonbra! Har även
mailat lite med deras nuvarande au-pair som heter Nina och kommer ifrån Tyskland,
ska skypa med henne en dag. Hon trivs som fisken i vattnet och det tror jag att jag
också kommer att göra!

Visum

I början av juli ansökte jag om visum till Australien. Vanligtvis brukar det gå väldigt fort
med ansökan och majoriteten av alla svenska sökande blir beviljade. Sandra fick sitt visum
godkänt inom 24 h. När jag inte hört något efter två veckor började jag bli lite fundersam
och besökte därför hemsidan man ansöker ifrån. När jag loggade in fick jag veta att jag var
tvungen att göra en lungröntgen för att bevisa att jag inte bär på TBC då jag bott i Uganda
i sju månader.

Den australiensiska ambassaden har godkänt två kliniker i Sverige som arbetar efter deras
system. Den ena kliniken ligger i Stockholm och den andra ligger i Göteborg. Så det var väl
aningen tur att jag befann mig i Stockholm när jag nu blev tvungen att komplettera min
ansökan. Fick en tid på kliniken ett par dagar senare, tur att jag inte behövde vänta veckor
då det medfört att min ansökan lagts ner och jag fått betala ett nytt visum.

Jag var där i måndags. Fick träffa en kvinna som tog en bild på mig, lämnade ett nummer
jag fått via ansökan som hon sedan skrev in via det här programmet dessa två klinker
använder sig av och därmed registrerade mig och slutligen fick jag en remiss till nästa
ställa där bilden skulle tas. Detta kalaset på ca 5 minuter kostade 1500 kronor!

Vidare till Sophiahemmet för röntgen, det var drop-in tider och lyckligtvis fick jag komma
in direkt! Detta kalaset kostade, i jämförelse, enbart 450 kronor. Så totalt spenderade jag
2000 kronor för att få bekräftat att jag inte har TBC. För bekräftat blev det, mindre än
24 h senare fick jag ett mail där det stod att mitt visum har blivit godkänt!

Att betala 3000 kronor för visum tyckte jag vara sura pengar.. Då kan ni tänka er hur surt
det kändes att behöva betala ytterligare 2000 kronor. Hur som haver är mitt visum nu
godkänt och det enda som fattas är en flygbiljett!

Dinner and a movie

När man är förkyld och kroppen samarbetar sämre än SD och vänstern får man
avstå från gymmet och lägga tiden på något annat underhållande. Förra onsdagen
innebar det att åka till Heron City med Samuel för att äta middag och se bio. Vi såg
Magic Mike XXL! Typisk tjejfilm och stackars Samuel satt som ensam kille i
biosalongen. Jag tycker faktiskt att första filmen var mycket bättre än den andra.
Det enda som var intressant i den andra filmen var slutscenen.. Förvisso var den
scenen helt galen. Grabbarna i filmen får mer än gärna slira hem till mig en kväll
och dansa sådär!

Bowlingkväll med Danne

Förra helgen efter mitt sagt oerhört svettiga pass på gymmet åkte jag hem, tog en dusch och såg den tredje nya Johan Falk familjen tillsammans med Dennis och Patrice. Vi har hittills sett de tre nya och väntar på resterande två. Har ni sett dem? Jag älskar Johan Falk!

Mitt under filmen blev det bestämt att jag skulle bege mig in mot staden senare för att träffa Danne. Sagt och gjort hoppade jag på bussen till Gullmarsplan där jag mötte upp Danne. Vi gick bort till Tele2Arena och på bottenplan finns det något som kallas ”Tolv Stockholm”. Detta är ett mat- och nöjeskoncept där flertal olika restauranger blandas tillsammans med olika typer av underhållning. Inne på Pitchers möttes vi av bowlingbanor och efter fyra spel stod det klart att att Danne var vinnaren! Inte helt oväntat då mina färdigheter inom bowling inte är något jag skryter om. Därefter spelade vi ett par rundor pingis vilket jag är ännu sämre på.

Strax efter tolv tog vi en taxi tillbaka till Tyresö och kollade film hos Danne. Det var en väldigt rolig och trevlig kväll med bra sällskap, jag är mer än nöjd.

Ibland kan jag tycka det känns otroligt jobbigt att göra nya saker och framförallt med nya människor av rädslan att göra bort mig. Den tanken slog mig när vi skulle spela pingis då detta inte är någon sport jag direkt utövat, möjligtvis har jag haft en fem minuters karriär på den lokala fritidsgården som 10-åring. Å andra sidan finns det inget mer avtändande med människor som säger ”Nej” och avstår, just av rädslan att prestera dåligt.

Samma tanke slog mig på jobbet första veckan när alla grabbar kickade fotboll och det ryckte i benen för jag ville vara med men valde istället att stå som en passiv åskådare då jag visste att jag inte presterade på samma nivå som killarna. Kanske är det typiskt svenskt beteende? Det är ett utav mina små mål, våga mer. Så den här gången sa jag faktiskt inte nej, jag spelade pingis och det visade sig vara väldigt roligt även om jag var ganska dålig! Men vad gör det?

Sa någon svett?

