26/12 – Alarmet ringde klockan 05:00 och det kändes som att ögonen gick i kors på mig. Vi gick och la oss ganska sent efter julfirande hemma hos Johnnys föräldrar samt efter att ha organiserat och packat ihop så mycket som möjligt av våra saker. Det tog inte lång tid att packa in allting i bilen och jag blev förvånad över hur mycket saker vi tog med oss. Då vi ska campa hela vägen blir packningen stor. Vi har med oss tält, madrass, kuddar, sovsäckar, en stor låda med mat samt köksredskap osv osv.

15726201_10153897408441353_1609823811_o
Vi började att köra strax efter klockan sex och vårt första stopp blev Wallan vilket tog drygt 45 minuter att köra till. Vi mötte upp Elyse, Jess och Joel och åt frukost tillsammans. Vi fortsatte att köra en liten bit till innan jag och Johnny bytte så att han fick vila lite och jag körde. Helt otroligt vad tråkigt det är att köra på en motorväg. Pappa, jag förstår inte hur du kan vara lastbilschaufför och lyckas hålla dig vaken på sådana tråkiga vägar. Det tog oss  drygt fem timmar att köra från Wallan till en liten stad vid namn Gundagai. Vi gjorde ett kort stopp för bensin och fortsatte därefter upp till en större stad vid namn Yass. Bilen vi kör är inte speciellt komfortabel om man kör en längre stund så det var nödvändigt att stoppa och sträcka på benen då och då. Vi passade på att äta lunch och jag och Johnny bytte återigen så att jag fick köra resten av vägen. Resten av biten tog oss lite mer än tre timmar och det är det längsta jag kört i sträck. Körningen blev dock betydligt mycket roligare när vi kom av motorvägen och körde på mindre vägar. Landsbygden i Australien är otroligt vackert och delar utav det påminner mig om Skåne. Platt och med åkrar så man kan se flera kilometer!

15725292_10158000756820596_479267598_o 15725732_10158000757245596_1106405360_o 15784820_10158000757150596_2072471769_o
Vi kom fram till Batemans bay vilket är den närmsta staden från campingplatsen. Vi passade på att köpa med oss mat samt is till våra kylboxar. Drygt 40 minuter senare var vi framme i Merry Beach, campingplatsen där vi ska bo de kommande dagarna. Jag och Johnny var iväg och köpte tältet, madrassen och de två sovsäckarna förra gången Johnny var hemma från jobb. Kvinnan i butiken rekommenderade oss att sätta upp tältet när vi kom hem för att se om det var några delar som fattades. Vi har dock inte haft tid eller möjlighet så jag antar att vi kan skatta oss lyckliga att ingenting saknades. Otroligt enkelt tält att sätta upp och det tog oss inte mer än fem minuter, perfekt!

15778392_10158000757000596_1579748537_o15776526_10153897407181353_1939144887_o

Vi hjälpte Elyse, Jess och Joel att komma i ordning med deras trailer och sedan åt vi en väldigt sen middag. Jag lagade svenska köttbullar på  julafton som vi skulle ta med oss hem till Johnnys föräldrar men glömde dem dessvärre i kylskåpet. Kanske var det bra för det betydde att vi nu hade färdiglagad middag som bara behövdes värmas upp lite. Vi somnade gott den kvällen till ljudet av vågorna som rullade in längs strandkanten.

Mister Hoffman

Förutom mosade avokado på surdegsbröd eller en skål med acai och färska frukt så är ägg benedict en rätt som ständigt återkommer på menyn när jag besöker olika caféer runt om i Melbourne. Det verkar minst sagt vara en populär frukost härnere! Jag har själv aldrig provat rätten och istället för att alltid ta äggröra på surdegsbröd med avokado och diverse tillbehör bestämde jag mig för att prova något nytt. Pocherat ägg med hollandaisesås och skinka serverat på surdegsbröd, en riktig vinnare. Köttet var framförallt otroligt gott!

Min mage bestämde sig dock för att slå bakut och efter att ha ätit lite mer än hälften sa det stopp och jag var tvungen att kila iväg till toaletten. Kanske blev det alldeles för mycket för min mage med all sås? Den senaste tiden har jag haft ganska mycket trubbel med min mage och framförallt illamående, något jag inte tidigare har bekymrats av men usch vad det är påfrestande.