Pulsen går upp och hjärtat pumpar hårdare och hårdare för varje slag. Svetten rinner över kroppen och det känns som huden brinner. Andningen blir tyngre och varje andetag blir något kortare. Endorfinerna frigörs och bildar en bubblande känsla av glädje inombords. Det är helt otroligt hur mycket man kan älska känslan av att få anstränga sin kropp.

När man ställs inför en jobbig eller obekväm situationen tror jag det finns två olika typer av människor. Den första tröstäter och den andra avstår att äta helt. Jag tillhör den första kategorin. Förra lördagen hade jag verkligen en miljon tankar som snurrade i mitt huvud och som vanligt, sorgligt nog känner jag ett behov att behöva äta massa socker vid dessa tillfällena.

Efter tryckt i mig choklad och legat i soffan halva dagen fick jag så brutalt dåligt samvete och svirade snabbt om till träningskläder och trampade sedan iväg till gymmet. Inledde passet med 50 minuter på crosstrainern och svetten bokstavligt talat rann av mig. När man börjar svettas från axlarna börjar det känns bra! Därefter fick jag till ett skönt axelpass med många super och dropset.

Ett flertal gånger på Filborna när jag stått på crosstrainern en längre tid börjar jag i vanlig ordning att svettas otroligt mycket. Det bokstavligt talat rinner överallt på kroppen. Att kliva av maskinen och se sig själv i spegeln med stora svettfläckar över rumpa och i ljumskar kan upplevas aningen genant. Jag minns särskilt ett pass där jag faktiskt gick ner på toaletten och funderade på att avsluta passet och åka hem istället för att slutföra mitt pass, detta för att jag var så svettig och jag upplevde det otroligt pinsamt att det såg ut som jag kissat på mig. Denna gången skrattade jag bara åt det, torkade av pannan och gick ut och påbörjade mitt axelpass med ett leende på läpparna. Vad är det ens att skämmas över? 

Kycklingfärs

Varken Patrice eller Dennis äter gris eller nötkött och därmed blir det mycket kyckling
som serveras. Detta passar mig verkligen utmärkt då jag i princip levt på kyckling, lax,
tonfisk och torsk dem senaste åren. Jag hade nog kunnat ge upp griskött helt om jag
ska var ärlig. Nötkött är jag mer tveksam till! Förvisso har jag ätit kycklingfärs i
mängder både innan och efter Uganda så någon större omställning är det inte.
Kycklingfärs är faktiskt väldigt gott men det kräver att man kryddar bra mycket mer
än vad man gör med nötfärs.

Som vanligt brukar mina matlådor alltid bestå av fullkornsris och köttfärssås gjorde
på kycklingfärs alternativt nötfärs. För någon vecka sedan tänkte jag dock att det
kunde vara kul att prova göra något annat med kycklingfärsen och provade därför
på att göra köttbullar. Dem blev faktiskt väldigt goda, lite mer kryddor hade inte
skadat dock!

Mr Rahm agerar kock!

Förr förra veckan blev jag bortskämd av Samuel, inte bara en gång, utan två gånger
under samma vecka. Då han inte hade några planer för kvällen bjöd jag hem honom
till mig och Dennis. Samuel lovade att agera kock, sagt och gjort stod middagen på
bordet när jag kom hem ifrån mitt gympass. Pasta och kycklinggryta stod på menyn,
väldigt gott!

Andra tillfället var tre dagar senare. Dennis var iväg och Patrice likaså och det kändes
inte alls lockande att åka hem till ett tomt hus och laga middag till mig själv. Istället
promenerade jag bort till ICA efter mitt gympass och köpte med mig mat som Samuel
sedan tillagade. Denna gången blev det spagetti och köttfärs på Samuels vis. Han har
nejlika, kanel och ingefära i sin köttfärssås så hela köket luktade jul.

Det är verkligen inte fy skam att hitta en vän som frivilligt lagar middag till en!

Mansförkylning, utan tvekan.

Hejsan hoppsan!

Mer än en vecka har gått sedan senaste inlägget.. Jag förberedde tre stycken inlägg i utkast där tanken var att jag skulle skriva klart samt publicera dem under veckans gång. Tanken var god men mer än så blev det dessvärre inte. Jag lovar att försöka bättra mig. Delvis för att jag tycker det är  roligt att skriva men framförallt för att ni ska få ta del av vad jag gör häruppe.

Ytterligare en vecka har alltså passerat, denna veckan har nog varit den sämsta hittills. Jag har mått väldigt dåligt under hela veckan. Bultande huvudvärk från morgon till kväll och halsen har ömmat rejält vilket medfört att det är svårt att svälja. Trots att jag ett par gånger känt frossa har jag trots allt inte haft feber, skönt det. Hosta har jag också klarat mig utan. Det är helt otroligt hur ynklig man känner sig när man mår dåligt. Har trots det krigat mig igenom alla dagar på jobb, förvisso kom Samuel och hämtade mig varje morgon för jag inte var kapabel till att cykla, kändes som huvudet skulle gå i tusen bitar en del dagar.
Tänkte skriva ett par enskilda inlägg om veckans gång och de små händelser jag faktiskt hittade på trots att välmåendet inte var på topp! Innan jag gör det ska jag dock ställa mig framför spisen och tillaga matlådor inför veckan.
Veckans handling gjord. Mat är en tråkig utgift.