Konsten att slå in paket

Förra helgen besökte jag familjen Cham och passade på att ge Austin sin födelsedagspresent. Austin fyllde år i slutet av november och hela familjen var nere i nationalparken Wilson Prom så jag kunde inte fira honom. Jag köpte ett paket med tre stycken My Little Pony hästar i. Austin är galen i hästar och älskar att sitta och kamma håret på alla sina hästar. Förra året önskade han sig en Elsa klänning, en dockvagn och en sjöjungfru. Gulligt!

När jag slog in paketet insåg jag att jag inte är någon höjdare på paketinslagning. Jag har haft mycket övning den senaste tiden då jag slog in 24 stycken böcker till flickornas adventkalender samt en och annan julklapp har slagits it. Hur lyckas folk få paketen att se så himla perfekta ut? Kanterna är vikta perfekt, presentbandet är sträckt och knutet på ett sätt så att man inte ser undansidan HUR?! Jag hade gärna gått en kurs hur man slår in paket och samt hur man dekorerar paketen därefter. Fantasin tryter och det känns lite som scrapbooking.. Min storebrors flickvän Vicky är väldigt duktig och sätter alltid små kort och rosetter på paketen. Det måste jag lära mig!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

23/11 – Long Story Short

Min favoritaktivitet med Johnny är utan tvekan att gå ut och äta frukost och prova olika cafeer överallt runt Melbourne. Denna morgonen besökte vi ett cafe vid namn ”Long Story Short” och jag fick för första gången prova på äggröra gjort på ankägg, spännande. I äggröran fanns även fetaost, väldigt gott att mixa ägg med ost.

Jag har haft en lång lista på cafeer jag vill besöka och listan har utökats frekvent då jag ständigt finner nya platser som verkar spännande. Det känns som ett nytt cafe öppnar upp ett gathörn varenda vecka här i Melbourne och jag förstår inte hur dem lyckas gå runt, konkurrensen är stor! Sedan jag flyttade till familjen Ibbott har jag varit ute och ätit frukost ett fåtal gånger jämfört med när jag bodde hos Marli och ofta gick ut 1-2 gånger i veckan. Man kan väl räkna att jag i snitt lägger 170 kronor för frukost samt kaffe. Detta är dessvärre vad det kostar när man går ut och äter frukost i Melbourne på alla dessa populära fiken. Självklart kan man komma undan billigare om man köper en muffins med ägg och bacon på något litet fik men en sådan frukost är inte jag ute efter. Det är minst sagt populärt att gå ut och äta frukost i Melbourne men jag har dragit ner på det rejält då jag tycker att det är på tok för mycket pengar. Mina prioriteringar har minst sagt förändrats sedan jag kom tillbaka från Renmark. Nu är jag inte längre bara en aupair som kan roa mig för alla pengar jag tjänar. Nu försöker jag spara varenda liten dollar jag får så jag och Johnny kan få ut så mycket som möjligt av vår kommande resa samt ha pengar till lägenheten.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
 Liquorice salt & local feta scrambled duck eggs served with mushroom crumble, asparagus, herb chili cashews red shiso on toast.

22/11 – Radhey Kitchen & Chai Bar

I slutet av november när Johnny var hemma ifrån jobb lyckades jag övertala honom till att äta lunch mig på ”Radhey Kitchen and Chai Bar”. Jag har besökt detta lilla fik två gånger tidigare, en gång för drygt ett år sedan tillsammans med en tysk backpacker samt en gång tillsammans med Emma. Första gången jag var där åt jag en vegetarisk burgare, fotograferade min måltid och publicerade den på mitt brekkybub konto på instagram. Cafeet såg att jag publicerad bilden och varje månad har dem tydligen en tävling där dem lottar ut en gratis kaka/dryck till bästa bilden. Jag hade ingen aning om tävlingen så blev glatt överraskad när jag vann och tog därför med mig Emma och fikade.

Sist jag och Johnny var där åt vi lunch. Förutom en menu med flertal olika rätter har dem en disk med ett par olika rätter, ser ungefär ut som matsalen i skolan. Jag valde två rätter och det blev en pestopastarätt samt rostade grönsaker. Johnny tog grönsakssatay, köfte samt arancini. Man får väldigt mycket mat och det är väldigt billigt. Radhey serverar vegetariskt samt ett par veganska rätter, det finns inget kaffe men dem specialiserar sig på chaite med olika smaker. Johnny tog en med gurkmeja och jag tog med hasselnöt,

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Pesto pasta bake with roasted veggies and satay vegetable, kofta and arancini.

13/12 – Baking with the girls

Förra tisdagen ställde jag mig i köket tillsammans med tjejerna för att baka inför Sadies födelsedagskalas som var på lördagen. Vi bakade fyra olika saker. Vi gjorde ”Honeyjoys” som är cornflakes mixat med smör och honung. Jag har aldrig provat med honung förut, när jag var liten brukade vi göra dem med choklad. Minns fortfarande en gång när jag gjorde det hemma hos farmor och farfar, busenkelt att göra men oj vad roligt det är som liten att få hjälpa till.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Därefter gjorde vi en nötbar följt av ”rumballs”. Man köper en färdigbakad fruktkaka, det liknar ICAS mjuka pepparkaka till formen då den är rektangulär. Du smular därefter sönder kakan och blandar med smält choklad samt rom. Vi delade satsen i två delar så halva blev alkoholfri. Därefter rullar man dem till små bollar och doppar i riven kokos, krossade digestivekex samt chokladströssel. Detta är tydligen populärt till julen!

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA
Ett par timmar senare när vi hade bakat så mycket så hade flickorna fått nog av bakande och ville enbart hjälpa till att doppa de färdigrullade bollarna i tillbehören. Mellan varven lyssnade dem också på musiken till Frost och dansade! Jag städade upp och städade sedan hela nedanvåningen då det var min städvecka. Flickorna såg en film och lekte med sin leksaker under de två timmarna jag städade. Därefter bakade jag den sista nötbaren och därmed var vi klara med allt bakande inför kalaset. Det två stycken olika nötbarer innehöll olika fröer, nötter, rissirap, jordnötssmör, honung, torkade tranbär med mera. Båda två blev otroligt goda och jag måste sno receptet av Chloe för det är definitivt något jag kommer att baka igen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA

27/11 – Color Run

Söndagen den 27e november var det dags för Color Run! Förra året i slutet av november sprang  jag Color Run för första gången, dessvärre var det drygt en månad efter att jag lämnade Sverige så jag hade inte direkt fått några vänner och sprang därför ensam. Visst var det roligt att springa genom färgerna och få se hela eventet som är så populärt världen över. Jag skulle inte rekommenderar att göra det ensam, det är ett definitivt ett event man ska göra tillsammans med sina vänner. Trots att det heter Color RUN så promenerar majoritet av deltagarna. Det är definitivt ett populärt event för familjer och därmed är det fullt av barnvagnar och småbarn som springer omkring. Detta årets tema var Tropical och jag bar ett par randiga tights med alla dess olika färger. Köpta en hulahula-kjol men den var inte i speciellt bra kvalitet och täckte inte mycket.. Därför bar jag ett par surfshorts utanpå mina tights så jag slapp visa rumpan. Vi hade halsband med blommor och jag knöt armbanden runt mina två tottar. (Tofsar för er som inte förstår skånska)

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
För ett par månader sedan fick jag ett nyhetsbrev skickat till min mail angående detta årets event och jag passade på att boka biljetter till mig och Johnny. Jag har verkligen sett framemot detta event under flera veckor och tyckte att det skulle bli så himla roligt att springa tillsammans med Johnny. Dessvärre blev jag magsjuk under torsdagskvällen efter att vi ätit middag och jag hade så svart att sova under natten då jag hade så mycket kramper i min mage. Detta fortsatte hela fredagen och jag spenderade därför hela dagen på Johnnys soffa. Tanken var att vi skulle göra en roadtrip och köra Great Ocean Road men det var verkligen inget alternativ när det kändes som att jag skulle kräka vilken minut som helst. Blev väldigt ledsen över att vi inte kunde åka iväg då jag så gärna ville ta en bild tillsammans med de 12 apostlarna i bakgrunden, ett perfekt julkort. Istället sov jag bort hela helgen och på lördag eftermiddag mådde jag lite bättre och lyckades äta litegrann. På söndagsmorgon bet jag ihop, gjorde mig i ordning och så åkte vi ut till Flemington Racecourse där eventet hölls.

dsc_0010
Rundan är på fem kilometer och man kan lugnt säga att det är de tyngsta fem kilometer som jag promenerat. Då och då gick jag framåtlutande och försökte kura ihop mig själv. Tyckte så synd om Johnny som inte kunde få den bästa upplevelsen av eventet. Självklart fick han lov att springa före om han ville. Vi avklarade dock vår fem kilometer och fick rejält med färg sprutat över oss. När vi kom hem tog vi på oss vars en tomteluva och tog ett julkort. Vi gjorde helt enkelt det bästa av situationen!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mister Hoffman

Förutom mosade avokado på surdegsbröd eller en skål med acai och färska frukt så är ägg benedict en rätt som ständigt återkommer på menyn när jag besöker olika caféer runt om i Melbourne. Det verkar minst sagt vara en populär frukost härnere! Jag har själv aldrig provat rätten och istället för att alltid ta äggröra på surdegsbröd med avokado och diverse tillbehör bestämde jag mig för att prova något nytt. Pocherat ägg med hollandaisesås och skinka serverat på surdegsbröd, en riktig vinnare. Köttet var framförallt otroligt gott!

Min mage bestämde sig dock för att slå bakut och efter att ha ätit lite mer än hälften sa det stopp och jag var tvungen att kila iväg till toaletten. Kanske blev det alldeles för mycket för min mage med all sås? Den senaste tiden har jag haft ganska mycket trubbel med min mage och framförallt illamående, något jag inte tidigare har bekymrats av men usch vad det är påfrestande. Med andra ord var det bra att jag tog med mig Joel så han kunde äta resten av min måltid så vi slapp slänga det. Avskyr att slänga mat, känns så fel när det finns så många människor i världen som inte kan äta sig mätta. Jag vet att deras mage inte kommer fyllas av att jag låter bli att slänga maten men mitt samvete mår bättre.

Han frågade: Brukar Johnny äta dina rester?
Jag svarade: Ja..
Han svarade: Okej, då är det helt okej om jag äter resten av din mat!

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA
Mister Benedict – Convent bakery sourdough, slow roasted pulled ham hock, free range poached eggs with house apple cide hollandaise.

Lite summering av tiden som gått

God kväll söndag!

Det har gått ett par dagar sedan jag skrev, betydligt många fler dagar än vad jag trodde. Dagarna springer förbi och på onsdag flyttar jag ut ifrån familjen Ibbott i området St Kilda och flyttar hem till Johnny och Joel i Keilor. Jag saknar den norra delen av Melbourne – Essendon och Keilor, trivdes oerhört bra däruppe. Det har inte riktigt gått upp för mig att Johnny kommer hem på onsdagkväll och därefter är han klar med detta flyg in/flyg ut arbetet. Helt galet att han ska säga upp sig och därmed kommer vi inte längre behöva spendera tre veckor i månaden ifrån varandra, inga fler känslomässiga och jobbiga avsked, vi slipper att inte kunna kommunicera med varandra under 12 h varje dag när han arbetar. Det kommer att bli en sådan stor förändring. Jag är så otroligt exalterad och spänd inför vad som komma skall och jag har verkligen längtat efter denna dag!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Förra fredagen gjorde Bella och Sadie deras sista dag på dagis och därmed har dem varit hemma hela veckan tillsammans med mig. Veckan som gått har därmed varit ganska intensiv. Trots att tjejerna är otroligt väluppfostrade, duktiga på att underhålla sig själva samt självständiga är det fortfarande mentalt påfrestande att vara med barn en hel dag. Jag har därmed varit ganska trött denna veckan. Sadie hade barnkalas i lördagsmorse och cirka 30 barn samt 30 vuxna kom och det har varit väldigt mycket förberedelser under hela veckan. Jag tog med mig flickorna och gjorde en storhandling en morgon, jag har hunnit med att städa hela huset, vi har bakat två olika nötbarer, cornflakes med honung (precis som cornflakes som man mixar med smält choklad och låter stelna), två olika sorters choklad/fruktkaka bollar med och utan alkohol samt ”frog in the pond” vilket är jelly och när det stelnat sätter man i en chokladgroda. På fredagskvällen stod jag och poppade popcorn för alla gäster med hjälp av en popcornmaskin. I lördagsmorse klockan halv sju stod jag också i köket och gjorde ”fairybread” vilket är typiskt australienskt och det är vitt toastbröd med smör och därefter häller man på strössel och skär i trianglar, oerhört märkligt. Två stora fat med frukt samt en bricka med tre olika ostar, kex och dipp. Chloe fick med sig en stor låda muffins hem från arbetet och dessutom fanns en stor chokladtårta. Det fanns alltså mat i mängder men förvånansvärt nog så blev det inte oförskämt mycket mat över.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Toms föräldrar flög hit ifrån Hobart och kom hit i torsdags efter lunch. Jag fick därmed flytta utifrån mitt rum och ner till vardagsrummet så en del utav veckan har gått åt till att packa ner mina saker och försöka organisera mina resväskor. Dem flyger hem igen på tisdag eftermiddag men då jag flyttar ut på onsdag insåg jag att det var enklast att bara packa ner alla mina saker.

Förra helgen spenderade jag i Essendon hemma hos familjen Cham. Jag åkte upp på fredag eftermiddag och följde med mormor Helen och hämtade Hugo och Spencer ifrån skolan. Dem blev glatt överraskade av att se mig på skolgården. Vi åkte till frisörsalongen så pojkarna fick klippa sig och avslutade det hela med att besöka ett cafe för att dricka kaffe och pojkarna åt glass. Spenderade resten av eftermiddagen och kvällen hos familjen Cham och strax innan läggdags körde Helen hem mig till Johnnys lägenhet.

På lördag morgon gick jag ut och åt frukost tillsammans med Joel på ett cafe som ligger i Niddrie, förorten mittemellan Essendon och Keilor. Det var god mat och portionerna var verkligen enorma. Inte ofta jag lämnar mat på tallriken men jag kunde verkligen inte äta upp. Dessvärre dröjde det inte länge innan min mage började bråka och jag var tvungen att springa på toa. Jag åkte tillbaka hem till Johnny och vilade en stund innan det kändes bättre. Då jag gick jag upp till läkaren i Niddrie och fick ett nytt recept på p-piller och därefter fortsatte jag till Essendon och hem till familjen Cham. Kom dit runt tolv och lämnade strax efter sex. Det var en intensiv dag och jag var helt slutkörd när jag stängde dörren bakom mig. Det var otroligt roligt att se pojkarna igen men dem har förändrats mycket. Just nu förstår jag inte hur jag lyckades ta hand om fyra killar under 6.5 månad. Kanske förklarar varför jag lyckades gå ner så mycket i vikt, otroligt stressiga och långa dagar för att hinna med allt.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Spenderade hela min söndag i sängen då min mage fortfarande inte var bättre och illamåendet var förjävligt. Jag har haft problem med magen under så pass många år men aldrig har jag besvärats av att vara illamående hela tiden. På kvällen pallrade jag mig dock iväg för att äta middag tillsammans med Johnnys kompisar då det var Jacquis födelsedag. Vi gick till en italiensk restaurang vid namn Rosetta som ligger i samma byggnad som hotellet Crown i Southbank. Något överklass och oerhört dyrt att betala 550 kronor för lite pasta om man arbetar som aupair och enbart har fickpengar. Vi hade dock en väldigt trevlig kväll och magen sparkade inte bakut när jag åt, lyckligtvis! Jag skrattade så jag hade ont i magen när dem lämnade av mig efter middagen, otroligt härliga människor.

img_0339
Startade min morgon med att köra intervaller på stairmastern följt av en timmes promenad runt sjön, otroligt skönt. Resten av dagen har gått åt till att packa min väska med ännu mer kläder och slå in julklappar och skriva kort/rim. Chloe sorterade ut deras camping saker och gav mig en gasspis med en gasflaska, tallrikar, muggar, bestick och lite annat smått och gott inför min och Johnnys roadtrip. Hon sorterade också ut massor av kryddor och oöppnade rengöringsmedel som hon gav till mig och Johnny, perfekt till när vi flyttar in. Det finns så mycket som dem inte kan ta med sig till Singapore och istället för att kasta så är det ju helt klart bättre att ge till någon som har användning för det.

Omelett med spagetti och 40 km cykeltur!

Onsdag 7/12.

Jag var så otroligt trött när alarmet ringde att jag beslöt mig för att somna om istället för att gå till gymmet. Det är viktigt att lyssna på kroppen och det berodde definitivt inte på lathet. Jag är otroligt aktiv mer eller mindre sju dagar i veckan. Jag är på gymmet minst fem dagar och veckan och är utöver det väldigt hurtig under dagarna med promenader och cykelturer. Men just denna morgon sa kroppen att sömn var viktigare. Däremot älskar jag att starta min morgon med träning och det känns inte helt rätt om jag går direkt från sängen ner till köksbordet och ska äta frukost.

På så sätt sitter en del utav mitt ätstörda beteende kvar, känslan av att jag måste träna för att få lov att äta. Att jag måste förbränna det jag stoppar i magen. Trots att jag har kommit en lång bit på vägen och det är flera månader sedan jag beslöt mig för att bryta mitt självdestruktiva beteende så har jag fortfarande dagar när hjärnspökena träder fram. Och det är helt okej.. Det kommer att ta tid! Att ha en dålig relation till mat under flera års tid kommer inte att försvinna genom att knäppa med fingrarna, det kommer att vara en berg-och-dalbana somliga dagar. Det viktigaste för mig är att arbeta för att hitta en balans. En balans som innebär att jag kan äta en skål med glass utan att känna att min dag är förstörd och att jag lika bra kan fortsätta trycka i mig snabba kolhydrater och sockerrika livsmedel. För om jag tappar min telefon i marken, inte ställer jag mig och trampar på den också? Precis samma tänk strävar jag att få med maten, bara för att jag åt en sak betyder inte det att jag måste trycka i mig 10 saker till. För då blir det bara en hets i mitt huvud och jag gör det enbart för att straffa mig själv. Straffa mig själv för att jag inte lyckades stå emot och tillslut åt en skål med glass. Hur som helst är dagen inte förstörd för att jag äter något utöver det som jag anser är ”tillåtet” och det måste jag lära mig förstå. Det är också något jag arbetar hårt med – Att inte sätta stämplar på livsmedel som är förbjudna alternativt tillåtna. Allting i rätt mängd. Däremot väljer jag aktivt att avstå från en del livsmedel för att jag inte anser att jag behöver äta godis och kakor sju dagar i veckan. Det är inte hälsosamt för någon. Ett annat viktigt mål för mig är att sluta kompensera för vad jag ätit. Trots att det var många månader sedan jag slutade spy upp min mat så har jag fortfarande en tendens till att kompensera genom att träna mer alternativt skippa en måltid. Jag har kommit långt på vägen men jag har ett stort steg kvar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag bestämde mig för att cykla med barnen till dagis. Dem tycker det är så roligt att åka i trailern bakom mig och det är minst sagt ett träningspass! Det är tungt att släpa på vagnen samt två små knoddar. 8.5 kilometer är det fram och tillbaka till dagis. När jag kom fixade och donade jag lite innan jag begav mig ut på en cykeltur. 4 mil blev det längs stranden! Solen lös och det var ganska varmt. Dock inte så pass varmt att jag var orolig över att jag skulle bränna mig. Därmed skippade jag ta solkräm på axlar, bröst och rygg och tog bara i ansiktet. Detta fick jag såklart ångra. När jag kom hem kände jag hur varm huden var och jag kunde se hur solbränd jag var på mina lår där mina shorts suttit. Aj aj..

Jag lagade lunch, en omelett med kyckling, spenat och spagetti. Ja, ni läste rätta och nej det var inte en konstig mix. Jag behövde kolhydrater efter 4 mils cykling och orkade inte koka ris och ville inte äta bröd så jag tog lite spagetti som redan var kokt, kalasbra! Jag åt min lunch ute på balkongen och använde trälådan som ett bord. Så glad att Chloe lovat att jag kan få dessa trälådor när dem flyttar! Resten av eftermiddagen tog jag det lugnt, kollade ett par avsnitt av ”Wahlgrens Värld” samt sov en stund. Därefter promenerade jag och hämtade barnen. Jag ångrade mig ganska fort för det var så himla varmt ute och solen brände otroligt mycket på min redan solbrända hud. Tips från coachen, ta alltid solkräm oavsett temperatur! Jag är förvånad att jag inte bränt mig särskilt mycket under den tiden jag befunnit mig i Australien för solen är minst sagt jävlig här. Mina axlar, rygg och lår var värst. Hej hej kräfta.